Sidan 96 av 96 FörstaFörsta ... 4686949596
Resultat 1 901 till 1 912 av 1912

Ämne: Aftonbladet Plus

  1. #1901
    Medlem Konnes avatar
    Gruppering
    Utrensning av parasiterna inom AIK
    Reg.datum
    Mar 2011
    Ort
    Solna
    Citat Ursprungligen postat av Torach Visa inlägg
    Här:

     
    Fagerlund: Veni, vidi, vici, AIK

    De kom, de sågs, de segrade.

    AIK fortsätter dyka upp på jobbet och fullföljer sina arbetsuppgifter utan större klagomål.

    En gång är ingen gång – 30 raka utan förlust är ett mönster.

    För det är sannerligen en svit att skryta om.
    Ända sedan den där bittra förlusten mot IFK Göteborg förra hösten, då ett sent kvitteringsmål dömdes bort, har AIK avverkat 90-minutare efter 90-minutare i sin egen lyckosamma takt.
    Att säga att det alltid har sett perfekt ut vore att överdriva och i vissa fall har det varit ruggigt nära ett nederlag (IFK Norrköping ruskade som bekant om Friends rejält strax innan VM-uppehållet). Det går samtidigt inte att komma ifrån styrkan i att kunna prestera mediokert utifrån sin förmåga och ändå fortsätta plocka segrar som om det bara är en del utav det allsvenska jobbet.
    En trogen MFF-supporter, som har stått på Stadion genom både SM-guld och Champions League-spel, muttrade i förbifarten att det nästan vore bättre om de senaste årens framgångar raderas ur minnet. Det har till viss del lett till nästan orealistiskt höga förväntningar, som inte tar hänsyn till varken spelartapp eller tränarskiften.
    I AIK är alltid förväntningarna långt högre än Kaknästornet, likaså inför den här säsongen. Med en hel drös färska spelare på plats - urstarka men nya - gick tankebanan i stil med att det här antingen kan slå väldigt rätt eller väldigt fel.
    18 omgångar in vågar vi nog slå fast att de än så länge lever upp till de skyhöga kraven. AIK beter sig som en storklubb hela vägen ut i fingerspetsarna, de kliver ut på en plan, tar sig igenom arbetsuppgifterna och fokuserar därefter på nästa.
    Det har inte minst BP fått känna på två gånger om på kort tid.

    Han kan bli navet i landslaget en dag
    Den som ogillar ljudet från Vuvuzelor hade inte uppskattat atmosfären på det utsålda Grimsta som stundtals dånade. Det är verkligen inget fel på AIK:s läktarsång, och BP-klackens trummande kan vara charmigt, men ihop skränade det mer än det var njutningsfullt.
    Nere på konstgräset var det AIK som bestämde och ett BP som var fast beslutna att inte upprepa gamla synder. I mötet på Friends gjorde Luis Pimentas mannar det mesta rätt (tajt defensiv, bra omställningar, mål) fram till strax efter paus då Nicolas Stefanelli-show tog vid. Nu stod de lika kompakta och motade bort bollar ur boxen, vilket givetvis begränsade AIK:s målchanser.
    Om någon ska lyftas så är det väl Kristoffer Olsson. Det är inte första gången hans kvaliteter och hans betydelse för det här laget omnämns, men kanske ska man försöka sig på att spå framtiden lite. Jag tror det är fullt möjligt att Olsson, om några år, inte bara är en del av landslaget utan till och med är själva navet, den allt hänger på. Han är som bäst då han ges fritt spelrum, droppar ner och hämtar boll, kliver upp och levererar passningar. Det är lite som att beskåda ett behärskat kosläpp, han är ständigt på rätt plats vid rätt tillfälle och någon som lagkamraterna förlitar sig på.
    Trots stort bollinnehav stod det 0–0 på resultattavlan och länge trodde man att första halvlekens enda riktiga jubel från hjärtat skulle bli när speakern ropade ut att Erton Fejzullahu hade gjort 1–0 på sitt gamla lag Djurgården.

    Kapten Goitom gånger två
    Så, ungefär i samma veva som fjärdedomaren deklarerade tilläggstiden, klev kapten Henok Goitom fram på ett inlägg signerat Daniel Sundgren och nickade in ledningsmålet. En minst sagt skön pausvila som beredde vägen för nästkommande halvlek då 33-åringen ännu en gång höll sig framme. Kristoffer Olsson slog en sådan där boll som kräver en antites för att beskrivas - smärtsamt vacker - och Goitom tackade med att utöka siffrorna.
    Ungefär här var matchen förlorad, det vore att utkräva ett mirakel från BP att lyckas vända ett 0–2-underläge med den truppen mot seriens starkaste. Dagens andra glädjeämne för AIK:arna blev i stället att Rasmus Lindkvist bytte av Sundgren med fjorton minuter kvar. Alla minns nog våren som har bäddat för denna svartgula harmoni, Robert Lundström på ena kanten och Lindkvist på den andra. Att få tillbaka honom i den formen kan möjligen innebära några meters skillnad på upploppet gentemot konkurrenterna.
    Det var nog allt. En behaglig augustikväll på Grimsta såg AIK till att behålla avståndet i tabellen och sätta press på övriga deltagare.
    En gång är ingen gång – 30 gånger är sannerligen ett mönster.


    https://www.aftonbladet.se/a/a2EQ2E/...-vidi-vici-aik

  2. Följande 3 medlemmar gillade det här inlägget av Konne:


  3. #1902
    Medlem Torachs avatar
    Reg.datum
    Apr 2013
    Om någon kan fixa denna skulle jag vara tacksam =)

    https://www.aftonbladet.se/sportblad...kurd-aik/promo

  4. #1903
    M9
    M9 är inte uppkopplad
    Medlem M9s avatar
    Reg.datum
    Nov 2010
    Ort
    Stockholm
    Citat Ursprungligen postat av Torach Visa inlägg
    Om någon kan fixa denna skulle jag vara tacksam =)

    https://www.aftonbladet.se/sportblad...kurd-aik/promo
     
    GÄVLE.
    Per Bohmans fem punkter från Dalkurd-AIK på Gavlevallen.
    ✓ 1. Kunglig kontinuitet

    Ett av de viktigaste skälen till att AIK springer igenom allsvenskan i år? Avsaknaden av skador och avstängningar.
    "Jo, men hörru du...", är nog härdade AIK:are snabba att protestera, med tanke på att truppen drabbades av tre svintunga skador/sjukdomar på Robert Lundström, Nils-Eric Johansson och Jesper Nyholm under våren. Men sedan dess har AIK i princip varit förskonade från längre skadefrånvaro.

