Född i Linköping och har hållt på med hockey sen jag var liten så jag brydde mig inte om något annat lag förutom laget jag spelade i, men sedan blev brorsan gnagare och på den vägen är det...
Född i Linköping och har hållt på med hockey sen jag var liten så jag brydde mig inte om något annat lag förutom laget jag spelade i, men sedan blev brorsan gnagare och på den vägen är det...
Mor min är uppväxt i Solna/Sundbyberg så hon har alltid varit gnagare, däremot var hon lite av en vilande AIK:are fram tills hon träffade min styvfar år 2000. Han tog med mig, mamma och lillsyrran på match 2001 och då föddes kärleken till AIK ganska snabbt.
Ingen aning, drogs bara helt enkelt till AIK, alla andra höll på APA, ink min släkt osv, men jag antar att ibland växer det blommor på lava..
Senast redigerad av Danne den 2011-05-05 klockan 19:41.
Farsan å farfar är gamla Gnagare så det var naturligt att jag också blev det
Min farsa är bajare och försökte få med mig men jag upptäckte AIK själv tack och lov. Min farbror och Farfar är Gnagare så det kan ha spelat in... Sen försökte min styvfarsa att få mig till bajare. Men jag stod på mig. 1997 började jag följa AIK "på riktigt". Fick uppleva CL äventyret. Magiskt.
Tack och lov är jag Gnagare!
Min farsa är gårdare, så jag visste inte bättre. Fram tills jag var typ 4 kanske och började på dagis "hejade" jag på dif. Eller "heja" är väl att ta i, om någon frågade mig vilka jag hejade på sa jag djurgården, sen var de inte mer med de.
Men som sagt, på dagis fick jag veta vad som gällde och de är jag evigt tacksam för! Kunde slutat jävligt illa de där.
ps. När jag får egna kids tänker jag kontrollera med dom varje dag vilka dom håller på efter dagis.
Har sett film på när jag är en opratbar-bebis och mina föräldrar håller på, är du djurgårdare?! är du djurgårdare?!, de fick en aggressivt skakande i sidled med min stora huvud.
På den vägen är det nog
Åkte med farsan och såg Öster - AIK 1998, blev 1-2 till gnaget. Där väcktes mitt intresse för AIK, med dess underbara supportrar och läktarkultur. Första hemmamatchen blev AIK - IFK Göteborg året efter, på Norra, 13 år gammal.
Född AIK:are. Min pappa som är djurgårdare försökte få mig att bli det men misslyckades :)
Var på min första match i premiären mot Enköping 2003. Sen blev det inga fler matchen förens i superettan 2005. Första gången på norra var sommaren 2007.
Ärligt talat, man är misslyckad som farsa om ungen gör revolt och börjar hålla på ett annat lag, i synnerhet värsta rivalen.
Edit: Fast det är klart, när det kommer till AIK så finns det ingen yngling som kan motstå dragningskraften hos vår älskade klubb. Vare sig ens farsa är gårdare eller något annat.
Senast redigerad av Smuts den 2011-04-26 klockan 21:36.
Och här är min typ: Introducera dig själv!
Hela familjen är AIKare, förutom min stackars lilla kusin. Fråga mig inte varför, men konstigt är det.
Farsan tog med en till Globen när man var någon månad gammal, där låg jag i min AIK-body och sov. :)
Farsan tog med mig till västra , där jag har varit många gånger :)
Ibörjan brydde jag mig inte så mycket om laget och spelet men efter några omgångar började intressera mig mer o mer.
Nu har jag debuterat på norra dit jag kommer gå ett flertal gånger :-)
Hängde med familjen på dif - AIK till Globen nån gång innan milleniumskiftet och såg aporna tyvärr vinna över AIK med 6-4. I vanliga fall med tanke på AIK förlusten så borde man ju ha hållt på dif enligt alla barca supporters synsätt men AIK var helt enkelt så jävla mycket mer jag på något sätt och klacken gjorde verkligen sitt för att jag sedan dess har varit så svart och gul som man kan vara. Fotbollen började jag följa strax efter...
Har sedan dess fått mina 3 bröder och mina 2 systrar att hålla på AIK. Även lyckats omvandla min Öster farsa. AIK var förövrigt det första ordet min minsta syrra sa ;)
Började när man va liten. Min far håller på Leksand då sa jag AIK i 3-4 års åldern. Sen dess har intresset bara blivit större och nu är man fast. Har förvirrade människor i familjen. Systern håller på IFK :/ (Bott i uppsala sen jag föddes och flyttade till gbg för 2 år sen)
Morsan var bajare, farsan neutral/bajare pga morsan men mina äldre bröder visste bättre och släpade mig med till norra i början av 80-talet. Efter det blev det hockeyintresset som tog över lite med guld & finaler under 80-talet. En farbror gav mig ett matchställ från aporna runt 85-86, ville konvertera mig (han jobbade med ungdomsfotboll på något konstigt sätt). Jag tackade artigt för det, sen orsakade matchtröjan stopp i muggen på en av våra toaletter för att jag hade lagt den där för att pissa på den (trots en låg ålder hade jag ett sunt förnuft). Jag fick inga nya matchställ. I slutet av 80-talet fick man börja gå själv när brorsorna inte kunde, var på vippen att den friheten drogs in efter att jag prydde mittuppslaget i Aftonhoran dagen efter ett derby, men med övertygande lenhet i rösten övertygade jag min mor att det var någon form av felvinklad bild etc.
Idag är man tillsammans med en av bröderna ett Råsundafetto på ÖÖ sedan lång tid tillbaka.