Sidan 1 av 3 123 SistaSista
Resultat 1 till 20 av 59

Ämne: Intressant läsning

  1. #1
    Medlem Björn Kindlunds avatar
    Gruppering
    A.I.K.
    Reg.datum
    Jun 2010

    Intressant läsning

    Startar en tråd där man kan klistra in intressanta artiklar att läsa.
    Kan vara historiskt men behöver så inte vara...behöver inte handla om AIK alltid men sport relaterat ska det vara.

    Jag börjar med den här från DN:

    Kvartersklubben som kunde ha varit större än AIK


    På 1920-talet var Westermalms IF ett av Stockholms allra främsta lag och spelade i allsvenskan. Men en ödesdiger förlust mot AIK gjorde att klubben halkade ner i seriesystemet och i dag för laget en anonym tillvaro i division 6.

    Stadshagen är inte direkt inbjudande den här kvällen. Småkallt, duggregn och en belysning som delvis strejkar.

    Det är onsdagskväll, klockan börjar närma sig halv nio, veckans träningspass ska strax dra igång. Tränaren Tomas Jensing räknar in femton tappra, som släntrar in, och byter om.

    På andra sidan Karlbergskanalen, ett par hundra meter bort, är det många timmar sedan den en gång svåraste konkurrenten tränat klart för dagen, ätit gemensam lunch i klubbhuset och laddat inför torsdagskvällens möte med IFK Göteborg.
    För grabbarna på Stadshagen hägrar helgens Ålandsresa, det årliga, korta träningslägret, som handlar mer om att umgås under trivsamma former än om 4-4-2.
    Det här är historien om hur det kan gå, när man inte har flyt i det avgörande ögonblicket.
    Det är historien om en före detta allsvensk klubb som var på väg att ta herraväldet i Stockholm, men snubblade på mållinjen.
    Det är historien om ett avgrundsdjupt fall. Det är historien om en klubb där endast den muntliga traditionen fortfarande lyckas hålla några minnen vid liv.

    Maj 1929

    Drygt 18 000 åskådare fyller Stockholms Stadion, det är allsvensk derbyfest, aldrig tidigare har så många löst entré till en seriematch i fotboll, i Stockholm.

    Det är 1–1 i halvtid mellan AIK och Westermalm, Det är fortfarande 1–1 med kvarten kvar. Sedan avgör Ernst ”Sudden” Wahlberg och Pär ”Pära” Kaufeldt, med varsitt mål, och AIK vinner med 3–1.
    Kanske var det här de femton mest avgörande minuterna i Stockholmsfotbollens historia.
    Femton minuter som avgjorde vilken väg Stockholmsfotbollen skulle ta, vilken klubb som skulle ta herraväldet. AIK eller Westermalm?
    Djurgården och Hammarby var vid den här tiden vad man i dag kan kalla typiska superettalag. Det skulle dröja ytterligare tjugo år innan Djurgården etablerade sig i högsta serien, och trettio år innan Hammarby var där.
    AIK var på ruinens brant det här året, det enda matchställ klubben hade var så urtvättat att det var mer grått än svart, men laget grejade nytt allsvenskt kontrakt, med ett enda måls marginal(!), tack vare en mirakulös spurt med elva poäng av tolv möjliga i de sex sista omgångarna, där derbysegern mot Westermalm var en av tvåpoängarna.
    För Westermalm inleddes fallet i derbyt. Laget förlorade de resterande matcherna, och åkte ur.
    Därmed var AIK ensamt Stockholmslag i den högsta serien. Och man värvade Westermalms skyttekung Knut Johansson.
    Tre år senare var AIK svenska mästare, Knut Johansson landslagsspelare, och Westermalm på väg ner i seriesystemet.

    April 2012

    Westermalm som numera tillhör nivå åtta i den svenska seriepyramiden (division sex), måste hitta alla intäktsmöjligheter. Det krävs 80 000 kronor för att undvika röda siffror i årsredovisningen.
    Den här kvällen har därför inletts med att plocka skräp, på stadens mark, och få betalt för det, 2 000 kronor för en dryg timmes arbete.
    – Känns lite märkligt, egentligen. Vi gick och städade Tranebergsängen, du vet där Djurgården brukade spela sina hemmamatcher, säger Jonas Strömsholm, lagets veteran som fyller 41 år i år.
    De allsvenska säsongerna 1926–1927 och 1928–1929
    Storklubben Westermalm snittade nära 9 000 åskådare hemma på Stockholms Stadion, en arena man delade med AIK. Djurgården spelade på Tranebergs IP fram till 1936.
    Redan första säsongen omsatte Westermalm 105 000 kronor, på elva hemmamatcher. En ofantlig summa på den tiden och man toppade den allsvenska löneligan. Varje spelare fick 50 kronor för hemma- och 80 kronor för bortamatcher.
    Att avlöna spelare var förbjudet på den tiden och svenska fotbollförbundet försökte få Westermalm fällt för brott mot amatörbestämmelserna, men föreningens räkenskaper var i så miserabelt skick att inget kunde bevisas.

