Sidan 96 av 96 FörstaFörsta ... 4686949596
Resultat 1 901 till 1 919 av 1919

Ämne: Aftonbladet Plus

  1. #1901
    Medlem Konnes avatar
    Reg.datum
    Mar 2011
    Ort
    Solna
    Citat Ursprungligen postat av Torach Visa inlägg
    Här:

     
    Fagerlund: Veni, vidi, vici, AIK

    De kom, de sågs, de segrade.

    AIK fortsätter dyka upp på jobbet och fullföljer sina arbetsuppgifter utan större klagomål.

    En gång är ingen gång – 30 raka utan förlust är ett mönster.

    För det är sannerligen en svit att skryta om.
    Ända sedan den där bittra förlusten mot IFK Göteborg förra hösten, då ett sent kvitteringsmål dömdes bort, har AIK avverkat 90-minutare efter 90-minutare i sin egen lyckosamma takt.
    Att säga att det alltid har sett perfekt ut vore att överdriva och i vissa fall har det varit ruggigt nära ett nederlag (IFK Norrköping ruskade som bekant om Friends rejält strax innan VM-uppehållet). Det går samtidigt inte att komma ifrån styrkan i att kunna prestera mediokert utifrån sin förmåga och ändå fortsätta plocka segrar som om det bara är en del utav det allsvenska jobbet.
    En trogen MFF-supporter, som har stått på Stadion genom både SM-guld och Champions League-spel, muttrade i förbifarten att det nästan vore bättre om de senaste årens framgångar raderas ur minnet. Det har till viss del lett till nästan orealistiskt höga förväntningar, som inte tar hänsyn till varken spelartapp eller tränarskiften.
    I AIK är alltid förväntningarna långt högre än Kaknästornet, likaså inför den här säsongen. Med en hel drös färska spelare på plats - urstarka men nya - gick tankebanan i stil med att det här antingen kan slå väldigt rätt eller väldigt fel.
    18 omgångar in vågar vi nog slå fast att de än så länge lever upp till de skyhöga kraven. AIK beter sig som en storklubb hela vägen ut i fingerspetsarna, de kliver ut på en plan, tar sig igenom arbetsuppgifterna och fokuserar därefter på nästa.
    Det har inte minst BP fått känna på två gånger om på kort tid.

    Han kan bli navet i landslaget en dag
    Den som ogillar ljudet från Vuvuzelor hade inte uppskattat atmosfären på det utsålda Grimsta som stundtals dånade. Det är verkligen inget fel på AIK:s läktarsång, och BP-klackens trummande kan vara charmigt, men ihop skränade det mer än det var njutningsfullt.
    Nere på konstgräset var det AIK som bestämde och ett BP som var fast beslutna att inte upprepa gamla synder. I mötet på Friends gjorde Luis Pimentas mannar det mesta rätt (tajt defensiv, bra omställningar, mål) fram till strax efter paus då Nicolas Stefanelli-show tog vid. Nu stod de lika kompakta och motade bort bollar ur boxen, vilket givetvis begränsade AIK:s målchanser.
    Om någon ska lyftas så är det väl Kristoffer Olsson. Det är inte första gången hans kvaliteter och hans betydelse för det här laget omnämns, men kanske ska man försöka sig på att spå framtiden lite. Jag tror det är fullt möjligt att Olsson, om några år, inte bara är en del av landslaget utan till och med är själva navet, den allt hänger på. Han är som bäst då han ges fritt spelrum, droppar ner och hämtar boll, kliver upp och levererar passningar. Det är lite som att beskåda ett behärskat kosläpp, han är ständigt på rätt plats vid rätt tillfälle och någon som lagkamraterna förlitar sig på.
    Trots stort bollinnehav stod det 0–0 på resultattavlan och länge trodde man att första halvlekens enda riktiga jubel från hjärtat skulle bli när speakern ropade ut att Erton Fejzullahu hade gjort 1–0 på sitt gamla lag Djurgården.

