Börjar inlägget med att citera från dagens NT:
De goda supportrarnas tystnad farlig för IFK - Norrköping Nyheter - Lokala nyheter - Norrköpings TidningarIFK Norrköpings ordförande sitter tillsammans med övriga klubbar och Svenska Fotbollförbundet och skissar på olika sätt att komma till rätta med supportersjukan som finns i svensk fotboll.
Jag kan säga att det har kommit upp ganska radikala förslag på lösningar. Ett har varit att förbjuda hejarklackarna.
fortsättning från pappersupplagan:
Det ska inte vara obehagligt att gå på fotboll för en barnfamilj.
Ytterst anser Peter Hunt att det behövs en skarpare lagstiftning än den svenska.
- Vi kan se vad som hände i England när de skärpte lagarna. Det är helt uppenbart att vi har alldeles för milda påföljder som gör att de släpps efter gripanden utan åtal.
Här sitter alltså de allsvenska klubbarna samt SEF och pratar om SUPPORTERSJUKAN och vill förbjuda klackarna! Vad har då Allsvenskan kvar att erbjuda för produkt? Pissig korpfotboll på leråkrar?
Hockeyn är ju iallafall intressant om man ser till kvalitén, där ligger Elitserien bra till ute i världen.
Nej, anledningen till att jag åker på matcher är dels stämningen (ytterst stor del), självklart lyckan av att se mitt älskade lag vinna, samt det oerhört tillfredsställande i att aporna och sillstryparna förlorar sina matcher.
Ta bort stämningen och hatet, så har vi "bara" glädjen i att se AIK vinna kvar.
Och ska jag vara helt ärlig nu, får jag välja mellan att antingen:
sitta i 2 timmar i bil upp till en vindpinad arena, sitta i 10º på en kall stol och betala överpriser för blaskig pissöl, följa det som sker på leråkern framför mig, utan klack eller andra nöjen, utan att få skrika ut min lycka när AIK gör mål eller skrika på domaren som missar en solklar offside när motståndarlaget gör mål,
eller
sitta hemma och titta på matchen i en varm lägenhet, en kall god Åbro i näven, på projektorduk i HD-kvalitet, i goda vänners lag där jag kan älska, hata och skrika hur mycket jag önskar...
Ja, då kommer soffan bli ganska nersutten..
Nu vinner live just pga pirret i magen på vägen upp, stämningen när man kliver in på Norra, lyckan i att skrika med tiotusentals andra gnagare..
Jag vet inte, jag är väl mest uppgiven. Vad kan vi göra? Bojkotta? Drabbar främst (om vi får med oss fler) stockholmsklubbarna samt göteborg och malmö som har lite publik, bondeklubbarna skiter i vilket och fortsätter plocka in majoriteten av sina inkomster via gynnsamma tv-avtal (gynnsamma för småklubbarna, ruin för storklubbarna).
Protestera? Ingen som lyssnar, ingen som bryr sig.
Aftonhoran samt andra medier rapporterar med frenetisk glädje alla skandaler som drabbar svensk fotboll och ishockey, samtidigt sitter deras krönikörer och hyllar ett hatderby i Tyskland som, trots slagsmål och farliga bengaler och flaggor, lyckas locka 75.000 människor i andradivisionen.
Mallen verkar vara:
Matcher i Sverige: En levande supporterkultur = döden för svensk idrott, slagsmål, bortskrämda barnfamiljer, böter, alla ska sitta tysta och klappa i takt, men det ska vara fullsatt också.
Matcher i övriga världen: En levande supporterkultur = människor som älskar sitt lag, högsta världsklass på stämningen, engagerade människor
Kan ni tänka er någon krönikör skriva så om ett hett stockholms-derby? Fet chans.75 000 åskådare har fyllt upp arenans samtliga platser, och precis varenda en av dem är de engagerad till gränsen för sans och balans.
Det är så det blir när det är den nya tidens Berlin-derby.
Det är så det blir när två bröder slåss.
Vad kan vi göra?



Svara med citat