    Rikard Norling har egentligen bara använt sig av totalt 12 spelare i någon högre utsträckning under säsongen, vilket är ger en exceptionellt samspelt startelva. Han har haft lyxen att kunna spela Kristoffer Olsson, Per Karlsson, Enoch Kofi Adu och Henok Goitom i samtliga matcher. Jag är övertygad om att den kontinuiteten varit helt avgörande för att AIK förvandlats till ett så tajt maskineri under 2018. Det är i ljuset av det man måste förstå den i somliga ögons styvmoderliga behandlingen av Nicolás Stefanelli.
    ✓ 2. Dubbla stolpträffar – men svagt spel

    En halvsvajig känsla av kontroll präglade AIK i den första halvleken. Serieledarna hade bollen, initiativet och ambitionen, men inledningsvis också ett lite slängigt och otajmat passningsspel som man inte ofta kan skönja i Rikard Norlings lagbygge.
    Chanser skapades ändå, förstås. Så bra är AIK att lägena liksom poppar upp ur intet trots att laget kanske inte producerar något vidare anfallsspel. Robin Jansson plockade upp en förlupen boll och drog den i stolpen (med högern!) och Tarik Elyounoussis skott gick samma öde till mötes efter att norrmannen löpt sig fri efter ett motlägg.
    ✓ 3. Laboratorieråttan Dalkurd lärde sig aldrig

    Saken är ju den att AIK knappast är beroende av något ordnat, strävsamt possessionspel för att skapa målchanser. Ibland lät de helt sonika Dalkurd äga bollen eftersom det ofta var det mest effektiva anfallsvapnet. Hemmalaget var så syndigt slarviga i passningsspelet – en dödlig mix av oförmåga och nonchalans – att AIK likt hungriga vargar kunde koncentrera sig på att bryta bollen högt upp i banan och gå på attack. På läktaren hade vi det tvivelaktiga nöjet av att se en stackars laboratorieråtta med dåligt korttidsminne gång på gång dra på sig elstötar i jakt på en ostbit. Dalkurd lärde sig liksom aldrig. AIK skapade fyra drömlägen i den första halvleken – alla efter att Dalkurd dråpligt tappat bollen centralt i planen – och gjorde två mål.

    Den andra halvleken?

    Då var det ingen fajt längre. Gnaget fick spela uppvisningsmatch inför tusentals AIK:are på Gavlevallen.
    ✓ 4. Historiskt stark defensiv

    AIK har alltså släppt in 13 mål i årets allsvenska. Vi har vant oss så vid AIK:s defensiva stålkonstruktion att den nästan tas för givet. Som om det vore av naturen givet att laget är stabilt bakåt bara för att de ställer upp med en fembackslinje. Men det är förstås det defensiva drillandet från våren 2016 och framåt som Rikard Norling får betalt för nu. Det finns inte en enda spelare i AIK:s startelva som inte är helt på det klara med vad som förväntas av honom vad gäller presspel och stängandet av ytor.

    Försvararna är tillsammans med resten av laget på väg att skapa något historiskt. Under eran med 16-lagsserie har en mästare aldrig släppt in färre än 20 mål (AIK 2009). Mycket tyder på att årets upplaga slår det rekordet.
    ✓ 5. Inte OM utan NÄR AIK vinner guld

    Toppkonkurrenterna är skadeskjuta och demoraliserade. IFK Norrköping, Malmö FF och Hammarby – de tror helt enkelt inte på det längre. Det finns en förlamande uppgivenhet hos rivalerna. Man kan ju förstå varför. AIK är faktiskt bäst på precis allt den här säsongen: de har tydligast grundspel, släpper in minst antal mål och gör flest. AIK rullar över motståndarna som en allsvenskans version av jättebumlingen i Indiana Jones.

    Åtta poängs ledning med sex matcher kvar att spela av säsongen. Det är inte längre en fråga OM AIK vinner allsvenskan 2018, utan NÄR.

  5. Följande 2 medlemmar gillade det här inlägget av M9:


  6. #1904
    Medlem Torachs avatar
    Reg.datum
    Apr 2013

  7. #1905
    Medlem Konnes avatar
    Gruppering
    Utrensning av parasiterna inom AIK
    Reg.datum
    Mar 2011
    Ort
    Solna
    Citat Ursprungligen postat av Torach Visa inlägg
    Här:
     
    Chefscouten om otippade fynden: ”Tittar på 5 000 spelare...”

    Robin Jansson var amatörspelaren från division ett.

    Heradi Rashidi satt på bänken i ett bottenlag.

    Hur visste AIK att doldisarna skulle kunna dominera i jakten på SM-guldet?

    Sportbladet satte sig ner med chefscouten Tobias Ackerman för att höra om hemligheterna bakom succén.

    – Jag tittar på 5 000 spelare vid varje fönster, säger han i en lång intervju.

    När Björn Wesström kom tillbaka till Tobias Ackerman var han orolig. AIK hade under försäsongen åkt på tre blytunga tapp: Daniel Sundgren var allvarligt sjuk, lagkaptenen Nils-Eric Johansson tvingades sluta på grund av hjärtproblem och Jesper Nyholm hade brutit benet i en skräckskada. Då sökte Ackerman igenom sitt digitala kartotek och fiskade upp Robin Jansson, 26, från division 1-klubben Oddevold. En köttare som för tre år sedan spelade fotboll i division fyra för Bengtsfors IF och tillverkade hästskosömmar på den lokala fabriken.
    AIK:s chefsscout Tobias Ackerman.


    Men sportchefen var inte helt övertygad och hade ringt Häckens sportchef Sonny Karlsson, Jansson representerade klubben som junior, för ett kontrollsamtal om spelarens förmågor.
    – Nu är du långt nere i källaren och letar spelare, hade Karlsson svarat Wesström.
    Så när sportchefen återvände till Tobias Ackerman var han alltså orolig.
    – Är du verkligen heeeelt säker på att det här är rätt spelare för oss? Robin Jansson?
    Där och då ställs allt på sin spets för en ansvarig scout. Står man upp för sin ursprungliga plan – eller backar man och fegar ur? Ackerman tvekade inte.
    – Jag visste ju att Sonny Karlsson hade rätt. Vi var verkligen långt nere i källaren och letade spelare. Fönstret skulle ju stänga inom någon vecka. Men jag sa bara: "Ja, jag är säker".
    Hur fan kunde han vara det?