    Kapten Goitom gånger två
    Så, ungefär i samma veva som fjärdedomaren deklarerade tilläggstiden, klev kapten Henok Goitom fram på ett inlägg signerat Daniel Sundgren och nickade in ledningsmålet. En minst sagt skön pausvila som beredde vägen för nästkommande halvlek då 33-åringen ännu en gång höll sig framme. Kristoffer Olsson slog en sådan där boll som kräver en antites för att beskrivas - smärtsamt vacker - och Goitom tackade med att utöka siffrorna.
    Ungefär här var matchen förlorad, det vore att utkräva ett mirakel från BP att lyckas vända ett 0–2-underläge med den truppen mot seriens starkaste. Dagens andra glädjeämne för AIK:arna blev i stället att Rasmus Lindkvist bytte av Sundgren med fjorton minuter kvar. Alla minns nog våren som har bäddat för denna svartgula harmoni, Robert Lundström på ena kanten och Lindkvist på den andra. Att få tillbaka honom i den formen kan möjligen innebära några meters skillnad på upploppet gentemot konkurrenterna.
    Det var nog allt. En behaglig augustikväll på Grimsta såg AIK till att behålla avståndet i tabellen och sätta press på övriga deltagare.
    En gång är ingen gång – 30 gånger är sannerligen ett mönster.


    https://www.aftonbladet.se/a/a2EQ2E/...-vidi-vici-aik

  2. Följande 3 medlemmar gillade det här inlägget av Konne:


  3. #1902
    Medlem Torachs avatar
    Reg.datum
    Apr 2013
    Om någon kan fixa denna skulle jag vara tacksam =)

    https://www.aftonbladet.se/sportblad...kurd-aik/promo

  4. #1903
    M9
    M9 är inte uppkopplad
    Medlem M9s avatar
    Reg.datum
    Nov 2010
    Ort
    Stockholm
    Citat Ursprungligen postat av Torach Visa inlägg
    Om någon kan fixa denna skulle jag vara tacksam =)

    https://www.aftonbladet.se/sportblad...kurd-aik/promo
     
    GÄVLE.
    Per Bohmans fem punkter från Dalkurd-AIK på Gavlevallen.
    ✓ 1. Kunglig kontinuitet

    Ett av de viktigaste skälen till att AIK springer igenom allsvenskan i år? Avsaknaden av skador och avstängningar.
    "Jo, men hörru du...", är nog härdade AIK:are snabba att protestera, med tanke på att truppen drabbades av tre svintunga skador/sjukdomar på Robert Lundström, Nils-Eric Johansson och Jesper Nyholm under våren. Men sedan dess har AIK i princip varit förskonade från längre skadefrånvaro.

    Rikard Norling har egentligen bara använt sig av totalt 12 spelare i någon högre utsträckning under säsongen, vilket är ger en exceptionellt samspelt startelva. Han har haft lyxen att kunna spela Kristoffer Olsson, Per Karlsson, Enoch Kofi Adu och Henok Goitom i samtliga matcher. Jag är övertygad om att den kontinuiteten varit helt avgörande för att AIK förvandlats till ett så tajt maskineri under 2018. Det är i ljuset av det man måste förstå den i somliga ögons styvmoderliga behandlingen av Nicolás Stefanelli.
    ✓ 2. Dubbla stolpträffar – men svagt spel

    En halvsvajig känsla av kontroll präglade AIK i den första halvleken. Serieledarna hade bollen, initiativet och ambitionen, men inledningsvis också ett lite slängigt och otajmat passningsspel som man inte ofta kan skönja i Rikard Norlings lagbygge.
    Chanser skapades ändå, förstås. Så bra är AIK att lägena liksom poppar upp ur intet trots att laget kanske inte producerar något vidare anfallsspel. Robin Jansson plockade upp en förlupen boll och drog den i stolpen (med högern!) och Tarik Elyounoussis skott gick samma öde till mötes efter att norrmannen löpt sig fri efter ett motlägg.
    ✓ 3. Laboratorieråttan Dalkurd lärde sig aldrig