    April 2012

    Tommy Lundh kallas ”presidenten” av spelarna. Vapendragaren är Ulf Lundberg, en väderbiten äldre man, för dagen iklädd toppluva. Tillsammans bär de på ett engagemang, som också kopplar till svunna tider. Lundh och Lundberg är länken till det förflutna.
    Spelarna vet att klubben varit allsvensk, men inte så mycket mer.
    – Tror vi ligger rätt hyfsat i maratontabellen ändå, säger Jonas Strömholm.
    Att laget den här säsongen skippat den klassiska, svartvita, tigerrandiga tröjan och spelar i helvitt, bekymrar föga. Med åren insmyger sig alltid ett visst mått av historielöshet. President Lundh har trunken fylld med slitna trycksaker, som han gärna plockar fram. Matchprogram från den förra storhetstiden, på 1990-talet, då klubben faktisk var uppe i femman.
    – Kolla här, säger han och bläddrar genom sidorna med klubb*rekord, som inte bara omfattar fotbollen utan också den tidigare mycket livaktiga, och framgångsrika friidrottssektionen.
    – Hon har fortfarande klubb*rekordet i höjd, Camilla Henemark, säger han med stolthet, och sätter pekfingret på sidan.

    Hösten 1992

    Westermalm fyller 90 år och har öppet hus i klubbrummet på Kristinebergs IP. Medelåldern är tämligen hög. Jag blir presenterad för Kalle Samuelsson, 83 år, som visar sig vara en av få, då ännu levande personer, som spelat allsvenskt för Westermalm.
    – Jag gjorde några inhopp, sista allsvenska säsongen 1928–1929, berättar han.
    Jag berättar att jag läst gamla tidningsklipp och förstått att Westermalmskillarna på den tiden hade alldeles för kul vid sidan av planen, att matchintäkterna festades upp, och att det skulle ha varit en starkt bidragande orsak till att Westermalm ramlade ur allsvenskan.
    Kalle skrattar när jag för det på tal.
    – När vi hade bortamatcher på söndagarna åkte vi tåg. När vi kom hem på kvällen blev det alltid supé på Strömsborg. Där försvann matchersättningen, sedan var det naturligtvis en massa andra fester också, som kunde vara ganska mäktiga, berättade Kalle.

    April 2012

    Tomas Jensing manar på grabbarna på Stadshagens konstgräs. Anläggningen är bara några stenkast från Westermalms vagga, det dåvarande fiket nere på Fleminggatan 62, där klubben bildades för snart 110 år sedan.
    39-årige Jensing har själv gjort fyra säsonger som spelare i Westermalm, och nu tre säsonger som tränare.
    – Vi måste upp i femman, säger han, fixar vi det får vi komma tillbaka till Kristineberg. Det var nära i fjol, vi slutade tvåa.
    President Lundh vaktar värdeprylarna i omklädningsrummet, och vädrar en liten avundsjuka på lokalkonkurrenten Karlbergs BK.
    – Dom var i samma situation som vi tidigare. Sedan, för en tio år sedan fick de plötsligt ett helt ungdomslag från AIK, och kunde lämna den här nivån. Tänk om något liknande kunde hända oss…
    Karlbergs BK spelar i dag i division tre och har Kristineberg som hemmaplan. Kristinebergs IP, där Westermalm fortfarande har klubbrummet kvar, med alla pokalerna…

    Hösten 1992

    – Det är alltid lätt att göra efterhandskonstruktioner, men det är faktiskt inte helt omöjligt att Westermalm i dag kunde ha varit en storklubb, säger 83-årige Kalle Samuelsson.
    – Pengar saknades inte, Westis var en av landets rikare fotbolls*föreningar, men det saknades motivation. Satsningen var inte tillräckligt seriös, när möjligheten fanns att etablera sig i allsvenskan. Hade vi hängt kvar några säsonger till hade förmodligen situationen i dag varit en annan, nu tappade vi våra främsta till AIK och Djurgården, i stället för att kunna värva själva.
    Kalle berättar att han hade anbud från Djurgården, dit målvakten Alf Lundqvist hade gått, men han valde att stanna i tvåan med Westermalm. Han tyckte inte att han hade tid över för allsvenskt spel.
    Det var just den mentaliteten som blev fas två i klubbens fall. De som blev kvar efter degraderingen från allsvenskan var nöjda med spel i östsvenskan, som dåtidens lokala superetta benämndes.

    April 2012

    De femton tappra avslutar veckans träning i duggregnet. Jonas Strömholm och fransmannen Guillaume Laffaille har båda skadekänningar men har ändå varit på plats.
    Ulf Lundberg, allt-i-allon, går runt och snackar med spelarna. Kommer sedan klivande till ”president” Lundh och låter meddela att Leonordo, Miguel, Stefan och Tobias ”är klara”, det vill säga de har bestämt sig för att skriva på för Westermalm.
    Det är inte riktigt som när Jens Andersson värvar spelare till den forna konkurrenten, på andra sidan kanalen. Där har Celso Borges högre månadslön än vad Westermalm omsätter på hela säsongen.
    Men det gäller att ha ett brett material, eftersom truppen består studerande, egenföretagare, en arkitekt, eller en finanskille som fransmannen Laffaille, som arbetar för Deutche Bank.
    Det är seriepremiär fredag 20 april, hemma på Stadshagen, mot Tudor Arms. Då ska marschen mot femman inledas…

  2. Följande 9 medlemmar gillade det här inlägget av Björn Kindlund:


  3. #2
    Medlem
    Reg.datum
    May 2010
    Ort
    Stockholm
    Riktigt bra och intressant artikel! Dagens sportdel i DN är överlag väldigt bra.