    Vid varje transferfönster får Tobias Ackerman en flod av tips, förfrågningar och allmänna upplysningar om spelare. I snitt 3000 spelare kollas upp, närmare bestämt. Allt från respekterade agenter och fotbollskunniga gräsrötter till rena charlataner hör av sig om lämpliga fynd för AIK.
    – Mitt jobb går ut på att samla info och att veta vilka människor jag ska lita på. Vilka som verkligen kan sin grej. Jag går igenom alla tips, men jag måste sålla rätt kraftigt. Jag gör mitt jobb grundligt och då vill jag inte att någon agent kastar ur sig tips om någon division 4-spelare som han känner. Då blir jag irriterad. Det blir slöseri med tid.

    ”Hur ofta har du sett oss spela?”
    En av hans kontrollfrågor är viktigare än de andra:
    – "Du säger att du har en superspelare för AIK? Okej: Hur ofta har du sett oss spela", brukar jag fråga då. För om tipsaren inte vet hur vi spelar, vilket system vi har och vilka roller vi försöker fylla så gör det ingen skillnad om han har "en superspelare".
    Ackerman letar liksom inte spelare som han tycker är bra i största allmänhet.
    – Det är ointressant vad jag "gillar" för spelare. Jag rekryterar spelare som passar i Rikard Norlings system. Jag måste veta vad han går i gång på. Jag måste in hela vägen i Rikards huvud. Då kan förstås duktiga spelare falla bort, men det är inte säkert att de hade passat in i AIK i vilket fall.

    "Många scoutingverktyg"
    Det finns en uppsjö mer eller mindre svindyra digitala scoutingverktyg. Statistiska algoritmer och uppgifter om antal maxlöp, skott, skapade målchanser, passningar till rätt adress och löpmeter som är helt avgörande för om AIK verkligen ska bli intresserade av en spelare.
    – Det är otänkbart att värva en spelare genom att bara utgå från vad du ser med blotta ögat under matcherna. Statistiken är avgörande för att vi ska ha en hög träffsäkerhet. I slutändan är det människor vi pratar om, men med hjälp av statistik kan vi se till att åtta av tio rekryteringar funkar. Och det är bra.

    Samtidigt varnar Ackerman för att göra scoutingarbetet alldeles för matematiskt och byråkratiskt.
    – Du måste se spelaren live ett par gånger också. För ett par år sedan ville Andreas Alm ha en ny försvarare och jag åkte till Finland där det fanns en kille som på förhand stämde perfekt vad gäller statistik och egenskaper. Men efter 10 minuter på läktaren så såg jag: "det här går inte. Han kommer aldrig kunna spela för AIK". I stället var det en viss Sauli Väisänen i det andra laget som imponerade. Han hade precis de egenskaperna som Alm sökte. Vi gick för honom i stället. Sen åkte jag hem och kollade upp allt som fanns att veta kring Sauli. Då var det först ögat – och sen statistiken. Vanligtvis är det statistiken och sen ögat. Båda måste finnas. Folk skakade på huvudet åt en okänd kille från Finland, men det blev ju bra.

    "Störst fokus på hemmaplan"
    Ackerman reser världen runt i jakt på spelare, men lägger störst fokus på Stockholm och de lägre svenska divisionerna. Det är den marknaden som AIK högprioriterar. Det var därför han visste att två doldisar som Robin Jansson och Heradi Rashidi skulle kunna explodera i AIK.
    Det finns en sak som Ackerman ofta behöver klargöra för folk: AIK missar inga spelare. För när en Saman Ghoddos, Sotirios Papagiannopoulos eller Ken Sema börjar dominera för Östersund efter att ha spelat i Syrianska, Assyriska eller Ljungskile kommer det alltid fram supportrar som undrar varför i helvete AIK inte hade koll på guldklimparna.
    – Jag har koll på alla spelare i division 1 och superettan. Precis alla. Det är en självklarhet. Men det finns många saker som kan gå i stöpet. Har vi behovet? Vill spelaren till oss? Är han för dyr? Men jag gillar samtidigt att det är hård press i AIK. Jag älskar att folk tycker och tänker.
    Som chefsscout plöjer han matcher i division 1 södra och norra.

    "Ser 300 matcher live per år"
    Hur hinner ni med?
    – Ni? Jag är helt ensam. Vi har ingen stor scoutningorganisation. Men jag ligger kanske på 300 livematcher per år. Jag försöker följa allt och ser mängder av matcher via våra program som vi har på datorerna.
    Är division 1 mer intressant än superettan?
    – Den är betydligt billigare i alla fall. Superettan är också bra, men mer upp och ner. Vissa år kan man fynda där också.
    I vilket fall: det är alla hundratals timmar framför division 1-matcher som gjorde det möjligt för Ackerman att trolla fram Robin Jansson ur hatten när AIK var i akut jakt efter en mittback.
    – Mitt arbete pågår ju hela tiden. Så när Rikard eftersökte en vänsterfotad mittback som var både snabb och stark så kom jag ihåg Robin från en match jag såg förra året. Jag visste att han hade alla egenskaper som vi eftersökte. Det finns inte så många av hans typ. Så jag noterade hans namn under fliken: "intressant spelare". Där och då förstod jag att det här är ingen spelare man köper och säljer vidare, han är ju en äldre spelare trots allt, men ändå.