    Saken är ju den att AIK knappast är beroende av något ordnat, strävsamt possessionspel för att skapa målchanser. Ibland lät de helt sonika Dalkurd äga bollen eftersom det ofta var det mest effektiva anfallsvapnet. Hemmalaget var så syndigt slarviga i passningsspelet – en dödlig mix av oförmåga och nonchalans – att AIK likt hungriga vargar kunde koncentrera sig på att bryta bollen högt upp i banan och gå på attack. På läktaren hade vi det tvivelaktiga nöjet av att se en stackars laboratorieråtta med dåligt korttidsminne gång på gång dra på sig elstötar i jakt på en ostbit. Dalkurd lärde sig liksom aldrig. AIK skapade fyra drömlägen i den första halvleken – alla efter att Dalkurd dråpligt tappat bollen centralt i planen – och gjorde två mål.

    Den andra halvleken?

    Då var det ingen fajt längre. Gnaget fick spela uppvisningsmatch inför tusentals AIK:are på Gavlevallen.
    ✓ 4. Historiskt stark defensiv

    AIK har alltså släppt in 13 mål i årets allsvenska. Vi har vant oss så vid AIK:s defensiva stålkonstruktion att den nästan tas för givet. Som om det vore av naturen givet att laget är stabilt bakåt bara för att de ställer upp med en fembackslinje. Men det är förstås det defensiva drillandet från våren 2016 och framåt som Rikard Norling får betalt för nu. Det finns inte en enda spelare i AIK:s startelva som inte är helt på det klara med vad som förväntas av honom vad gäller presspel och stängandet av ytor.

    Försvararna är tillsammans med resten av laget på väg att skapa något historiskt. Under eran med 16-lagsserie har en mästare aldrig släppt in färre än 20 mål (AIK 2009). Mycket tyder på att årets upplaga slår det rekordet.
    ✓ 5. Inte OM utan NÄR AIK vinner guld

    Toppkonkurrenterna är skadeskjuta och demoraliserade. IFK Norrköping, Malmö FF och Hammarby – de tror helt enkelt inte på det längre. Det finns en förlamande uppgivenhet hos rivalerna. Man kan ju förstå varför. AIK är faktiskt bäst på precis allt den här säsongen: de har tydligast grundspel, släpper in minst antal mål och gör flest. AIK rullar över motståndarna som en allsvenskans version av jättebumlingen i Indiana Jones.

    Åtta poängs ledning med sex matcher kvar att spela av säsongen. Det är inte längre en fråga OM AIK vinner allsvenskan 2018, utan NÄR.

  5. Följande 2 medlemmar gillade det här inlägget av M9:


  6. #1904
    Medlem Torachs avatar
    Reg.datum
    Apr 2013

  7. #1905
    Medlem Konnes avatar
    Reg.datum
    Mar 2011
    Ort
    Solna
    Citat Ursprungligen postat av Torach Visa inlägg
    Här:
     
    Chefscouten om otippade fynden: ”Tittar på 5 000 spelare...”

    Robin Jansson var amatörspelaren från division ett.

    Heradi Rashidi satt på bänken i ett bottenlag.

    Hur visste AIK att doldisarna skulle kunna dominera i jakten på SM-guldet?

    Sportbladet satte sig ner med chefscouten Tobias Ackerman för att höra om hemligheterna bakom succén.

    – Jag tittar på 5 000 spelare vid varje fönster, säger han i en lång intervju.

    När Björn Wesström kom tillbaka till Tobias Ackerman var han orolig. AIK hade under försäsongen åkt på tre blytunga tapp: Daniel Sundgren var allvarligt sjuk, lagkaptenen Nils-Eric Johansson tvingades sluta på grund av hjärtproblem och Jesper Nyholm hade brutit benet i en skräckskada. Då sökte Ackerman igenom sitt digitala kartotek och fiskade upp Robin Jansson, 26, från division 1-klubben Oddevold. En köttare som för tre år sedan spelade fotboll i division fyra för Bengtsfors IF och tillverkade hästskosömmar på den lokala fabriken.
    AIK:s chefsscout Tobias Ackerman.