  4. #3
    Medlem rat69s avatar
    Reg.datum
    May 2010
    Ort
    exilgnagare

  5. #4
    Supermoderator Vasas avatar
    Gruppering
    Kritiker
    Reg.datum
    May 2010
    Ort
    Vasastan
    Intressant skrivet angående fansen och medias relation speciellt inriktat på Biljards artikel.

    Fansen vs. Medierna


    Ni kan säkerligen storyn vid det här laget. AIK möter Djurgården på ett fullsatt Råsunda. Supportrar i alla åldrar rullar mot en arena som nu står för graven. Skådeplatsen ska rivas och ge vika för en ny framtid. De två lagens fans vill fira med pompa och ståt.

    Bakom festen står inte bara två formstarka klubbar, som har vind i seglen och supportrar med tryck i strupen. Bakom tifohavet och läktarsången står även hundratals eldsjälar som lägger ned otaliga timmar på att underlätta för övriga att inge hopp och mod i sin sina elva krigares hjärtan. Och så ser det ut över hela fotbollssverige. Inför mer eller mindre varenda kamp står ett gäng tjejer och killar och håller supporterfanan högt. De reser land och rike runt för att stötta sitt lag. För att stötta sina färger. För emblemet. För gemenskapen. De gör det för att hjärtat säger att de ska göra det.

    Det är med de välmenande fansen i tankarna man ska läsa texten som Svenska Dagbladets krönikör, Jan Majlard, levererade under söndagsaftonen. I min bransch talar man ofta om PR-värden i artiklar. Visst finns det situationer där devisen "all PR är bra PR" gäller. Men långt ifrån jämt.

    Vi talar ofta om en artikels konkreta värde. Åt endera det negativa, eller det positiva hållet. Uppmärksamhet kan ha positiva konsekvenser. Men för en gruppering (i det här fallet fotbollssupportrar), som är löst sammansatt - utan att för den sakens skulle sakna fasta punkter - kan det bli svårt att replikera på Majlards bullshit.

    Det är här Majlards krönika "Derbyfest? Snarare svarta september?" kommer in. PR-värdet landar på, utifrån något diffusa och relativa affärshemligheter, drygt 1,08 miljoner kronor. I negativ riktning. Och då räknar jag enbart den analoga artikeln. (Jag utgår från TS:s upplagesiffror och annonspriser från 2011). En miljon kronors varumärkesskada på supportergrupperna som i ur och skur stöttar sitt lag.

    Jan Majlard väljer i sin krönika att vinkla derbyfesten mot ett fruktansvärt politiskt och mänskligt öde i 60-talets mellanöstern. Svarta september. Ett litet medvetet frågetecken används i rubriksättningen för att undkomma en frontalkollapsad publiceringsetik. Majlard jämställer i ett svep söndagens fotbollsderby med en komplicerad geopolitisk tragedi som krävde 1600 människors liv. Han menar det självklart inte rakt av, men:
    "Nationalarenas sista derby, blev förutom AIK:s snygga andra halvlek och tre mål av Europaklass, en krigsförklaring från fansen.", skriver Majlard - något mindre svävande den här gången.


    Supportrarna börjar bli vana

    "Läktarvålds"-debatten har pågått under en längre tid. Inläggens saklighet har varierat kraftigt. Ett noterbart bottennapp är bland annat dåvarande länspolismästaren i Stockholm, Carin Götblad, som skrev detta alster i april 2011. En text som får fotbollssupportrar att framstå som satans verktyg.

    Under en paneldebatt i Almedalen några månader senare bekräftar hon att hon aldrig bevittnat en fotbollsmatch inne på Råsunda. Eller på Söderstadion. Eller på Stockholms Stadion. Eller på Ullevi. Eller på Swedbank Stadion, för att nämna några välkända arenor i Sverige.

    Och hon är en av de ytterst ansvariga för polemiken som nu har uppstått.

    Kvar står ett gäng eldsjälar och resten av befolkningen som, när skiten verkligen träffar fläkten, inte får läsa ett enda ord om det verkliga huliganvåldet - då krimreportrarna verkligen borde stå i högsta hugg med tangentbord och redaktionstelefon. Att medierna inte rapporterar om detta skapar en besvikelse bland supportergrupperingarna som kämpar för en stämningsfylld - och säker - läktarkultur. Istället får de förlita sig på sina egna för en rapportering om de vidrigheter som bland annat utspelade sig i lördags. De verkliga huliganerna huserar i digitala och mentala sandlådor land och rike runt. Slagsmålen som utbryter är oftast, dock inte alltid, internt bokade uppslutningar. Men det är bara när det sker på öppen gata som rapporteringen kommer fram. Och då slås lagtillhörighet gärna fast, som om det hade något med problematiken att göra. I kölvattnet står klubbarna med ett decimerat varumärke.

    När jag ser barn invid den arena jag mest frekvent besöker ser jag aldrig några skräckslagna tårar i deras ögon. Det påstår sig Majlard ha gjort. Vad jag däremot har fått se är barn som hostar sig hesa till följd av polisens missriktade tårgasdumpar.

    Finns det folk på fotbollsarenor som använder mindre barnvänliga ord? Självklart. Finns det supportrar som inte sköter sig? Definitivt. De är dock få. Patetiska patrask finns i alla grupper. Såväl bland fotbollsfans som folk med våldsmonopol.

