Ämne: Barndomsminnen

Har ni några roliga AIK-barndomsminnen?
Jag kom på några nu pause faktiskt:

Kunde ALDRIG ha gult/blått/rött ihop. Allt från lego till färgpennor.
När vi gick i 8:an här i Norge, så var det ju "coolt" med klotter. Och ingen hade något speciellt vettigt att tagga. Så vad taggade mina vänner? Jo, AIK.

Jag fick alltid frågor om "Erik, varför har du taggat där" bla bla. Även om det inte var jag. Och en dag la man ny cement utanför 7-11, och en polare skrev AIK i stora bokstäver. Vilket än idag står kvar. Det värmer lika mycket varje gång när man ser det.

Ursprungligen postat av Holm

Kunde ALDRIG ha gult/blått/rött ihop. Allt från lego till färgpennor.

Barndom?? Jag är 3... 25 och klarar fortfarande inte av det ;)

Jag blev mobbad 0 - 3 för att jag var gnagare.
Men vad fan, alla andra var ju antingen bajare som blev slagna av sina föräldrar eller bortskämda gårdare som blev bortskämda med allt de pekade på. Blev ingen direkt rolig skolgång där med vrakens guld, vår nedgång samt derbyförluster.

Äh, å andra sidan minns jag däremot när jag fick farsan att missa ett mål mot Peking en match för att jag var hunrig, samt när jag råkade slå till en gubbe framför mig i Globen då jag viftade med min flagga som jag tyckte var enormt tung.
Idag är den lätt som en fjäder. Vad fan var fel på mig?

Jonas (stämmer, den Jonas) slog mig i huvudet med sin matkasse när jag och min vän på dagis retade honom, väldigt frekvent. Han bodde då i samma hus som mitt senare fritids låg i, och för att komma till matbutiken var han tvungen att gå förbi mitt dagis varje dag.

Där har ni, en riktigt originell historia.

Och det var därför Heidi Flum blev som han blev.

__

från mitt pojkrum för 20 år sen kanske:

dsc00469m.jpg

Black Armyyyyy

När jag var liten så trodde jag alla med rakad skalle var AIKare. Därför skrek jag alltid "AIK" när jag gick förbi dom.
Kul fenomen.

Ursprungligen postat av Ikaros Tass

När jag var liten så trodde jag alla med rakad skalle var AIKare. Därför skrek jag alltid "AIK" när jag gick förbi dom.
Kul fenomen.

då var man inte ensam på den biten i alla fall.

Min gympalärare var tränare i AIKs fotboll- och bandylag i något årskull (Gick endast runt i AIK-kläder 24/7). Hans son lirade bandy och fotboll i Gnaget (Niklas Rönn, var 3e keeper någon gång i A-laget typ).
Och det var alltid vi Gnagare som fick välja lag först etc. Nu var det ju typ bara 4-5st gårdare och 2-3st bajare på min skola (Sörgårdsskolan i Kälvesta), så det var ju inte så stor sak men.

Min gamla mattelärare på gymnasiet,som följde AIK hemma som borta brukade ofta hetsa mig till att dra med på bortamatcherna.
Nu sitter han på östra nedre och gormar på som han alltid gjort.
Rätt surrealistisk känsla när jag satt på East o kröka innan AIK-GAIS 2010 tillsammans med honom...

Jag hade tre fritidslärare i lågstadiet. En Gnagare. En bajare. En apa.

Apan var helt klart oskönast och utstött av barn såväl som lärare.

Bajarn var riktigt skön som bajare kan bli efter några år på nacken.

Gnagarn var den som alltid tog sig tid att berätta historier om AIK. Det var han som lärde oss lira boll (AIK mot djif var det alltid).

Nu, ett tiotal år senare ser jag fortfarande min lågstadielärare på Råsunda med jämna mellanrum.

Det gäller att lära barn rätt i ung ålder. Såhär dagen efter tycker jag synd om de lite mindre begåvade som gav sin själ till laget utan ära från skansen, de kan inte ha det lätt.

Vinstagårdsskolans OBS-klass leddes för typ tio år sedan av den namnkunniga lärarduon Mats Hellberg och David Fjäll.

Ett fint barndomsminne är mina 15 minutes of fame som a-lagsspelare i AIK Fotboll, kanske år 2000 eller 2001. Jag var och kollade en träning på Karlberg och fick bolla med Slavik Yevtushenko under uppvärmningen.

Ursprungligen postat av Simon

Vinstagårdsskolans OBS-klass leddes för typ tio år sedan av den namnkunniga lärarduon Mats Hellberg och David Fjäll.

Ett fint barndomsminne är mina 15 minutes of fame som a-lagsspelare i AIK Fotboll, kanske år 2000 eller 2001. Jag var och kollade en träning på Karlberg och fick bolla med Slavik Yevtushenko under uppvärmningen.

Vinstagård, vilka jävla minnen man har från den skolan!