    Men sportchefen var inte helt övertygad och hade ringt Häckens sportchef Sonny Karlsson, Jansson representerade klubben som junior, för ett kontrollsamtal om spelarens förmågor.
    – Nu är du långt nere i källaren och letar spelare, hade Karlsson svarat Wesström.
    Så när sportchefen återvände till Tobias Ackerman var han alltså orolig.
    – Är du verkligen heeeelt säker på att det här är rätt spelare för oss? Robin Jansson?
    Där och då ställs allt på sin spets för en ansvarig scout. Står man upp för sin ursprungliga plan – eller backar man och fegar ur? Ackerman tvekade inte.
    – Jag visste ju att Sonny Karlsson hade rätt. Vi var verkligen långt nere i källaren och letade spelare. Fönstret skulle ju stänga inom någon vecka. Men jag sa bara: "Ja, jag är säker".
    Hur fan kunde han vara det?

    Vid varje transferfönster får Tobias Ackerman en flod av tips, förfrågningar och allmänna upplysningar om spelare. I snitt 3000 spelare kollas upp, närmare bestämt. Allt från respekterade agenter och fotbollskunniga gräsrötter till rena charlataner hör av sig om lämpliga fynd för AIK.
    – Mitt jobb går ut på att samla info och att veta vilka människor jag ska lita på. Vilka som verkligen kan sin grej. Jag går igenom alla tips, men jag måste sålla rätt kraftigt. Jag gör mitt jobb grundligt och då vill jag inte att någon agent kastar ur sig tips om någon division 4-spelare som han känner. Då blir jag irriterad. Det blir slöseri med tid.

    ”Hur ofta har du sett oss spela?”
    En av hans kontrollfrågor är viktigare än de andra:
    – "Du säger att du har en superspelare för AIK? Okej: Hur ofta har du sett oss spela", brukar jag fråga då. För om tipsaren inte vet hur vi spelar, vilket system vi har och vilka roller vi försöker fylla så gör det ingen skillnad om han har "en superspelare".
    Ackerman letar liksom inte spelare som han tycker är bra i största allmänhet.
    – Det är ointressant vad jag "gillar" för spelare. Jag rekryterar spelare som passar i Rikard Norlings system. Jag måste veta vad han går i gång på. Jag måste in hela vägen i Rikards huvud. Då kan förstås duktiga spelare falla bort, men det är inte säkert att de hade passat in i AIK i vilket fall.

    "Många scoutingverktyg"
    Det finns en uppsjö mer eller mindre svindyra digitala scoutingverktyg. Statistiska algoritmer och uppgifter om antal maxlöp, skott, skapade målchanser, passningar till rätt adress och löpmeter som är helt avgörande för om AIK verkligen ska bli intresserade av en spelare.
    – Det är otänkbart att värva en spelare genom att bara utgå från vad du ser med blotta ögat under matcherna. Statistiken är avgörande för att vi ska ha en hög träffsäkerhet. I slutändan är det människor vi pratar om, men med hjälp av statistik kan vi se till att åtta av tio rekryteringar funkar. Och det är bra.

    Samtidigt varnar Ackerman för att göra scoutingarbetet alldeles för matematiskt och byråkratiskt.
    – Du måste se spelaren live ett par gånger också. För ett par år sedan ville Andreas Alm ha en ny försvarare och jag åkte till Finland där det fanns en kille som på förhand stämde perfekt vad gäller statistik och egenskaper. Men efter 10 minuter på läktaren så såg jag: "det här går inte. Han kommer aldrig kunna spela för AIK". I stället var det en viss Sauli Väisänen i det andra laget som imponerade. Han hade precis de egenskaperna som Alm sökte. Vi gick för honom i stället. Sen åkte jag hem och kollade upp allt som fanns att veta kring Sauli. Då var det först ögat – och sen statistiken. Vanligtvis är det statistiken och sen ögat. Båda måste finnas. Folk skakade på huvudet åt en okänd kille från Finland, men det blev ju bra.