    Ursprunglig källa: Ehrnberg: Fansen vs. Medierna

  6. Följande 7 medlemmar gillade det här inlägget av Vasa:


  7. #5
    Medlem Linus277s avatar
    Gruppering
    Norra stå
    Reg.datum
    Oct 2011
    Ort
    Sundbyberg

  8. Följande 6 medlemmar gillade det här inlägget av Linus277:


  9. #6
    Medlem Artilleris avatar
    Reg.datum
    May 2012
    Detta är beundransvärt

    Almtuna i kris

  10. Följande 3 medlemmar gillade det här inlägget av Artilleri:


  11. #7
    Supermoderator Heidi Flums avatar
    Gruppering
    Sol Invictus
    Reg.datum
    May 2010
    Ort
    Blood Line
    Du, Björn. Jag snor tråden och byter medieform för ungefär 22 minuter. Hoppas att detta är OK, jag hittar nämligen _ingen_ lämpligare tråd.

    Detta är substans, relevans och PERSPEKTIV. Erik Niva tilldelas Guldpennan. Kanske, förmodligen det finaste journalistiska priset vi har i Sverige, dels ut av Publicistklubben sedan 1975, om det är längre vet jag inte. Se hela.


  12. Följande 8 medlemmar gillade det här inlägget av Heidi Flum:


  13. #8
    Medlem
    Reg.datum
    Oct 2010
    Ort
    Stockholm
    Vem är det som är dum? | Offside

    Läsvärt! Borde vara obligatorisk läsning för alla som ska ta debatten om "huliganism".

  14. Följande 2 medlemmar gillade det här inlägget av Allezallez:


  15. #9
    Medlem
    Reg.datum
    Sep 2011
    123 - Imgur

    Tidningen Match har varit med AIK fotboll i 2 dagar.
    Jag hoppas den inte varit upp förrut.

  16. #10
    Medlem Affes avatar
    Gruppering
    Fullast På Bussen
    Reg.datum
    May 2010
    Ort
    Hässelby
    Citat Ursprungligen postat av mztr Visa inlägg
    123 - Imgur

    Tidningen Match har varit med AIK fotboll i 2 dagar.
    Jag hoppas den inte varit upp förrut.
    Den här tidningen Match, vad är det för någon? Fick den hem i brevlådan häromdan men har inte beställt något vad jag vet.

  17. #11
    Medlem
    Reg.datum
    Sep 2011
    Morsan va över med den idag, dom har skickat till min gamla adress. Jag har heller ingen aning vad det är för någon tidning, inte heller beställt någon.

  18. #12
    Medlem
    Gruppering
    DB
    Reg.datum
    Mar 2011
    Citat Ursprungligen postat av Affe Visa inlägg
    Den här tidningen Match, vad är det för någon? Fick den hem i brevlådan häromdan men har inte beställt något vad jag vet.
    Samma här, inga beställningar men fick den i brevlådan.

  19. #13
    Medlem Nidhöggs avatar
    Gruppering
    Livstidsmedlem i AIK + BA
    Reg.datum
    May 2010
    Ort
    Peking

    Sv: Intressant läsning

    Forskade runt lite, ska tydligen vara nån tidning som ligger i stadiums butiker. Eftersom de följt AIK har de troligtvis skickat ut den till medlemmar, jag och min snart två-åriga dotter fick en varsin, då bor vi också i Norrköping.
    Och hon har definitivt inte skrivit upp sig för nått fotbollsmagasin.

  20. Följande medlem gillade det här inlägget av Nidhögg:


  21. #14
    Supermoderator Vasas avatar
    Gruppering
    Kritiker
    Reg.datum
    May 2010
    Ort
    Vasastan
    Intressant intervju med Simon Strand!

    ”Ger man AIK lillfingret så hugger de av hela handen”

    Simon Strand gick ut med ofullständiga gymnasiebetyg och började på Prime dagen efter studenten. För några veckor sedan var han en av upphovsmännen till låten som lurade stora delar av Mediesverige. Nu ska hans pr-arbete hjälpa AIK att slå publikrekord i dagens hemmapremiär mot Syrianska på Friends Arena.


    18 mars var Tommy Nilsson måltavla för både skratt och spekulationer. Balladartisten hade via ett pressmeddelande förkunnat att han skulle gå tillbaka till sina hårdrocksrötter och byta namn till "Black". Ett av de dominerande ryktena var att namnbytet var en del av AIK-kampanj.

    På kvällen samlade supporteranslutningen AIK-alliansen flera artister för att snickra ihop en låt. Bland annat Adam Tensta som stod för inspelningen, Andreas Kleerup som spelade trummor och producerade tillsammans med stjärnproducenten Markus Enochson. Coverartisten Henrik Didriksson lade på sång och en ny artist var skapad med namnet "Black". Klockan åtta på morgonen släpptes låten "Paint it Black" som gjorde att många på nytt länkade samman Tommy Nilsson och AIK. 



    Fotbollsklubben kunde rida på cirkusen kring Tommy "Black" Nilsson. På ett dygn hade man sålt 5000 biljetter till hemmapremiären mot Syrianska på Friends Arena. Målet är att slå AIK:s publikrekord från tiden på Råsunda. Pr-konsulten Simon Strand var en av hjärnorna bakom kuppen. Som frilansare tar fotbollsklubben i hans hjärta mycket av hans tid.

