Jag har tänkt på det här länge, och jag känner att vi kanske levt under en illusion, eller jag i alla fall. Har länge föreställt mig att AIK har Europas trognaste och röststarkaste publik. Fotbollens nuvarande säsong (och delvis 2007 och framåt) har fått mig att tvivla starkt, och hockeyn gör det inte bättre.
Jag tycker att det känns jobbigt att dra upp ämnet, men jag tycker att det behöver diskuteras. Och jag undanber snällt men bestämt femtonåringar som säger "jävla bajare aikk har grymmast klack!!!!!!!!". Tack.
Problem: Vårt publiksnitt sjunker snabbt år för år, och verkar vara ganska kopplat med prestationer på planen, med andra ord: medgångspublik. Vi kan inte gå från 20 000 per match till dryga 10 000 på mindre än fem år, det är mycket konstigt och jag tror knappast att AIK tappat halva supporterskaran. Folk orkar helt enkelt inte gå på matcher, det betyder inte tillräckligt mycket.
Klacken tycker jag blivit enformig, okreativ och... tråkig. Tyvärr. Mot KFF körde vi "Framåt stolta AIK" i tio minuter, ramsan dog långsamt och jag led inombords. Vi är på väg tillbaka till 80-talets "fotbollsklackar".
Varför?
Problem 2: AIK verkar mer och mer vara en förening som lockar folk till fotboll. Djurgårdens fans verkar otroligt mer trogna och högljudda i hockeysammanhang. Efter att ha gått igenom publiksnitt har DIF legat på 6000-7000 per säsong i över tio år. Även -08 när de nästan åkte ur. AIK var under dessa år aldrig i närheten av den siffran (även i elitserien). Har AIK 95 % fotbollspublik? Har vi supportrar som inte vill lägga ner pengar på två sporter? Gillar folk inte hockey? Hur kan dif hålla jämnare snitt än AIK i två sporter?
Och så den slutgiltiga frågan: Hur väl står vi oss egentligen (OBJEKTIVT SETT) mot fans från Stockholm, Sverige, Norden och Europa?
Notera: Jag anser att AIK må ha flest supportar i Sverige, men verkar ha en otroligt hög andel medgångare/marginalare, vilket är ämnet för diskussion. Vi är flest, men är vi bäst?