    "Störst fokus på hemmaplan"
    Ackerman reser världen runt i jakt på spelare, men lägger störst fokus på Stockholm och de lägre svenska divisionerna. Det är den marknaden som AIK högprioriterar. Det var därför han visste att två doldisar som Robin Jansson och Heradi Rashidi skulle kunna explodera i AIK.
    Det finns en sak som Ackerman ofta behöver klargöra för folk: AIK missar inga spelare. För när en Saman Ghoddos, Sotirios Papagiannopoulos eller Ken Sema börjar dominera för Östersund efter att ha spelat i Syrianska, Assyriska eller Ljungskile kommer det alltid fram supportrar som undrar varför i helvete AIK inte hade koll på guldklimparna.
    – Jag har koll på alla spelare i division 1 och superettan. Precis alla. Det är en självklarhet. Men det finns många saker som kan gå i stöpet. Har vi behovet? Vill spelaren till oss? Är han för dyr? Men jag gillar samtidigt att det är hård press i AIK. Jag älskar att folk tycker och tänker.
    Som chefsscout plöjer han matcher i division 1 södra och norra.

    "Ser 300 matcher live per år"
    Hur hinner ni med?
    – Ni? Jag är helt ensam. Vi har ingen stor scoutningorganisation. Men jag ligger kanske på 300 livematcher per år. Jag försöker följa allt och ser mängder av matcher via våra program som vi har på datorerna.
    Är division 1 mer intressant än superettan?
    – Den är betydligt billigare i alla fall. Superettan är också bra, men mer upp och ner. Vissa år kan man fynda där också.
    I vilket fall: det är alla hundratals timmar framför division 1-matcher som gjorde det möjligt för Ackerman att trolla fram Robin Jansson ur hatten när AIK var i akut jakt efter en mittback.
    – Mitt arbete pågår ju hela tiden. Så när Rikard eftersökte en vänsterfotad mittback som var både snabb och stark så kom jag ihåg Robin från en match jag såg förra året. Jag visste att han hade alla egenskaper som vi eftersökte. Det finns inte så många av hans typ. Så jag noterade hans namn under fliken: "intressant spelare". Där och då förstod jag att det här är ingen spelare man köper och säljer vidare, han är ju en äldre spelare trots allt, men ändå.

    "Visste att Jansson skulle passa"
    Han hade en lista på potentiella spelare, men Jansson framstod som det allra rimligaste namnet trots spelarens blygsamma meriter.
    – Vi fick nej från några mer etablerade namn just då av olika skäl. Då valde vi mellan spelare från lägre divisioner: Robin och Daniel Björkman från BK Forward. Båda var fina spelare.
    Men Ackerman hade bestämt sig.
    – Jag visste att Jansson skulle passa Rikard perfekt. Han ser ju för fan ut som en spelare som lirat i Leeds i minst 10 år. Och sedan Björn tagit mig åt sidan efter Sonny Karlssons kommentar så bestämde vi oss för Robin.
    Det blev en fullträff. Jansson acklimatiserade sig sensationellt snabbt, tog en ordinarie plats och har varit en helt avgörande pusselbit i allsvenskans starkaste defensiv.
    – Det tog fem minuter av den första träningen för att se att vi var rätt ute med Robin. Han har uppspelsfoten, snabbheten och styrkan. Men han vågade också börja dirigera medspelarna direkt: var så självklar i hela sitt sätt.
    Heradi Rashidi är en annan typ av fyndvärvning. Ackerman var en extremt framgångsrik ungdomstränare i Brommapojkarna under många år (anställdes 1994) och utvecklade spelare som Ludwig Augustinsson, John Guidetti, Stefan Silva och Rasmus Lindkvist. Efter alla åren i den stockholmska fotbollsmyllan finns det inte en duktig spelare från huvudstaden som hamnar utanför scoutens synfält.
    – Jag har en fördel där. Dels kan jag se hur bra en spelare måste vara vid en viss ålder för att kunna bli något, men spelarna härifrån känner också till mig och vet vem jag är.
    En kompetens som gifter sig utmärkt med AIK:s ambition att vara ett riktigt Stockholmslag.
    – Vi har aktivt valt att bygga truppen med många spelare härifrån. Laget ska spegla våra läktare och vår stad. Det ska gå att identifiera sig med AIK. Det har Björn Wesström bestämt i samråd med oss andra.