    – Det skulle vara ett uppdrag på 50 procent. Men med det engagemang som jag har i AIK så blir jag väldigt personligt involverad. Ger man AIK lillfingret så hugger de av hela handen. Jag har andra grejer och har försökt lägga AIK åt sidan. Samtidigt har uppdraget för AIK varit en tydlig utmaning. För en halvtimme sedan hade vi sålt 13 220 säsongskort. Vi ska slå Malmö FF:s nordiska rekord från 2004. (vilket man gjorde dagen efter intervjun. Reds anm.) Målet är över 15 000 sålda säsongskort. Det är svårt att slita sig när man jobbar med AIK.

    Vad säger "Black-blåsningen" om journalistik?
    – Att det går för fort. Ingen verkade ha tid att titta efter. Aftonbladet började spekulera i att det var en AIK-kampanj med Tommy Nilsson och många följde på. Tommy Nilsson gjorde en tweet där han uttryckte sina AIK-sympatier. AIK själva valde att inte kommentera. Alla visste nog att det gick att kolla upp var Marabou-kampanjen kom ifrån, men ingen brydde sig att titta efter, säger Simon Strand till Resumé och fortsätter:
    – Många grejer sammanföll som verkade logiska, men det kändes inte som att trösklarna för att kontrollera vad som stämde var alltför höga. Jag vet inte i fall jag är rätt person att svara på vad som ska till för att vända utvecklingen. Att allt går fortare gäller inte bara för mediebranschen. För livsmedelsindustrin har konsumentmönstret gått allt mer från fastfood till slowfood. Man skulle vilja ha mindre volym och högre densitet i mediebruset.

    Vad var syftet med er "kupp mot kuppen"?
    – Att kapitalisera på det som redan fanns där. Efter skriverierna om Tommy Nilsson visste vi med 99 procents säkerhet att vi skulle få medialt genomslag. Eftersom ingen dittills hade kollat förstod vi att de skulle koppla låten till Tommy Nilsson och vi kallade artisten för "Black".

    Hur var det att följa den mediala utvecklingen i realtid?
    – Jätteroligt. Allt klaffade. Vi skickade ut ett massutskick till 70 olika medier. Klockan nio var jag på möte med Saatchi & Saatchi men hade svårt att släppa ögonen från mobilen. Vi hade suttit uppe till klockan sex på morgonen och jag hade sovit någon timme. Jag var väldigt disträ och fick kämpa för att vara närvarande överhuvudtaget.
    – Klockan elva blev det känt att vi kuppade kuppen. En extrem aspekt var att vi fick en förfrågan från Prime om att föreläsa dagen efter. Det är en sjuk dimension att vi 36 timmar efter att låten började spelas in stod med slides och berättade om projektet. Vi fick själva förhålla oss till snabbheten.

    Du sade tidigare att er kupp visade att det finns fler journalister än pr-konsulter. När du tittar på det som skedde i efterhand vad säger er "kupp" om tillståndet i svensk journalistik?
    – Jag vet inte om kampanjen levererade några nyheter om journalistikens tillstånd. Den är mer en symbol för ett problem som ibland kan uppstå. Situationen är inte alarmerande och det görs fortfarande mycket kvalitativ journalistik i Sverige. Samtidigt tror jag att det behövs en diskussion.

    Kan du förakta journalistik?
    – Ja, på samma sätt som jag kan förakta pr-branschen på många sätt. Men det är helt orealistiskt att man skulle kunna trycka på en knapp och få mindre content och högre densitet.



    Vad säger du om mediebilden av AIK?
    – Trenden är bra, det finns mycket energi kring klubben. Den negativa bevakningen är till viss del självförvållad och man ska akta sig för offerträsket. Man kan aldrig skylla på media och AIK har blivit bättre på att förklara sin samhällsnytta. Det handlar om att maximera den positiva exponeringen och det finns mycket att berätta om AIK.

    Tycker du att AIK är orättvist svartmålade?
    – AIK tar mycket ansvar och underblåser inte huligans till matcherna. AIK är en matcharrangör inte polisen. När medierna börjar ställa klubbarna till svars för våldet är det samma sak som att EU ska ha ansvaret för våldet i samband med toppmötena. Hade det funnits uppenbara brister i arrangemanget är det en sak att skuldbelägga klubben, men annars måste ansvarsutkrävandet riktas mot de som har begått brott eller de som inte har tagit sitt lagstadgade ansvar att upprätthålla ordningen, men inte mot klubbarna.

    Simon Strand hade en gymansieperiod som han själv beskriver som stökig. Han visste att studentexamen skulle innebära ofullständiga betyg när han träffade Primes kreative chef Tom Beckman under en träff mellan AIK, som Simon Strand jobbade ideellt för, och storsponsorn Adidas. Det var våren 2008.



    – Jag var intresserad av branschen redan då och hade läst några av Micael Dahléns böcker. Jag och Tom Beckman började prata av en slump. Efter en vecka ringde han upp mig, kort innan studentexamen. "Du kan få testa att jobba på Prime under sommaren. Funkar det bra får du fortsätta". Jag gjorde min första arbetsdag klockan nio dagen efter studenten.

    Du kom undan kompetenstestet?
    – Det har blivit mer strömlinjeformat på byrån de senaste åren. När jag kom in fanns det lite fler kryphål.

    Dina gamla kollegor på Prime beskriver dig som företagsam och intelligent. Var det en lyckad period?
    – Jag vet inte i fall jag har lyckats bättre än andra. Det finns personer som var juniora när jag kom in på Prime som har kommit längre än jag. Det jag har haft med mig är att jag aldrig gått omkring och varit rädd. Jag har aldrig haft problem att säga vad jag tycker, samtidigt som jag inte gärna pratar i onödan.