    "Visste att Jansson skulle passa"
    Han hade en lista på potentiella spelare, men Jansson framstod som det allra rimligaste namnet trots spelarens blygsamma meriter.
    – Vi fick nej från några mer etablerade namn just då av olika skäl. Då valde vi mellan spelare från lägre divisioner: Robin och Daniel Björkman från BK Forward. Båda var fina spelare.
    Men Ackerman hade bestämt sig.
    – Jag visste att Jansson skulle passa Rikard perfekt. Han ser ju för fan ut som en spelare som lirat i Leeds i minst 10 år. Och sedan Björn tagit mig åt sidan efter Sonny Karlssons kommentar så bestämde vi oss för Robin.
    Det blev en fullträff. Jansson acklimatiserade sig sensationellt snabbt, tog en ordinarie plats och har varit en helt avgörande pusselbit i allsvenskans starkaste defensiv.
    – Det tog fem minuter av den första träningen för att se att vi var rätt ute med Robin. Han har uppspelsfoten, snabbheten och styrkan. Men han vågade också börja dirigera medspelarna direkt: var så självklar i hela sitt sätt.
    Heradi Rashidi är en annan typ av fyndvärvning. Ackerman var en extremt framgångsrik ungdomstränare i Brommapojkarna under många år (anställdes 1994) och utvecklade spelare som Ludwig Augustinsson, John Guidetti, Stefan Silva och Rasmus Lindkvist. Efter alla åren i den stockholmska fotbollsmyllan finns det inte en duktig spelare från huvudstaden som hamnar utanför scoutens synfält.
    – Jag har en fördel där. Dels kan jag se hur bra en spelare måste vara vid en viss ålder för att kunna bli något, men spelarna härifrån känner också till mig och vet vem jag är.
    En kompetens som gifter sig utmärkt med AIK:s ambition att vara ett riktigt Stockholmslag.
    – Vi har aktivt valt att bygga truppen med många spelare härifrån. Laget ska spegla våra läktare och vår stad. Det ska gå att identifiera sig med AIK. Det har Björn Wesström bestämt i samråd med oss andra.

    "Ackerman såg tillfället"
    24-årige Rashidi har därför alltid funnits på Ackermans radar. Yttern är uppvuxen i Stockholm och representerade en uppsjö klubbar i området innan han slog igenom i Dalkurd för ett par år sedan. Rashidi var en av lagets bästa spelare när Dalkurd tog steget upp från superettan, men petades väl i allsvenskan. Han bänkades i match efter match. I Solna satt förstås Ackerman och spann som en katt.
    – Rashidi är ju en Stockholmskille som jag följt länge. Jag ville verkligen gå för honom redan inför säsongen men av olika skäl gick det inte. Men jag satt absolut och mös när Dalkurd inte spelade honom under våren. Jag ringde Björn Wesström varje vecka: "Titta, han sitter på bänken igen. Han lirar inte! Nu kör vi i sommar!", säger Ackerman och fortsätter:
    – Vi vill ju vara en Stockholmsklubb och han är verkligen "orten". En kille som har sprungit här i krokarna och till och med haft våra spelare som idoler. Allt stämde så perfekt att det inte fanns en tvekan om att han skulle dominera här. Jag hade ringt alla gamla tränare och fritidsledare för att verkligen se vilken person Heradi är. De ska passa in både som spelare och människor.
    Våren 2017 hade Rashidis offensiva ytterbacksspel kanske inte riktigt passat in i Norlings mer försiktiga bygge, men det här året har han varit som handen i handsken. Den 24-årige wingbacken är avig, snabb och fenomenal en mot en vilket gör att hans intåg i elvan gått hand i hand med vidareutvecklingen av Norlings alltmer anfallsinriktade, dynamiska och flexibla 5-3-2.
    – Rikard vill i grunden ha offensiva wingbackar. Det har kanske tagit tid att bygga upp laget på det viset, men ingen av oss skrämdes av att Rashidi var så offensiv.
    Njuter du nu – när fynd som Jansson och Rashidi går så bra?
    – Nä. Jag släpper det direkt när spelaren blir klar för klubben. Jag kan inte gå runt och mysa över det. Nu är det dags för nya spelare.

  8. Följande 3 medlemmar gillade det här inlägget av Konne:


  9. #1906
    Medlem Affes avatar
    Gruppering
    Fullast På Bussen
    Reg.datum
    May 2010
    Ort
    Hässelby
    https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/bKxjMq/promo
    Snääääälla

    Skickat från min FRD-L09 via Tapatalk

  10. #1907

  11. #1908
    M9
    M9 är inte uppkopplad
    Medlem M9s avatar
    Reg.datum
    Nov 2010
    Ort
    Stockholm
    Citat Ursprungligen postat av Torach Visa inlägg
     
    Ett slag rakt i solarplexus sådde tanken att det kunde bli tal om tidernas kollaps.

    Men en riktig mästare reser sig plågat upp från marken och vinner ändå.

    Just därför är också AIK värdiga SM-guldsegrare 2018.

    ”Förr i tiden” fanns det en generell uppfattning om att en man mindre faktiskt kunde gynna det drabbade laget.

    Den moderna fotbollen har definitivt utraderat den övertygelsen, men det betyder inte att det bara är att lägga sig ner och dö om en sådan situation uppstår.

    Fråga bara AIK.

    ”De har faktiskt sett lite svajigare ut på sistone” sa en smått överraskad David Moberg Karlsson efter Norrköpings knappa seger borta mot Brommapojkarna i går.

    Han pratade, hör och häpna, om klubben med hemmaplan i Solna. Det AIK som har stått stadigt oavsett vindstyrka eller spelartapp genom hela säsongen, bortsett från en vacker hösteftermiddag på Parken då Norrköping visade varför de nu flåsar i nacken.

    När vi bara några dagar tidigare bevittnade det turbulenta avslutet i matchen mot Malmö var det lätt att tro att den djuriska sidan av allsvenskan peakade. Att AIK där och då visade att de minsann har gudarna på sin sida för att plocka hem SM-guldet det här året, tillräckligt med marginaler för att utkonkurrera alla som försöker stoppa dem.

    Tre minuter in i mötet med ÖFK stod det klart att de faktiskt inte alltid har det. För att vara ärlig så var det som då inträffade ett riktigt magsugarslag som förmodligen hördes hela vägen hem till huvudstaden.
    Jämtkraft drog efter andan

    En nollgradig torsdagskväll 50 mil hemifrån må inte vara den ideala avsparkstiden för en bortasupporter, men ett tappert gäng AIK:are hade tagit sig hela vägen upp till Jämtkraft arena. ”Drömmar av guld” gick att läsa på banderollen som vecklades ut, givetvis.

    Östersundarna var å sin sida här för att se om deras lag kunde få till det perfekta avslutet, Europaplatsen kan fortfarande bli verklighet men då krävs det att andra resultat går deras väg. Dessutom är det ju heller aldrig fel att sätta käppar i hjulet för en storklubbs guldfest, det kan nog varenda fotbollssupporter skriva under på.

    Det första ordet som for genom huvudet när Enock Kofi Adu klev fram med dobbarna före tre minuter in var ”vårdslöst”. Det insåg AIK:aren också, för i samma sekund som Rewan Amin föll ihop lyfte Adu upp händerna i en gest som sa ungefär ”jag vet, jag vet, det där var dumt”. Det var sannerligen inte den snyggaste tacklingen som skådats, men heller inte den mest våldsamma.