    "Ackerman såg tillfället"
    24-årige Rashidi har därför alltid funnits på Ackermans radar. Yttern är uppvuxen i Stockholm och representerade en uppsjö klubbar i området innan han slog igenom i Dalkurd för ett par år sedan. Rashidi var en av lagets bästa spelare när Dalkurd tog steget upp från superettan, men petades väl i allsvenskan. Han bänkades i match efter match. I Solna satt förstås Ackerman och spann som en katt.
    – Rashidi är ju en Stockholmskille som jag följt länge. Jag ville verkligen gå för honom redan inför säsongen men av olika skäl gick det inte. Men jag satt absolut och mös när Dalkurd inte spelade honom under våren. Jag ringde Björn Wesström varje vecka: "Titta, han sitter på bänken igen. Han lirar inte! Nu kör vi i sommar!", säger Ackerman och fortsätter:
    – Vi vill ju vara en Stockholmsklubb och han är verkligen "orten". En kille som har sprungit här i krokarna och till och med haft våra spelare som idoler. Allt stämde så perfekt att det inte fanns en tvekan om att han skulle dominera här. Jag hade ringt alla gamla tränare och fritidsledare för att verkligen se vilken person Heradi är. De ska passa in både som spelare och människor.
    Våren 2017 hade Rashidis offensiva ytterbacksspel kanske inte riktigt passat in i Norlings mer försiktiga bygge, men det här året har han varit som handen i handsken. Den 24-årige wingbacken är avig, snabb och fenomenal en mot en vilket gör att hans intåg i elvan gått hand i hand med vidareutvecklingen av Norlings alltmer anfallsinriktade, dynamiska och flexibla 5-3-2.
    – Rikard vill i grunden ha offensiva wingbackar. Det har kanske tagit tid att bygga upp laget på det viset, men ingen av oss skrämdes av att Rashidi var så offensiv.
    Njuter du nu – när fynd som Jansson och Rashidi går så bra?
    – Nä. Jag släpper det direkt när spelaren blir klar för klubben. Jag kan inte gå runt och mysa över det. Nu är det dags för nya spelare.

  8. Följande 3 medlemmar gillade det här inlägget av Konne:


  9. #1906
    Medlem Affes avatar
    Gruppering
    Fullast På Bussen
    Reg.datum
    May 2010
    Ort
    Hässelby
    https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/bKxjMq/promo
    Snääääälla

    Skickat från min FRD-L09 via Tapatalk

  10. #1907

  11. #1908
    M9
    M9 är inte uppkopplad
    Medlem M9s avatar
    Reg.datum
    Nov 2010
    Ort
    Stockholm
    Citat Ursprungligen postat av Torach Visa inlägg
     
    Ett slag rakt i solarplexus sådde tanken att det kunde bli tal om tidernas kollaps.

    Men en riktig mästare reser sig plågat upp från marken och vinner ändå.

    Just därför är också AIK värdiga SM-guldsegrare 2018.

    ”Förr i tiden” fanns det en generell uppfattning om att en man mindre faktiskt kunde gynna det drabbade laget.

