Ämne: Ozzy Army

Kan väl lika gärna dra hela reseberättelsen:

Fem minuter från fiasko

Jobbet har skickat mig till Montreal i ett halvår. Jänkarna (inklusive de som är precis lika mycket jänkare som alla andra jänkare, men som tycker att de inte är jänkare bara för att de är fransktalande jänkare) har ju genom åren, milt sagt, inte behandlat de forna ägarna till kontinenten med den respekt som hör till när det gäller kontinentägare. Snarare tvärtom som bekant, och efter att syndarnas samvete på senare år har vaknat till, precis i tid för att undvika utrotning, så låter man numera indianerna göra lite som de vill i sina reservat. Därför har de sina egna skattelagar när det gäller t ex alkohol, tobak och spel. Och de behåller intäkterna själva. I kombination med jänkarnas rigida syn på gambling, så gör det att nästan alla casinon (med några få undantag t ex i Las Vegas) är belägna inne på indianreservat. Seminolerna myntade frasen "We can't fight the white man, but we’re going to buy Manhattan back, one hamburger at a time". Sen köpte de Hard Rock Café för en miljard dollar.

Casinon på nätet är inget undantag. Det vimlar av pokerservrar ute i reservaten. Och nu börjar ni kanske inse var jag kommer in i det hela? Så jag hamnade i Montreal, eftersom en av de största poker-serverhallarna i världen ligger i Mohawk-reservatet utanför Montreal. Man märker när man kör in i reservatet. Inne i Montreal kostar ett paket cigg runt $9. I reservatet får du en limpa för $20. Alltså markeras gränsen till reservatet, förutom av det sedvanliga casinot, av att motorvägen helt plötsligt kantas av massor med små neonblinkande friggebodar där man kan köpa cigg (och man får provröka först!).

Anyway, eftersom det är mitt i fotbollssäsongen så begärde jag en specialklausul i kontraktet. Vi skrev in att jag skulle få åka hem till alla AIK:s fotbollsmatcher, i utbyte mot att jag åkte i ekonomiklass. Kunden tittade skeptiskt på mig, och undrade väl vad jag var för kuf, men de skrev på. Så jag har farit som en skottspole över pölen de senaste månaderna. Inte alltid helt populärt hos frugan, t ex när jag landar på Landvetter, går på ÖIS borta, och sen åker direkt tillbaka till indianerna. Men å andra sidan så köpte hon inte grisen i säcken, så det får hon köpa.

Så, då var det då dags för sista matchen. Och vi hade chans på guldet! Allt som behövdes var en enkel vinst mot Malmö, och att dIF plockade poäng mot Elfsborg. Jag gav mig för säkerhets skull iväg från hotellet i extra god tid, och hade nästan tre timmar på mig tills flyget gick. Men på väg ut från staden slog det mig. Jag hade ju glömt hatten! Jag kan fan inte gå på match utan hatten - då är det ju mitt fel om vi förlorar! Så jag vände tillbaka och hämtade hatten. Efter det hade jag fortfarande över två timmar kvar till take-off, så det var lugnt.

Men på motorvägen tar det plötsligt helt stopp. De tre filerna blir en, och den rör sig knappt ur fläcken. Samtidigt finns det inte en bil i de två avstängda filerna. Men vafan! Jag ringer till flygplatsen och lyckas få tag på checkin-personalen. "Jag är på väg. Stäng för helvete inte!". De svarar att det är lugnt, och att de har noterat att jag är på väg.

Trafiken kryper fram, och med 40 minuter till take-off har jag äntligen lyckats bli av med hyrbilen och landar flåsande vid disken. "Sorry sir, but we closed five minutes ago". "Men... jag ringde ju!". "Sorry, sir". Jag tjatar länge, men damen är obeveklig. Samtidigt ser jag genom säkerhetskontrollen hur folk som ska med samma flyg sitter och slöar på stolarna vid gaten. Jag skulle ju kunna åla mig fram på golvet och ända hinna dit innan de öppnar! Men damen ger sig inte. Det är stängt. Kärring.

Jag funderar ett tag på att storma säkerhetskontrollen, men kommer fram till att jag antagligen åker fast innan jag är i Europa. Jag springer iväg till biljettdisken, och frågar vad det går för andra flyg. Klockan är runt 20 på kvällen, så det är inte gott om europaflyg kvar, och de som finns är fulla. Jag ber dem att kolla alla möjliga vägar. Jag har inga problem att studsa i Hong Kong eller Tokyo, så länge det får mig att hamna i Europa dagen efter. Var jag än landar i Europa, så kan jag ju alltid ta mig till Stockholm. Heck, landar jag i Norra Europa så kan jag ju hyra en bil och ta mig till Stockholm! Men det verkar inte finnas nåt.