    Just därför var det många som hade svårt att dölja sin förvåning när domaren drog fram det röda kortet ur bröstfickan. Adu blev i alla fall så chockad att han kastade sig huvudstupa ner i planen, och varenda AIK:are, både på Jämtkraft och hemma i tv-sofforna hann nog fundera på om det finns något värre sätt att förlora Lennart på än så här.

    Men är det något som definierar AIK år 2018 så är det att hur igenombommat det än ser ut att vara så finns det alltid en väg fram.

    En man mindre på planen eller ej.
    De pyrde av styrka

    Efter utvisningen blev Östersund av naturliga skäl det spelförande laget. AIK koncentrerade sig på att ligga rätt i position och invänta rätt läge att hugga.

    Den som väntar på någonting gott väntar som bekant aldrig för länge, chansen dök upp en halvtimme in på en fast situation. Att det var AIK som tryckte in ledningsmålet var minst lika uppseendeväckande som att det var Sebastian Larsson-vikarien Panajotis ”Panos” Dimitriadis som nickade in bollen (Kristoffer Olssons åttonde assist för året).

    Plötsligt var AIK tillbaka i förarsätet, de fullkomligt pyrde av urkraft och säkerligen fortfarande en del frustration från utvisningen. Innan halvleken var över fanns även Tarik Elyounoussi i målprotokollet och innan publiken ens hade hunnit trycka en hel korv med bröd i pausen var de vitklädda spelarna tillbaka ute på planen för att värma upp.

    Aldrig att de skulle släppa det här. Nu fick det vara nog på guldstridsdramatik.

    Kristoffer Olsson höjde en tumme mot Rasmus Lindkvist när denne tjongade i väg bollen så långt han förmådde, Heradi Rashidi stod vid hörnflaggan redan i minut 58, och även om det går att argumentera för att det fanns lägen för ÖFK så krävdes en misskommunikation mellan Per Karlsson och Oscar Linnér för att hemmalaget skulle lyckas reducera.

    AIK fick ett slag rakt i solarplexus, men reste sig igen som så många gånger förr och visade att de kan vinna matcher ändå.

    Om det inte är definitionen av en värdig SM-guldsegrare, så vet jag inte ens vad det är.

  12. Följande 3 medlemmar gillade det här inlägget av M9:


  13. #1909
    Medlem Affes avatar
    Gruppering
    Fullast På Bussen
    Reg.datum
    May 2010
    Ort
    Hässelby

  14. #1910
    Medlem Torachs avatar
    Reg.datum
    Apr 2013
    Denna skulle uppskattas väldigt mycket

    https://www.aftonbladet.se/sportblad...l-cynism/promo

    Tack

  15. #1911
    Medlem Affes avatar
    Gruppering
    Fullast På Bussen
    Reg.datum
    May 2010
    Ort
    Hässelby
    Citat Ursprungligen postat av Torach Visa inlägg
    Denna skulle uppskattas väldigt mycket

    https://www.aftonbladet.se/sportblad...l-cynism/promo

    Tack
     
    Varför vann AIK SM-guld 2018?
    Björn Wesström har svaret.
    De lämnade hybrisen bakom sig.
    I en lång intervju med Sportbladet berättar sportchefen om guldåret, Rikard Norlings framtid, varför AIK är det perfekta valet för Mikael Lustig och hur nära Alexander Isak är en återkomst till allsvenskan.
    – Vi ser oss som ett tydligt alternativ för Alexander, säger sportchefen.


    Björn Wesström är bra med orden. Vältalig och precis i språkbruket. Det märks att han tycker om att formulera sig för sportchefen lyckas ofta vara slagkraftig utan att bli bombastisk. Det är lätt att misstänka sådana personer för att vara konstruerade och planerade, men faktum är att Wesström är en av få inom svensk fotboll som kan vara spirituell på uppstuds. Därför är det ingen överraskning att han spontant kan rama in och sammanfatta AIK:s säsong med en enda kärnfull mening.

    – 2018 var året AIK gick från hybris till cynism.

    ***

    Sportbladet träffar honom på det glansigt stilrena huvudkontoret en missriktad Oscar Linnér-utspark från Friends Arena. Björn Wesström har på sig en svart, lurvig tröja som verkar varm och bekväm. Han ser lite dåsigt lättad ut på det där sättet som folk gör när de äntligen får en sittplats efter att ha tvingats stå upp alldeles för länge i en fullsmockad tågkupé.

    Vilken känsla var tydligast efter att ni säkrade guldet: glädje eller lättnad?

    – Svårt. Men jag väljer nog ändå glädjen. Visst: i perspektivet att ett lag (Norrköping) närmade sig oss i slutet av säsongen så var det viss lättnad, men totalt så känner jag bara glädje kring vår säsong.

    Kan du njuta?

    – Det är en märklig känsla. Folk frågar mig om jag har landat efter guldet? Nä, jag känner väl att jag håller på att resa mig. För jag blev ganska golvad av hela känslan. Då kan man inte flyga upp som en raket igen. Jag är känslomässigt tömd liksom alla – spelare, ledare och alla våra familjer – som gjort en jätteinsats under 2018. Det har kostat på enormt mycket. Men vi nådde till slut drömmen.

    Nervös har han däremot aldrig varit. Inte ens efter 0-0-matchen mot Gif Sundsvall inför över 50 000 partysugna AIK:are på Friends Arena – där laget i ett exempellöst antiklimax misslyckades med att säkra guldet och allt fast förflyktigades – kände Wesström att det började gunga under fötterna.

    – Inte någon gång under säsongen påverkades vi av matchen som just hade spelats när vi gick in i en ny omgång. Inte ens efter krysset mot Sundsvall innan den avgörande Kalmar-matchen. För jag tror att den tydligaste framgångsfaktorn under säsongen var att AIK lyckades lämna hybrisen och i stället blev resultatcyniskt. Vi förlorade genrepet mot Helsingborg men slog ändå Dalkurd i premiären, trots att vi ofta haft det svårt i öppningsmatcher. Och så rullade det på under säsongen. Vi kunde hantera varje match som en enskild händelse, säger Wesström och sammanfattar med slagordet ni redan läst:

    – 2018 var året AIK gick från hybris till cynism.