    Den moderna fotbollen har definitivt utraderat den övertygelsen, men det betyder inte att det bara är att lägga sig ner och dö om en sådan situation uppstår.

    Fråga bara AIK.

    ”De har faktiskt sett lite svajigare ut på sistone” sa en smått överraskad David Moberg Karlsson efter Norrköpings knappa seger borta mot Brommapojkarna i går.

    Han pratade, hör och häpna, om klubben med hemmaplan i Solna. Det AIK som har stått stadigt oavsett vindstyrka eller spelartapp genom hela säsongen, bortsett från en vacker hösteftermiddag på Parken då Norrköping visade varför de nu flåsar i nacken.

    När vi bara några dagar tidigare bevittnade det turbulenta avslutet i matchen mot Malmö var det lätt att tro att den djuriska sidan av allsvenskan peakade. Att AIK där och då visade att de minsann har gudarna på sin sida för att plocka hem SM-guldet det här året, tillräckligt med marginaler för att utkonkurrera alla som försöker stoppa dem.

    Tre minuter in i mötet med ÖFK stod det klart att de faktiskt inte alltid har det. För att vara ärlig så var det som då inträffade ett riktigt magsugarslag som förmodligen hördes hela vägen hem till huvudstaden.
    Jämtkraft drog efter andan

    En nollgradig torsdagskväll 50 mil hemifrån må inte vara den ideala avsparkstiden för en bortasupporter, men ett tappert gäng AIK:are hade tagit sig hela vägen upp till Jämtkraft arena. ”Drömmar av guld” gick att läsa på banderollen som vecklades ut, givetvis.

    Östersundarna var å sin sida här för att se om deras lag kunde få till det perfekta avslutet, Europaplatsen kan fortfarande bli verklighet men då krävs det att andra resultat går deras väg. Dessutom är det ju heller aldrig fel att sätta käppar i hjulet för en storklubbs guldfest, det kan nog varenda fotbollssupporter skriva under på.

    Det första ordet som for genom huvudet när Enock Kofi Adu klev fram med dobbarna före tre minuter in var ”vårdslöst”. Det insåg AIK:aren också, för i samma sekund som Rewan Amin föll ihop lyfte Adu upp händerna i en gest som sa ungefär ”jag vet, jag vet, det där var dumt”. Det var sannerligen inte den snyggaste tacklingen som skådats, men heller inte den mest våldsamma.

    Just därför var det många som hade svårt att dölja sin förvåning när domaren drog fram det röda kortet ur bröstfickan. Adu blev i alla fall så chockad att han kastade sig huvudstupa ner i planen, och varenda AIK:are, både på Jämtkraft och hemma i tv-sofforna hann nog fundera på om det finns något värre sätt att förlora Lennart på än så här.

    Men är det något som definierar AIK år 2018 så är det att hur igenombommat det än ser ut att vara så finns det alltid en väg fram.

    En man mindre på planen eller ej.
    De pyrde av styrka

    Efter utvisningen blev Östersund av naturliga skäl det spelförande laget. AIK koncentrerade sig på att ligga rätt i position och invänta rätt läge att hugga.

    Den som väntar på någonting gott väntar som bekant aldrig för länge, chansen dök upp en halvtimme in på en fast situation. Att det var AIK som tryckte in ledningsmålet var minst lika uppseendeväckande som att det var Sebastian Larsson-vikarien Panajotis ”Panos” Dimitriadis som nickade in bollen (Kristoffer Olssons åttonde assist för året).

    Plötsligt var AIK tillbaka i förarsätet, de fullkomligt pyrde av urkraft och säkerligen fortfarande en del frustration från utvisningen. Innan halvleken var över fanns även Tarik Elyounoussi i målprotokollet och innan publiken ens hade hunnit trycka en hel korv med bröd i pausen var de vitklädda spelarna tillbaka ute på planen för att värma upp.

    Aldrig att de skulle släppa det här. Nu fick det vara nog på guldstridsdramatik.