    Du gick från att vara en stökig gymnasieelev till att bli ett pr-löfte och beskrivs med lovord av dina gamla kollegor. Har du haft problem med självbilden?
    – Även om folk säger snälla saker så var de många fler gånger man fick rak och hård feedback. Fast det är klart, alla har haft problem med självbilden. Det har också drabbat mig. Svarar man att man aldrig har haft problem med självbilden har man antagligen problem med självbilden.

    Funderar du på att utbilda dig?
    – Jag har fortfarande inte avfärdat det. Varje gång jag är i kontakt med Carl-Fredrik Sammeli så tjatar han på att jag ska ta upp studierna. Han påminner mig varje gång. Nu börjar chansen att det ska hända minska drastiskt. För mig är det en hög tröskel att komma in och beroende på vilken väg jag eventuellt skulle välja kommer jag att få börja om.

    Har du ett stort bildningskomplex?
    – Extremt. När jag pratar med någon som tar upp saker som jag inte har kännedom om så måste jag snabbt kolla upp dem. Det leder till att jag ofta sitter med 50-100 flikar uppe i Google Chrome. Att jag känner att kunskapsluckorna måste fyllas gör att mina dagar går väldigt fort. Det är märkligt att inte fler svenskar har bildningskomplex. När jag läste att en stor del av lärarna kommer in med 0,1 på högskoleprovet blev jag beklämd. Det är fruktansvärt och helt obegripligt att det kan få vara så.

    Varför fungerade inte skolan för dig?
    – Det var stökigt som på de flesta av skolorna i förorten. Det spratt i kroppen och lektionerna var inte alltid så stimulerande. Jag hittade andra sätt att kanalisera min energi. Startade egna företag där jag importerade stickers från Polen och sålde dem med bra marginaler till företag. Jag skötte det mer eller mindre själv. Det gick inget vidare, men det var ett vettigt alternativ till skolan. Vid sidan har jag alltid läst mycket, främst på nätet. Det blev lite av min skola.

    Var du orolig över framtiden?
    – Ja, det var jag. Jag är en allmänt orolig person. Men jag hade redan fixat sommarjobb som telemarketingchef och fick styra om när erbjudandet från Prime kom.

    Du markerar gärna att du "inte är ung". Varför är det viktigt för dig?
    – I flera år har jag fått höra att jag är ung, men reflekterar aldrig över det själv. Börjar man tänka i de banorna ställer man lägre krav på sig själv. Det är symptomatiskt för Sverige. Tidigare blev man "vuxen" vid 15 och jag tycker att 18 år är en rimlig ålder. Sverige har ett problem med den demografiska utvecklingen där etableringsåldern på arbetsmarknaden har gått från 22-23 till 29-30 på ett par decennier. Det är inte bra alls.

    Är du en elitistisk person?
    – Jag brukar kalla mig det, men det är lätt att det landar fel och låter drygt. Jag vill inte vara elitistisk på ett arrogant sätt, men jag har en stark tro på att den bäst lämpade ska få mest inflytande. Svensk politik till exempel har en alltför anti-elitistisk ådra. Det känns som det finns ett självändamål bland politiker att de inte ska vara för begåvade, att man vill ha någon som är mer representativ, när jag snarare tycker att våra politiker måste vara extremt skarpa.

    Source.

  22. Följande 3 medlemmar gillade det här inlägget av Vasa:


  23. #15
    Supermoderator Vasas avatar
    Gruppering
    Kritiker
    Reg.datum
    May 2010
    Ort
    Vasastan
    Mer intressant läsning!!

    Vad kostar en klubbsjäl?
    Cardiff City sålde sin, och är på väg att lösa ut en Premier League-plats i utbyte.
    Nu ska de bara bestämma sig för om det var en bra affär eller *inte.



    Den 7 maj ifjol tog Cardiff Citys säsong slut, på samma sätt som den tagit slut så många gånger tidigare.
    För tredje året i rad misslyckades de i kvalspelet till Premier League. Utspelade och överkörda av West Ham tvingades de inse att det skulle bli ytterligare en säsong utanför högstaligan. Det var som det var med den saken. Cardiff City hade tillbringat 50 år i rad i de lägre divisionerna, och de tillresta supportrarna summerade läget i en trotsig sång som dånade över Upton Park.
    – It’s Barnsley away. Fuck Man United – it’s Barnsley away.
    Innebörden var tydlig. Cardiff-fansen tillhörde inte typen som krävde *resultat i utbyte mot sin *lojalitet. De var där de var för att stanna, skulle ingen annanstans än dit där Cardiff City spelade sina bortamatcher.
    Allt verkade förbli precis som det alltid hade varit, men i själva verket skulle ingenting bli sig likt igen.
    Fansen satt på sina bussar tillbaka mot Wales när ryktet först nådde *deras telefoner. Personer som *påstod sig ha insyn hävdade att den malaysiske ägaren Vincent Tan nu bestämt sig för att ta klubben i en helt annan riktning.


    Presenterade nytt utseende
    Nytt klubbmärke, ny klubbfärg, kanske till och med ett nytt klubbnamn. Det stolt blåfärgade Cardiff City skulle på sikt kunna förvandlas till röda Cardiff Dragons.
    De som var på supporterbussarna har berättat om reaktionerna, om hur allt avfärdades med skratt och axelryckningar. Cardiff i rött? Det var för osannolikt för att ta på allvar.