    Ett starkt IFK Norrköping var till slut det enda laget som orkade hänga på hela vägen in på upploppet, men under sommaren fram till tidig höst tydde det mesta på ett guldrace mellan AIK och Hammarby. Det fanns en tydlig diskrepans i hur de båda stadsrivalerna tog sig an utmaningen. Bajenspelarna var utåtagerande, öppet äregiriga och pratade gärna om sig själva som blivande guldlag samtidigt som ett okaraktäristiskt blygsamt AIK skydde allt snack om SM-guldet som synden. Bajens yviga spelargalleri stärktes av att slänga bensin på elden medan AIK nästan verkade njuta av att vara samlade yrkesmän som vägrade ta ut något i förskott.

    – Det finns ingen sätt som är rätt eller fel. Man måste agera på ett sätt som passar gruppdynamiken i laget: chefstränare, ledare och spelare. Vi attackerade snacket om guld på ett sätt som funkade väldigt bra, men om vi gjort samma sak guldåret 2009 så hade det gått åt helvete.

    Punkbandet Martin Mutumba, Kenny Pavey, Jos Hooiveld och Bojan Djordjic var inte direkt vattenkammade gossar.

    – Då hade vi bara kväst deras energi. För 2009-laget hämtade energi genom att sätta press på sig själva. Man ska helt enkelt göra det som respektive spelargrupp känner sig bekväm med. Jag tror inte att det hade varit en framgångsfaktor för Hammarby att kväva de där heta känslorna som deras spelare kände i jakten på guldet i år, för jag tror att Bajen hämtade energi ur det. Allt måste avgöras från år till år och från upplaga till upplaga.

    En annan avgörande faktor är att AIK den här säsongen tagit poäng mot ”rätt” lag. Wesström konstruerar varje år en slags tabell där han placerar in allsvenskans 16 lag i olika kategorier: av topplagen ska i snitt AIK ta tre av sex poäng mot, mittenlagen fyra av sex poäng och bottenlagen sex av sex poäng. Håller AIK rätt snitt når de 65 poäng vilket brukar räcka för att vinna SM-guld. Förr om åren har Wesström fått ont i ögonen när han efter säsongen ska vittja resultaten mot de sämre lagen – AIK har helt enkelt haft svårt att leverera mot brödgäng de ”ska” slå – men i år kan han belåtet scrolla ner till bottenskiktet och se hur laget tagit full pott mot Dalkurd, BP, Trelleborg och de andra.

    – Det har tidigare varit vår svaghet vilket inte håller om man ska vinna guld. Särskilt som serien på senare år blivit allt mer skiktat med tydliga topplag. Nu klarar vi även av det.

    ***

    För tillfället är han helt inne i arbetet med att utvärdera årets säsong. Sportchefen sitter med sin laptop och pysslar med staplar, diagram och statistik. Jämför hur det gick med vad den sportsliga ledningen trodde inför 2018. AIK hade fem mätbara mål under säsongen: gå till final i svenska cupen, sluta topp tre i allsvenskan, nå gruppspel i Europa League, kvalificera laget för svenska cupen 2019 samt ha representation i A- och U21-landslaget.

    – Vi lyckades med tre av fem mål. Det är okej. Vi kan konstatera att vi kvalificerade oss för Europa-kval för sjätte året på raken, tog medalj för åttonde året i rad.

    Wesström säger det här lite avmätt, men visst märker man att sportchefen är med all rätt är stolt över prestationen. Ett SM-guld för första gången sedan 2009 är förstås en befrielse – och helt avgörande att direkt fylla utrymmet längst upp i toppen ett år där Malmö FF underpresterar. Samtidigt är det skåningarna som säljer Mattias Svanberg för 50 miljoner kronor och får ännu mer pengar av att kvalificera sig för Europa Leagues gruppspel. AIK närmar sig sportsligt, men Malmö FF behåller och befäster sitt ekonomiska herravälde.

    Rent ekonomiskt är det förstås viktigare att nå Europa än att vinna guld – eller?

    – Ett enskilt år spelar det inte så stor roll. Men det är klart: alla som håller på med det här vet att det är helt avgörande att skapa extraordinära intäkter (Europaspel, stora spelarförsäljningar) för att kunna bygga klubben. Samtidigt får vi andra ekonomiska uppsidor med guldet. Om vi kommit fyra i år hade inte AIK-merchandise sålt så bra som de gör just nu och säsongskortsförsäljningen inför 2019 inte känts så supersexig. Man kan liksom inte välja vilka framgångar man får, utan vi får bara vara glada och tacksamma över att vi tog SM-guldet.

    Ändå är det svårt vifta bort det, om inte mörka, så åtminstone grusgråa molnet som vakat illavarslande över klubben under guldsäsongen. Hur mycket pengar satsade egentligen AIK och vad får det för betydelse för bokslutet? Medieuppgifter har gjort gällande att Gnaget kommer gå 20-30 miljoner back i år, men andra – särskilt runt klubben – antyder att den siffran är överdriven.

    Hur ligger det till?

    – Det får vi se när vi levererar bokslutet för året. Vi har en ordning i hur vi kommunicerar våra ekonomiska resultat och jag följer den. Om folk vill spekulera så får det vara så.

    Wesström tycker alldeles oavsett att diskussionen är missriktad.

    – Vi har inte lånat pengarna. Det är ingen som har kastat stålarna i huvudet på oss. Vi har själva tjänat ihop alla våra pengar. Jag är sjukt imponerad av hur Malmö FF skapat sig resurser för att därefter kunna spendera och växa ännu mer. Och jag är lika imponerad av det vi gör i AIK nu. Det är jäkligt bra gjort att skapa de här resurserna. Det finns inget bättre betyg än att andra säger: ”fan vad pengar AIK bränner”. Ja, och det är skitbra att vi kan göra det.

    Wesström skjuter i väg en giftpil mot värsta konkurrenterna Djurgården – som numera kan stoltsera med ett imponerande eget kapital – för att exemplifiera sin poäng:

    – Du behöver inte resa långt i den här stan för att fråga fansen till den klubben hur nöjda de är. Ser det bra ut för den klubben om du tar kontoutdraget kontra tabellplaceringen? Det finns liksom inget egenvärde i att ha massa pengar på banken om inte klubben uppnår resultat. Man ska satsa och få effekt på fotbollsplanen, om man kan. Vinner vi så vet man ju att vi träffat rätt.

    Men måste ni sälja spelare för att rädda upp ekonomin?

