Ämne: Hur blev du gnagare?

Tänkte folk kunde berätta sin story om hur och när just du började älska denna underbara klubb. Tog farsan med dig på match? Revolt mot en gårdarfamilj? Tvingad av mobbarna på dagis? Hade det att göra med var ni växte upp? Dela med er!

Själv började det tidigt. Jag är uppväxt i norrort, och där stog valet redan på dagis mellan AIK och dif. Bajen var det ingen som brydde sig om. Dom tuffa grabbarna höll på gnaget, brudarna höll på dif. Valet föll självklart på Gnaget. Har aldrig haft någon sportintresserad familj, utan fick tjata för att få gå på matcher innan jag blev gammal nog att gå själv. Första matchen gick jag på 2001 vid 10 års ålder med morsan. Hon har aldrig hejat på nåt lag, men jag är henne evigt tacksam att hon gick med mig på matcher för jag fastnade och har kallat mig gnagare sedan den första gången jag beträdde Råsunda. Gick på matcher då och då och succesivt växte min kärlek till AIK, i och med nedflyttningen 2004, det tuffa men roliga året 2005 och den fantastiska säsongen 2006. 2007 började jag gå på dom flesta matcherna på Norra och sedan 2008 har jag haft årskort där, och inte missat många hemmamatcher.

jag föddes, jag föddes gnagare.

AIKtilljagdor hann först;

Ursprungligen postat av AIKtillljagdor

jag föddes, jag föddes gnagare.

Antingen föds man förlorade eller Gnagare. Jag hade tur.

Efter guldet 2009 räcker nog så

Har hatat aplaget så länge jag kan minnas, därifrån var det inte svårt att veta .

Dum jävla fråga egentligen. Är det inte bättre att fråga djurgårdarna och bajarna m.fl. varför de inte är AIKare. Vem som tappade dem i golvet o.s.v.
Man föds till Gnagare, det är inget man blir bara sådär.

Uppväxt i en AIK släkt & lyckligtvis är mina närmaste vänner också Gnagare.

Hängde med pappa till Råsunda som väldigt liten & än idag har både han och farfar säsongskort på östra.

Brydde mig inte ett dugg om fotboll de första 10 åren av mitt liv.

Min familj var bajare. Alla mina vänner var gnagare. som liten parvel sa jag bara "jag är aikare" för att "passa in" bland vännerna.
Sen vid 11 års ålder insåg jag det fantastiska med fotboll, jag till Råsunda och det fanns aldrig någon tvekan om vilket som var laget i mitt hjärta.

Innan dess? Ingen aning.

Okej då, jag har alltid varit AIKare. Har dock blivit med tvingad på djurgårdsmatch av hockeylaget som liten i Globen, något som naturligtvis inte var särskilt kul. Jag tror jag sällan haft så tråkigt. Gick innan och efter det på hockey och fotboll lite då och då med pappa. Kul som fan. Jag kan säga att jag hade en enorm respekt för Norra som liten och trodde att det endast var 20+are med knogjärn och tatueringar som stod där. Insåg senare i livet att så inte var fallet.
Började följa fotbollen intensivt 2004. Hockeyn gick jag på som liten när vi lirade i elitserien och började gå på ordentligt igen 2005 när laget lirade i div1.
Uppvuxen på Östermalm bland både djurgårdare och AIKare. Har aldrig stött på någon bajare i ung ålder dock. Visste inte vad djurgårn var för något när jag var 12 år. Trodde dom endast bedrev juniorfotboll.

Intressant ämne faktiskt, vore kul om folk kunde vara lite seriösa och inte bara säga att de "föddes till gnagare" etc.

Vill minnas att jag blev gnagare i lågstadiet då jag tyckte det var coolt med de svart-gula färgerna. Växte upp i söderort och det var rätt spritt mellan gårdare, bajare och AIK:are.

På dagis var det någon som en dag frågade vilket lag jag höll på.
"Ett lag? Vad är det för något?", tänkte jag. Killen som frågade sade att han hejade på AIK, vilket jag naturligtvis svarade nästa gång han frågade (man vill ju inte vara utanför). Sedan dess har jag inte ändrat mig, vilket jag är mycket glad för, även om farsan som är bajare var desto mer bedrövad när han insåg att han misslyckats att göra mig till bajare.
Började gå på matcher 2009, även om jag såg första matchen i slutet av -90-talet (derby mot just bajen).

Farfar och farsan är AIKare så ''valet'' som liten var rätt så enkelt, haha.

Jag hade faktiskt inte mycket till val, och det är jag glad över idag. Har en AIK-tokig morbror som överöste mig med AIK-prylar innan jag knappt kunde gå, så valet var inte särskilt svårt. Mina päron är helt ointresserade, så det var tack vare min morbror som jag blev gnagare.

Var på min första match 99' om jag minns rätt.

Har ingen aning. Direkt vid födsel har ens far varit vettig nog att klä mig i svart och gult och jag kan fortfarande minnas hur man gick ut på Södra precis som i TV-reklamen från 2001 och såg ut mot Norra och direkt förstod att där låg framtiden. Samma soliga dag som man för första gången fick denna underbara syn blev man tack vare far sin medlem i Gnagisklubben. Jag har ingen aning om hur matchen gick eller vilka vi mötte men det spelar ingen roll då det fortfarande tillsammans med 1 November 2009 är några av de bästa dagarna i ens liv. AIK är det enda man har och när det går dåligt mår man så värdelöst att man bara vill spy men ändå står man där på Råsunda oavsett vad för att det är det man lever för. Är AIK i en svacka är jag i en svacka, är AIK på topp är jag på topp. Det är det som får en att "leva, inte existera" helt enkelt

Född AIK:are som man säger. Ganska simpelt, en farsa som är de och en gammel farfar.

På min tid i lågstadiet var det blandat mellan AIK, dif, hif men jag fick de flesta att vara AIK:are. Sedan om de är det nu vet jag inte men jag ledde in dem på rätt spår i en tidig ålder iaf.