    Mindre än en månad senare stod ändå klubbens verkställande direktör Alan Whiteley på ett podium med ett illrött klubbmärke i handen.
    Han presenterade klubbens nya utseende för medierna, och det vore en lögn att påstå att han gjorde det med entusiasm. Visserligen mumlade han något om en förstärkt internationell potential, men så fort frågorna började komma så följde erkännandena efter.
    Cardiff City hade sålt sig – och de förnekade det inte ens.
    Styrelsen hade gjort en kall och kalkylerad bedömning. Först hade de lagt historia, tradition och supporterröster i ena vågskålen, sedan hade de lagt en malaysisk investeringsmiljard i den andra. Därefter upplevde de det som att de inte längre hade något val.
    – Om du tittar på hela det här *investeringspaketet så säkrar det fotbollsklubbens framtid. Det är så kort och så krasst, argumenterade Whiteley.
    Ett rejält skuldberg hade länge blockerat klubbens framtidshorisont. Nu raderades det i samma ögonblick som klubbtröjan bytte färg, och ersattes av en pengasäck vigd för spelarköp.
    – Det är inget att hymla med. Vi fick välja mellan att vara blåklädda och skuldtyngda Cardiff City som kämpar i de lägre divisionerna – eller att vara rödklädda Cardiff City med offensivt sikte mot Premier League. Även om beslutet gjorde ont i hjärtat kändes det ganska självklart att ta.

    Malaysiern Vincent Tan är en multimiljardär som byggt sin förmögenhet på hamburgare och lotterier. Hans högkvarter ligger i Kuala Lumpur, sisådär 15 flygtimmar och 7 tidszoner från Cardiff.
    Ett knappt år har nu gått sedan han köpte sig rätten att bestämma över Cardiff Citys framtid. Under den *tiden har han bara gjort en intervju för att förklara sina motiv, till BBC i slutet av februari.
    Han pratade mycket om att göra Cardiff City mer populärt bland asiater, men för brittiska fotbollsfans med mer traditionella värderingar var hans resonemang väldigt svåra att förlika sig med.
    Varför hade egentligen Vincent Tan bytt klubbfärg? Eftersom han kände för. Och för att han trodde att en röd tröja skulle skicka starkare signaler till sydöstra Asien.
    – Här är röd glädjens färg, det är färgen för *firande och fest. I kinesisk kultur är blå däremot sörjandets färg. Om man tittar på Manchester United och Liverpool så är de röda – och de är mycket mer framgångsrika och har mycket fler supportrar än Chelsea och Manchester City.


    Tan bryr sig inte
    Supportrarnas protester då? Inget som Vincent Tan brydde sig särskilt mycket om.
    – Några var upprörda, men det är som det är i alla affärsverksamhet. Kan vi bara få 75 eller 80 procent av kunderna *nöjda så gör det inte så mycket om 20-25 procent inte är glada.
    Tan hade helt enkelt svårt att förstå diskussionen. Han kom från en strikt hierarkisk företagartradition där mannen på toppen dikterade villkoren, där det ekonomiska resultatet i slutändan var det enda som betydde något.
    – Om du lägger in en massa pengar så måste du givetvis få bestämma saker. Varför i helvete skulle du annars vilja investera?
    Med smal mustasch och ännu smalare ögon framstod Vincent Tan som en fotbollsversion av en gammal Bond-skurk i många ögon. Den röda matchtröjan var nedstoppad i ett par byxor som var uppdragna till naveln. Bara katten i knät saknades.
    – Skulle jag slänga in 70 miljoner pund utan att sedan vilja bestämma? Ser jag korkad ut i era ögon?
    Det var en retorisk fråga, men det var nog lika bra för Vincent Tan att han inte kunde höra reaktionerna på den.

    När nu Cardiff City står några få poäng ifrån uppflyttning till Premier League är det rutinerade Craig Bellamy som leder anfallet. En gång i tiden var han en fotbollstokig grabb som växte upp några kilometer ifrån klubbens gamla hemma*arena, Ninian Park. Ändå blev han själv Liverpool-supporter.
    – Jag minns hur jag önskade mig en Cardiff-tröja i julklapp, men han kunde inte få tag på någon. På den tiden var klubbshopen bara en liten lada utanför Ninian Park – men inte ens där hade de några Cardiff-tröjor. Liverpool-tröjor fanns det däremot i varenda sportaffär i stan.
    Sedan Craig Bellamy återvände till Cardiff har han sett sin hemstadsklubb med nya ögon. Han har utgått från sina erfarenheter i Liverpool, Manchester City, Newcastle och Celtic – därefter har han jämfört och funderat.
    – Det är en helt annan klubb nu. Visst vet jag att många människor inte vill ha förändring, men i mina ögon är det oundvikligt. Jag saknar själv vår gamla arena, men fotbollen är en bransch som förändras och utvecklas. Det går inte att göra på något annat sätt – och det finns inget själv*ändamål i att slå underifrån.
    En spelare och en supporter ser ofta olika på sin fotboll, men Bellamy menar att han inte alls reducerar sitt resonemang till det som händer innanför sidlinjerna.
    – Jag är i Cardiff för att stanna, och om vi går upp så kommer det påverka samhället här i åratal framöver. Vi skulle göra ett större avtryck än någon annan upplaga av Cardiff City tidigare gjort. Stadens självförtroende och framtidstro skulle växa, och vi skulle kunna ge morgondagens barn och möjligheter saker som vi aldrig fick. Om vi når Premier League kommer inte ungarna här att växa upp som Liverpool-fans framöver.
    Morgondagens Cardiff-fans är en sak – men hur blir det egentligen med gårdagens? De som inte stöttade klubben för deras fantastiska resultat eller deras storslagna asiatiska *expansionsplaner, men som ändå kände stolthet över allt som rymdes i den blå klubbfärgen?