    – Vi ”behöver” bara sälja av två skäl. Ett: det krassa ekonomiska. Vi behöver hela tiden få nya resurser för att omvandla de till sportslig effekt. Två: signalvärdet. Spelarna måste känna att det är en väg ut i Europa via AIK. Det är vår nivå. Midtjylland sålde Kristoffer Olsson till oss i stället för någon annan allsvensk klubb eftersom de vet att vi har en bra försäljningshistorik. Kristoffer Olsson sitter på bänken i Danmark, kommer till AIK, blir en bärande spelare, tar sig till A-landslaget och säljs – som det ser ut – till en bättre klubb.

    Sportchefen har inte varit särskilt pigg på att spekulera i värdet på mittfältaren även om det förstås skjutit i höjden sedan inträdet i landslaget. Mest för att siffrorna framstår som så abstrakta i förhållande till den krassa verkligheten. Det räcker inte med att Olsson är duktig och att AIK kan tänka sig att sälja honom – det måste också finnas en villig köpare – vilket ingalunda är en självklarhet.

    – Folk tror att man kan välja och vraka bland buden. Men ofta är det bara ett fåtal seriösa köpare – om ens det. Man kan lätt bli less på det där. Ibland skriker folk om spelare som inte lyckas i AIK: ”Men sälj den jäveln. Han sitter ju för fan på bänken!”. Ja, men om han sitter på bänken hos oss, vem ska då köpa honom? Det är inte bara våra behov som styr.

  16. Följande medlem gillade det här inlägget av Affe:


  17. #1912
    Medlem Affes avatar
    Gruppering
    Fullast På Bussen
    Reg.datum
    May 2010
    Ort
    Hässelby
    Citat Ursprungligen postat av Torach Visa inlägg
    Denna skulle uppskattas väldigt mycket

    https://www.aftonbladet.se/sportblad...l-cynism/promo

    Tack
     
    Alexander Milosevic, Oscar Linnér, Enoch Kofi Adu och Kristoffer Olsson riskerar förstås att säljas, men skit i det nu. Får man audiens hos en sportchef vill man förstås höra mer om eventuella saftiga rekryteringar. Och det finns förstås en potentiell sådan som är mer juicy än de andra: Alexander Isak. Det vattnas inte bara i munnen på AIK:are när de hör det namnet, de saliverar som svultna hundar. Wesström öppnar inte dörren på vid gavel, men visst gläntar den betänkligt.

    Hade det varit bra för Alexander Isak att vända hem till AIK igen?

    – Det beror på vilka alternativ han har. Det är ju inte bara känslor som avgör. Det finns avtal som reglerar vad en spelare ska ha i lön som på något sätt måste fungera ihop med sportsliga utvecklingsidén som Dortmund har för honom. Självklart ser vi ser oss alltid som ett tydligt alternativ för Alexander Isak och ett ställe där han kan landa. Här är han välkommen. Men det är inte riktigt det som är problematiken att övervinna. Det finns liksom andra utmaningar: vi måste trumfa de sportsliga möjligheter som andra lag kan erbjuda, och att det också är ett viktigare värde än de ekonomiska möjligheterna som vi har.

    Sportbladet erfar att AIK aviserat sitt intresse för anfallaren, konstigt vore det väl annars, men att klubben är medvetna om chanserna till att Isak skulle vända hem till allsvenskan i det här läget av karriären är rätt små.

    Han flög hem till Stockholm för att delta på er guldfest. Hur ser du på det?

    – Det är symboliskt och visar att AIK är hans förening. Han känner att det är moderklubben som vunnit guld. Alla vet att Alexanders utveckling är en väldigt stor anledning till att vi kunde göra de investeringar som krävdes för att vinna guld. Han tar kanske inte credd för det, men så är det. Kul att även Robin Quaison dök upp för det visar att båda känner att de tillhör AIK även om de är en del av laget för stunden.

    Ni sålde honom för en rekordhög övergångssumma, men Isak har efter snart två år i Tyskland inte hittat rätt i Dortmund. Vad beror det på?

    – Jag tänker att hans nya ekonomi påverkar mycket. Så är det för alla människor som får så oerhört mycket pengar på kort tid. Det tar lite tid att vänja sig vid att man kan vara riktigt samma person längre. Det måste man ha respekt för. Att allt förändras för någon i så pass unga år. Omställningen är total och han får ett helt annat ansvar för sin familj, till exempel. Det är massa saker som händer, men jag är rätt säker på att han inte gör samma analys av läget som jag. Han kanske tycker jag är ute och cyklar.

    Ska folk vara oroliga över hans utveckling?

    – Nej, det tycker jag inte. Han har en utmaning, men det är en positiv sådan. Utvecklingen i Tyskland kanske inte har gått i taket på det viset att den är synbar för oss hemma i tv-soffan, men han har redan uppnått saker i livet som vi andra inte kommer vara i närheten av. Åren mellan 15-20 är inte heller tiden som definierar en spelares karriär. Titta bara på Sebastian Larsson, han nobbade AIK som 15-åring, tog ett par utvecklingsår i Arsenal och tänker nog inte att det var fel. Alexander Isak är inte ens 20 år gammal och vi ska nog lugna oss lite med att utvärdera honom. Jag är övertygad om att han kommer få ut all sin potential.

    Namnet på en annan möjlig rekryt säger mycket om hur AIK:s status stärkts de senaste åren: Mikael Lustig. Försvararen hälsade på Sebastian Larsson under guldfesten och kontraktet med Celtic går ut i sommar. För när lite äldre men fortfarande vassa landslagsspelare börjar fundera på att runda av karriären så upplever Wesström att Gnaget och Friends Arena är ett naturligt val för veteranerna. Känslan är att utlandsproffsen längtar "hem" till Stockholm även om de egentligen kommer från Örebro, Eskilstuna eller Sundsvall.

    – Det är bra för oss. Fördelen att dela hemmaarena med landslaget har varit tydlig. Spelarna har helt enkelt goda minnen härifrån och tänker tillbaka på sina stoltaste erfarenheter på fotbollsplanen. Och visst vill de ofta bo i Stockholm snarare än Göteborg eller Malmö. Har du varit utomlands blir Stockholm den enda staden med ett utbud som påminner om det du vant dig vid. Det finns en social trygghet samtidigt som du inte möglar igen som människa eller, ja, ger upp din livsgnista, säger Wesström och avrundar resonemanget:

    – Lägger man till naturgräset, som de självklart föredrar, och våra fina resultat så finns det bara ett alternativ i Stockholm över tid. AIK är det självklara förstavalet.

