Ursprungligen postat av
ectasy 
Har en liten historia från Falkenberg 2005 som kanske inte utvecklade sig riktigt såsom det var tänkt.
Någonstans mitt i natten sätter vi oss på BA-bussen och som sig bör blir det en lång resa ner med alltför mycket pilsner och otaliga antalet pisspauser. Tidigt på morgonen anländer vi till ”Falkenberg Beach” och en internmatch skall spelas ála brasiliano style. Alla har suttit och skrytit om sina fotbollsfärdigheter under de senaste två timmarna och en plastboll har inhandlats under en pisspaus på något obskyr Statoilmack.
Strax innan avspark spelar dock moder natur oss ett rejält spratt. Det blåser som sjutton och vinden tar tag i bollen som får ordentlig fart. Det sista vi såg av den var när den landade 50 meter ute i vattnet och gungade sakta iväg bort mot sydligare breddgrader.
Reservboll var det såklart ingen som hade tänkt på och den glada stämningen fick sig en ordentlig törn när det beslutades att matchen måste ställas in. Givetvis hade vi noga undersökt om vi hade någon Ian Thorpe ibland oss, men icke. Alla var vi ju dessvärre bara tvättäkta fullblodsproffs inom fotboll.
Ny aktivitet bestämdes som blev att leta upp närmaste systembolag för att fylla på vätskedepåerna.
Med tunga steg började vi vandra den långa vägen genom villaområdena in till Falkenberg city. Det här var precis när studsmattor hade blivit populärt och fortfarande var kul. Villaägarna tyckte dock inte att det var lika kul med sex fulla gnagare som skulle se hur mycket vikt en studsmatta klarade av.
Någon kom också på den briljanta idén att ockupera ett leksakshus. Det lilla huset fick nu agera bar och ägaren sålde stolt ståendes på knä (huset var kanske 1.5 meter högt) genom fönstret sina sista öl svindyrt till törstiga medresenärer. Ölen gick snabbt åt och han hade sålt slut dom om in den rättmätige innehavaren av huset, en flicka i sjuårsåldern, hade kommit på honom. Storgråt följdes av en inte alltför glad far.
Den långa promenaden fortsatte och till slut lyckades vi få lift med äldre herre körandes en helt nyvaxad bil av dyrt märke. En där fram, tre i baksättet, en liggandes över dessa tre och två ståendes på sidan över allihopa. Ganska trångt med tanke på att det var en sedan.
In till stan kommer vi iallafall och vi hänger på dörrarna när systemet öppnar. Med fulla kassar tar vi oss till ett torg och ser på någon form av dansuppvisning med 15-åriga flickor inblandade. Gnagare är ju förenat med stil och klass så vad passar bättre än att skandera ”Visa pattarna”. Till slut fick deras ledare nog och de lämnade torget, deras publik likaså och vi hade nu fullt med sittplats för oss själva.
AIK-ramsor sjungs och mitt i alltihoppa kommer en nyfiken gammal dam stapplandes förbi oss, hårt hållandes i sin rullator. Denna damen var så skurplig att hon såg ut att falla ihop när som helst. Men Cojones hade hon damen, det hade hon. Hon stannar precis framför kanske 50-gnagare och stirrar på oss med åderbrock i blicken. Lugnet infinner sig och det blir sånär som på tyst. Damen gör första draget.
- Heja Djurgården!
Tror alla blir lika överrumplade för det dröjer säkert fem-tio sekunder innan det skanderas ”Du kan dra åt helvete” tillbaka. Sagt och gjort, damen tar sin rullator och stapplar därifrån med ett leende på läpparna.
Själv sitter jag och pratar med lite olika folk, min käre vän som jag åkte ner med hör jag lite flyktigt i bakgrunden skryta om hur grym han är på att ragga tjejer. Att han kan få vem som helst hur enkelt som helst. Jag ler inombords och tänker att det där kommer han få äta upp. Till slut är det någon som utmanar honom.
Längre bort sitter två tjejer som är runt 15-16. Vadet går ut på att han skall hångla upp en av dessa på under två minuter. Jag håller minst sagt på att sätta ölen i halsen när han godtar vadet utan att blinka. Tänker att ”det här kan ju bli jävligt intressant att se hur han klarar sig ur”.
Han sitter nöjt kvar på sin stol och folk börjar av någon konstig anledning att vända sina blickar mot mig med stora flin. Förvirring råder och till slut listar jag ut att det inte är han själv som han utsett till Don Juan utan det är jag som är den beryktade charmören.
Kalas tänker jag, just en snäll kompis man har. Nu går det ju inte heller att backa och till allas jubel reser jag mig upp och med dykarskor går jag bort till de två som blivit utsedda. Presenterar mig och försöker snabbt att välja offer. Tänker att nu får jag satsa allt på ett kort. Det är bära eller brista som gäller då jag max har två minuter på mig.
Bestämmer mig för att inte tänka till en extra gång och gör mitt drag. Den stackars flickan blir nog helt överrumplad när jag likt en blodigel suger mig fast runt hennes läppar. Turligt nog besvarar hon mitt taffliga hångel och åskådarna bryter ut i ett sällan skådat jubel. Det hade trots allt max gått 30 sekunder från det att jag lämnat min stol.
Dagen flyter på och runt lunch stöter vi på dessa två donnor igen. Av någon anledning följer vi med dem hem. Men med ett förbehåll. Deras pappa är tydligen helt galen och hatar stockholmare, speciellt stockholmare som försöker ligga med hans dotter. Vi måste alltså ha försvunnit innan han slutar jobbet.
Allt går som smort, mamman är trevlig och vi ligger och hånglas i varsin säng. Båda två rätt dyngraka. Då händer det som inte får hända. En ganska så bitig gestalt står helt plötsligt i rummet. Gubbfan har slutat tidigare just idag! Jag kommer ihåg att båda två sätter sig upp i sängen i givakt och tänker att nu är goda råd dyra. Vad göra?
Flickans far stirrar på oss och säger ”Kom med här!”, vinkar med oss ut i vardagsrummet och jag är fullständigt livrädd. Motorsågsmassakern är en barnlek tänkte jag inför vad som komma skulle. ”Sätt er ner” säger han och pekar på två stolar.
- Jaså så ni kommer från Stockholm? Sten och is skymtar i hans blick.
- Mmmmm, piper vi fram.
Så går han fram till en garderob, tar upp en stor vattendunk och ställer på bordet.
- Vill ni blanda med fanta eller dricker ni rent?
Vad tusan hände nu? Återigen råder förvirring i huvudet men jag ber snällt om att få blanda ut hans hembrända dryck med lite fanta. Morsan dukar fram tårta helt plötsligt sitter vi trädgården med två flickor, en pappa, en mamma och deras lillebror. Hembränt i glaset och livet var frid och fröjd!
Sen blir det dimmigt, till matchen kommer jag iallafall. Minns att AIK gjorde ett sent mål och att jag kramar Tjernström. Vaknar upp i Stockholm på morgonen och kan inte stödja på foten. Stukat den något förjävligt och kan inte gå på tre dagar.
Men det var det värt!
Behörigheter för att posta
Svara med citat