    Vissa går inte på matcherna
    Vad känner de idag? Förvånansvärt lite, tycks det.
    Några hundra stycken har blivit så desillusionerade att de helt har slutat gå på matcherna, men de väntade massprotesterna har faktiskt uteblivit. Publiksnittet har inte påverkats, utan ligger i stället några framgångsprocent högre än föregående säsonger.
    Ändå är det något egendomligt med stämningen på nyfräscha Cardiff City Stadium. Den är märkbart mer dämpad än tidigare, mer ihålig.
    Supporterföreträdaren Jon Day förklarar:
    – Folk här känner helt enkelt mindre för klubben än förut. Tidigare var vi en del av Cardiff City – vi levde våra liv utifrån klubben – men nu är vi bara åskådare som tittar på en fotbollsmatch. Jag har följt Cardiff City i snart 20 år. Det här har varit den mest framgångsrika säsongen. Ändå är det den som jag känt störst likgiltighet inför.
    Nästa säsong kommer Manchester United att komma till Cardiff. Visst ser Jon Day fram emot det, men oron han känner utgår inte från nästa säsong. Den berör de närmaste 100 åren.
    Hur många kommer fortfarande att brinna för Cardiff City om de *faller tillbaka ner genom seriesystemet? Hur många reser nästa gång de *möter Barnsley borta?
    – Den här klubben har funnits *sedan 1800-talet, givit människorna här ett sammanhang och en till*hörighet. Framgång vore trevligt, *givetvis, men vare sig livet eller fotbollen går alltid uppåt. Värdet av en fotbollsklubb avgörs av hur bra den håller ihop i motgång. Cardiff City har alltid klarat det testet. Nu fruktar jag att vi inte kommer att göra det i framtiden – och vad finns kvar då?

    Källor: Cardiff City – When Football was Football (Palmer), BBC, ITV, Wales Online, South Wales Echo, Forbes, Financial Times, The Times, When Saturday Comes, Moving To a Different Beat.

    Erik Niva

    Source.

  24. Följande 2 medlemmar gillade det här inlägget av Vasa:


  25. #16
    Medlem Pippos avatar
    Gruppering
    Öllogen
    Reg.datum
    Aug 2010
    Ort
    Södermalm

    Intressant läsning

    Erik Niva är en av jävligt få journalister i Sverige som vet vad fotboll handlar om. Eller rättare sagt supporterskap. Han vet vad han snackar om den mannen.

  26. Följande 2 medlemmar gillade det här inlägget av Pippo:


  27. #17
    Medlem Linus277s avatar
    Gruppering
    Norra stå
    Reg.datum
    Oct 2011
    Ort
    Sundbyberg
    Lycka till i det fortsatta livet, all respekt!
    Aftonbladet: I dag uppfyller han drömmen

  28. Följande 2 medlemmar gillade det här inlägget av Linus277:


  29. #18
    Medlem Björn Kindlunds avatar
    Gruppering
    A.I.K.
    Reg.datum
    Jun 2010
    Om nån missat, mycket skön läsning!

    Gary Sundgren: "Jag vet att folk hatar mig" | Expressen

  30. Följande 3 medlemmar gillade det här inlägget av Björn Kindlund:


  31. #19
    Medlem Konnes avatar
    Gruppering
    Utrensning av parasiterna inom AIK
    Reg.datum
    Mar 2011
    Ort
    Solna
    "Och jag vete fan… Dagen då vi bedömde det som att en fotbollsmatch inte längre kunde spelas på en vanlig fotbollsstadion var dagen då något fundamentalt gick förlorat."

    Vem kommer det här ifrån? Erik Niva, givetvis, och från hans senaste krönika.

  32. Följande medlem gillade det här inlägget av Konne:


  33. #20
    Medlem
    Reg.datum
    Feb 2011
    Citat Ursprungligen postat av Björn Kindlund Visa inlägg
    Om nån missat, mycket skön läsning!

    Gary Sundgren: "Jag vet att folk hatar mig" | Expressen
    Läste denna först nu, mycket ärlighet i de där orden. Massiv respekt för någon som kan säga vad den tycker utan att skräda orden för att man kanske råkar trampa folk på tårna. Men givetvis lättare efter avslutad karriär och man har några år på nacken. Media lyckas ju vrida och vända allt tills det blir icke-sanningar.

Sidan 1 av 3 123 SistaSista

Liknande ämnen

  1. Utlänningar om AIK (ROLIG LÄSNING)
    Av ganjagood i forum Övrig supporter/läktarkultur
    Svar: 14
    Senaste inlägg: 2011-12-12, 20:39

Behörigheter för att posta

  • Du får inte posta nya ämnen
  • Du får inte posta svar
  • Du får inte posta bifogade filer
  • Du får inte redigera dina inlägg
  •