Men så hittar dom nåt! Det finns en flight från Air France som är överbokad. Det innebär att de har bokat in fler ekonomipassagerare än vad det finns ekonomiplatser. Eftersom förstaklass inte är fullbokad, så låter de folk flytta från ekonomi till business om alla ekonomi-inbokade skulle råka komma. Ingen blir ju sur över det, och på så vis fyller de planet bättre. Problemet är att hela planet är fullt. Förstaklass är iofs inte fullt, men om man räknar med de överbokade ekonomipassagerarna så är det fullt. Men jag kan köpa en biljett på vinst och förlust om jag vill, och så får jag åka med om inte alla kommer.

"Sure, what's the price?". "CAD $4500". "Ehm... excuse me?". "CAD $4500, sir". Jag måste alltså köpa en förstaklassbiljett eftersom ekonomi är slutsålt, men eftersom det rent teoretiskt inte är fullt i förstaklass så kan jag köpa en stol där, men eftersom planet som helhet är fullbokat, så är det inte säkert att jag får åka med. Hängde ni med? Damen förklarar att om det blir fullt så gäller biljetten naturligtvis på nästa flight, dagen efter... men vafan har jag för nytta av det?? Och nej, jag får inte några pengar tillbaka om alla kommer. Och eftersom min ursprungliga biljett var med Air Canada (Star Alliance) så kan jag inte byta in den mot Air France (Sky Team) för att åtminstone sänka priset.

Jaha.... 25000 balubas för att KANSKE få åka med?? Jag som trodde att nätpoker var lukrativt, men jag är tydligen i fel bransch. Man borde börja sälja flygbiljetter. Nåja... lite enkel huvudräkning ger vid handen att AIK vinner SM-guld i genomsnitt vart tolfte år. 25000:- utslaget på 12 år är 150:- i månaden. Och 150:- i månaden är ju ingenting! Sagt och gjort - klart att jag köpte en biljett.

Jag får besked att jag kan checka in precis är incheckningstiden tar slut, under förutsättning att inte planet blir fullt. Jag ställer mig vid disken, och tar på mig minen med de stora valpögonen (kanske kan påverka damerna att stänga lite tidigare?). Tiden tickar, och när det är en kvart kvar till deadline så är det fem platser kvar. Sen kommer det ett äldre par, och med tio minuter är det tre platser kvar. Fem minuter senare har en herre till checkat in, och nu är det bara en plats kvar. Allvarligt - kommer det en till nu så sänker jag honom! Att det antagligen skulle minimera mina chanser att komma med planet får bli en senare fråga...

Men det kommer ingen. Jag gör ögonen om möjligt ännu större, och tittar bedjande på checkin-damerna. Och så vinkar dom fram mig! Med stora leenden (både från dem och från mig) så lämnar de över ett boardingpass och önskar mig lycka till! Jag är med! Nu djävlar blir det guld!

Åtta timmar senare landar jag i Paris. Därifrån ska jag studsa till Frankfurt, vilket går bra. Från Frankfurt ska jag ta 11-flyget till Stockholm. Men det är inställt! Vafan, skojar dom med mig?? Menar dom att jag har pröjsat en förmögenhet för att INTE se matchen i Frankfurt?? GAH! Jag rusar till biljettdisken med hjärtat i halsgropen, men möts av det lugnande beskedet: "Du har en plats på 12-flyget". Ehm... okej... flygtid? Två timmar och 15 mintuer. Fyrtiofem minuters marginal, alltså. Nåja, det funkar!

Tre minuter innan matchstart landar taxin bakom Norra. Jag mutar chauffören att köra hem mina väskor till frugan och kliver in på läktaren. Och så får jag se AIK göra en riktigt bra match inför en riktigt bra publiksiffra och köra över skåningarna. Däremot fick jag inte se något guld. Det blev en dyr silvermedalj. Men alternativet kunde ju ha varit att sitta på ett hotell i Montreal och inte se AIK ta SM-guld, och då hade jag ju tagit livet av mig. Dessutom ingick det ett glas champagne i flygbiljetten.

Nu ska jag hem och gömma kreditkortsräkningen för frugan. ZYNTHZLAKT - HÅRDROCKSMAKT!

/OzzyPalle