För att bidra lite tänkte jag berätta en rätt soft historia. Jag och 2 polare hade slutat plugget, det var fredag och vi behövde fixa dricka till helgen. Tyvärr var det ont om alternativ och vi bestämde oss för att åka till Hässelby Gård och fråga en alkis (classic!). Vi hittar ganska snabbt en snubbe som var villig att köpa ett par bärs. Vi satt och gjorde upp planen, allt var hur säkert som helst! Han går in på bolaget och vi går via en parkväg ut från centrum och väntar vid en bänk.
Så småningom dyker han upp och slår sig ner, ger oss påsarna och börjar sedan gå. Två män uppenbarar sig 20-30 meter bort, två byggare. Vi förstod inte för än det var för sent att det var civilare. Snuten som kom fram till oss var rakad, hade en fet snus under läppen och verkade rätt avslappnad.
- Tjenare boys, jag är här från polisen. Vad är det ni har i kassarna?
Efter att ha ställt ut innehållet började vi kallsnacka lite lätt, försökte mjuka upp honom lite.
- Fan, jag hade inte en tanke på att det skulle vara civilare här, säger jag.
- Vi är som Gnaget, vi är överallt, svarar snuten och ler lite lätt mot mig.
Han börjar ta våra uppgifter och frågar efter min morsas nummer. Som ni förstår skulle det resultera i ett helvete. Jag var fan desperat. Det var bara någon vecka eller två efter bortamatchen mot Syrianska och jag såg min möjlighet!
- Men, jag skulle inte ha någonting(true). Det vore moraliskt fel att ringa mina päron?
- Jaså? Har du redan köpt ditt eller?
- Nej, jag ska till landet med familjen, så jag ska inte dricka..
- Vart har du landsställe då?
- .... Södertälje, vi har ett hus i Södertälje.
- Hm, okej. Det här är en rutingrej, vi måste tyvärr ringa.
- Men vafan, att ringa min morsa skulle vara som att ge AIK bötern för vad som hände i matchen mot Syrianska?!
- Ah.. nej, då kan jag ju inte göra det. Var du där föresten?
- Ja, det är klart!
- Hehe, det smällde utav bara helvete vid mig. Aja, du kan gå.

Lyckan, lättnaden, chocken att han släppte mig.

Avd. Snuten är huligan

Hmm, vet inte riktigt om jag kan kalla detta barndomsminne.
Jag är nu 14 år, Hade mitt första årskort på norra 2009 med farsan, Vi gick på ALLA matcher, samt några borta.
o sen när biljetterna till ifk-AIK Hade släppts så köpte farsan 2 biljetter på direkten.
Vi tog sedan tåget till sveriges röv, och sjöng och älskade vårat älskade AIK från stockholm på ståplats på ullevi.
Och att sedan stå där med ett firande AIK i göteborg med farsan brevid va förjävligt nice!
Det är ett minne jag alldrig kommer att glömma!

Jag och en polare åkte iväg till Karlberg för att se på träningen och införskaffa autografer men träningen hade tydligen blivit inställd och spelarna var inne i huset på Karlberg hade någon genomgång eller va fan dom nu gjorde. Ibland kom det någon spelare utspringande och då var vi snabbt framme med autograf-blocket. Tillslut efter 3-4 timmar hade alla spelare förutom Mutumba åkt hem. Vi var trötta, hungriga och frös ganska mycket och övervägde att åka hem men vi väntade en stund till och då kom Mutumba ut. Han hade varit ute och hämtat något i sin bil strax efter vi kom till Karlberg så han viste att vi hade väntat utanför i 3-4 timmar. Samtalet vi hade sen var något i stil med det här:

- Ey grabbar har ni väntat här utanför hela tiden?
- Ja.
- Vart ska ni?
- Till Karlbergsstation och sedan ta tåget hem till Kallhäll.
- Vill ni ha ha sjuss till Karlberg?

Vi blev alldeles mållösa och viste inte vad vi skulle säga, en av våra största idoler frågade om han skulle skjutsa oss.
Efter några sekunders tystnad så fick jag ur mig ett blygt "Ja, tack", så gick vi mot hans bil och satte oss i baksätet och blev körda till Karlbergsstation. Det var nästan helt tyst i bilen när vi körde, bara radion som var på. Tillslut var vi framme vid Karlbergsstation och vi blev avsläppta och tackade för skjutsen. På tåget hem satt vi och kollade alla autografer, smygfotton jag hade tagit i Mutumbas bil och var riktigt nöjda med dagen.

Det var en liten historia om när jag och min kompis var på Karlberg och ville se på en träning och skaffa autografer hösten 2009.

Jag har några till barndomsminnen som jag kan berätta om vid något senare tillfälle bland annat när Gabbe Özkan stog i mitt dike och skrev autografer och snackade lite.

Skön tråd, aldrig sett förut. Kan bidra med en egen liten:

Jag höll på att storstäda rummet för någon månad sen för att jag skulle byta garderob till en ny då den förra gått sönder... Längst in, längst upp hittar jag en massa gamla skolsaker från mina första år. Bland annat ett stort A3 häfte från 6-års där man skulle skriva in saker man tyckte om på vänster sida och saker man inte tyckte om på höger sida, en bokstav per uppslag (ordet skulle alltså börja på denna bokstav). Slår upp första sidan och ser stolt på saker jag tycker om: AIK i svart och gult. Hittar lite senare på saker jag inte tycker om: DIF. Bajen är som vanligt bortglömda och finns inte med.