    Hur ser du på Mikael Lustig?

    – Han är i den kategori spelare som kanske vill göra några bra år i allsvenskan innan han slutar. Han liknar Sebastian Larsson på det viset. Lustig är i rätt ålder, men jag vill betona att han har avtal med Celtic och att vi vare sig får eller har formell kontakt med honom. Samtidigt är det självklart en intressant spelare som skulle tillföra mycket.

    Hur många av den typen – hemvändande landslagsmän – har ni råd med i en trupp?

    – Någon per lagdel, skulle jag säga. De ska framför allt inte konkurrera med varandra. I stället ska de ge sin specifika lagdel energi, som Sebastian Larsson.

    Alexander Milosevic försvinner sannolikt. Lustig kan spela både högermittback och ytterspringare till höger. Perfekt, väl?

    – Du skulle bli sportchef i AIK.

    Det låter kanske lite drygt, men Wesström skrattar till efter svaret och signalerar mest att ämnet är avhandlat för den här gången.

    ***

    Mitt under samtalet om spelarköp och AIK:s framtid inser Sportbladets utsände att vi inte rört vid den kanske mest avgörande frågan: vem tränar egentligen klubben nästa år? Det borde vara – och är kanske – självklart men de senaste veckorna har det ryktats allt mer intensivt om att Rikard Norling eventuellt lämnar AIK. Wesström har noterat snacket men är oförstående till det.

    – Det finns ingen som helst tvekan kring att Rikard Norling tränar AIK nästa år. Vi för inga samtal om något annat.

    I en intervju med Sportbladet från 2013 uttryckte Rikard Norling följande tankar: "Jag upplever mer och mer att tränare har en livslängd (i varje klubb) på tre år. Det är inget unikt". Det är 2,5 år sedan han kom tillbaka till AIK.

    – Där ser man. Visst blir det ofrånkomligen ruljans i toppfotbollen som hela tiden kräver prestationer, men jag ser en styrka i kontinuiteten i arbetssättet. Det är dumt att sätta något tak för hur länge man "kan" vara i en förening.

    Det är ingen hemlighet att Norling driver ett strikt regemente på Karlberg. Hans assistenter jobbar inte 8-16 utan befinner sig ofta på träningsanläggningen under solljusets alla timmar. Ett skyddsombud hade satt arbetsplatsen i blockad. Och ingen sliter hårdare än arbetsnarkomanen Norling.

    Det måste slita hårt på teamet?

    – Det sliter på alla. Det är något som vi måste utveckla. Kanske behöver Rikard utveckla sidor hos sig själv eller så måste arbetsbelastningen blir bättre utspridd över dygnet, veckan och året. Kanske behöver vi ännu fler personer i teamet som vi kan sprida ut uppgifterna på – eller om vi bara ska sluta göra vissa saker vi lägger ner massa tid på. Det finns inget värde i att folk håller på att gå in i väggen.

    Har du pratat med Rikard om den tuffa arbetsbelastningen?

    – Det har jag. Vi pratar ofta om det. Samtidigt är Rikard den personen han är. Väljer man Rikard Norling som tränare, vilket vi alla var överens om, så vet vi vad vi får. Vi fick hårt arbete och SM-guld, men vi måste också ta ansvar gentemot honom och klubben. 2018 hade vi till exempel den största ledarstaben i AIK:s historia och jag tror att en utökning av staben är bland det viktigaste man kan lägga pengar på.

    Somliga kanske kritiserar Norling för den riskminimerande aspekten av 5-3-2-uppställningen, men inte Wesström. Han spinner som en katt när han kikar på kolumnen över antal insläppta mål.

    – Jag tycker inte att vi ska "utveckla" formationen bara för sakens skull. Vår spelartrupp är för tillfället rätt optimal sett till hur vi vill spela. Under 2018 befäste vi det vi är bäst på: att försvara oss. Vi släppte in minst antal mål 2017 och samma sak var det 2018: 16 insläppa på 30 matcher, 11 mål färre än det näst bästa försvarslaget. Om vi inte släpper in minst antal mål 2019 skulle jag bli besviken. Vi ska aldrig göra avkall på det vi behärskar bara för att utveckla något annat, för då drar vi pendeln för långt åt det andra (offensiva) hållet.

    Kan ni försvara guldet nästa år? Malmö FF kommer vädra blod, antar jag.

    – Malmö FF har gjort det väldigt bra sedan Uwe Rösler tog över. De har träffat helt rätt med sin tränare. Han utstrålar allt det som är MFF: pondus, tydlighet, arrogans och skicklighet. Han har allt. De kommer vara starka.

    Sedan ler Wesström ett snett leende. AIK har kanske inte hybris längre, men visst är de fortfarande kaxiga.

    – Det snackas mycket om hur jäkla bra MFF var under hösten. Som jag ser det hade vi runt 10 poäng ner till Malmö när säsongen vände. Hur många poäng skilde det när säsongen var över? Runt 10. Så... all respekt för deras "rekordhöst" – MFF gjorde det bra i förhållande till sig själva – men de kom aldrig närmare oss poängmässigt i tabellen.

    PER BOHMAN


    Fick dela upp på två då det vart för många tecken för AIKforum :)

  18. Följande 2 medlemmar gillade det här inlägget av Affe:


Sidan 96 av 96 FörstaFörsta ... 4686949596

Liknande ämnen

  1. Aftonbladet: Fotbollsbibeln 2011
    Av AIK15 i forum Övrig sport
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2011-03-26, 14:23
  2. Svar: 9
    Senaste inlägg: 2010-11-23, 12:43
  3. Aftonbladet: "Sveriges bästa på läktaren"
    Av Josman i forum Supportrar
    Svar: 71
    Senaste inlägg: 2010-11-12, 18:56
  4. Kommentarfältet i Aftonbladet och Expressen
    Av Dur och moll omvartannat i forum Media
    Svar: 18
    Senaste inlägg: 2010-08-10, 18:35
  5. VM-Drömelva @ Aftonbladet
    Av Elmtoft i forum Övrig sport
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2010-06-01, 16:44

Behörigheter för att posta

  • Du får inte posta nya ämnen
  • Du får inte posta svar
  • Du får inte posta bifogade filer
  • Du får inte redigera dina inlägg
  •