    Kristoffer Olsson höjde en tumme mot Rasmus Lindkvist när denne tjongade i väg bollen så långt han förmådde, Heradi Rashidi stod vid hörnflaggan redan i minut 58, och även om det går att argumentera för att det fanns lägen för ÖFK så krävdes en misskommunikation mellan Per Karlsson och Oscar Linnér för att hemmalaget skulle lyckas reducera.

    AIK fick ett slag rakt i solarplexus, men reste sig igen som så många gånger förr och visade att de kan vinna matcher ändå.

    Om det inte är definitionen av en värdig SM-guldsegrare, så vet jag inte ens vad det är.

  12. Följande 3 medlemmar gillade det här inlägget av M9:


  13. #1909
    Medlem Affes avatar
    Gruppering
    Fullast På Bussen
    Reg.datum
    May 2010
    Ort
    Hässelby

  14. #1910
    Medlem Torachs avatar
    Reg.datum
    Apr 2013
    Denna skulle uppskattas väldigt mycket

    https://www.aftonbladet.se/sportblad...l-cynism/promo

    Tack

  15. #1911
    Medlem Affes avatar
    Gruppering
    Fullast På Bussen
    Reg.datum
    May 2010
    Ort
    Hässelby
    Citat Ursprungligen postat av Torach Visa inlägg
    Denna skulle uppskattas väldigt mycket

    https://www.aftonbladet.se/sportblad...l-cynism/promo

    Tack
     
    Varför vann AIK SM-guld 2018?
    Björn Wesström har svaret.
    De lämnade hybrisen bakom sig.
    I en lång intervju med Sportbladet berättar sportchefen om guldåret, Rikard Norlings framtid, varför AIK är det perfekta valet för Mikael Lustig och hur nära Alexander Isak är en återkomst till allsvenskan.
    – Vi ser oss som ett tydligt alternativ för Alexander, säger sportchefen.


    Björn Wesström är bra med orden. Vältalig och precis i språkbruket. Det märks att han tycker om att formulera sig för sportchefen lyckas ofta vara slagkraftig utan att bli bombastisk. Det är lätt att misstänka sådana personer för att vara konstruerade och planerade, men faktum är att Wesström är en av få inom svensk fotboll som kan vara spirituell på uppstuds. Därför är det ingen överraskning att han spontant kan rama in och sammanfatta AIK:s säsong med en enda kärnfull mening.

    – 2018 var året AIK gick från hybris till cynism.

    ***

    Sportbladet träffar honom på det glansigt stilrena huvudkontoret en missriktad Oscar Linnér-utspark från Friends Arena. Björn Wesström har på sig en svart, lurvig tröja som verkar varm och bekväm. Han ser lite dåsigt lättad ut på det där sättet som folk gör när de äntligen får en sittplats efter att ha tvingats stå upp alldeles för länge i en fullsmockad tågkupé.

    Vilken känsla var tydligast efter att ni säkrade guldet: glädje eller lättnad?

    – Svårt. Men jag väljer nog ändå glädjen. Visst: i perspektivet att ett lag (Norrköping) närmade sig oss i slutet av säsongen så var det viss lättnad, men totalt så känner jag bara glädje kring vår säsong.

    Kan du njuta?

    – Det är en märklig känsla. Folk frågar mig om jag har landat efter guldet? Nä, jag känner väl att jag håller på att resa mig. För jag blev ganska golvad av hela känslan. Då kan man inte flyga upp som en raket igen. Jag är känslomässigt tömd liksom alla – spelare, ledare och alla våra familjer – som gjort en jätteinsats under 2018. Det har kostat på enormt mycket. Men vi nådde till slut drömmen.

    Nervös har han däremot aldrig varit. Inte ens efter 0-0-matchen mot Gif Sundsvall inför över 50 000 partysugna AIK:are på Friends Arena – där laget i ett exempellöst antiklimax misslyckades med att säkra guldet och allt fast förflyktigades – kände Wesström att det började gunga under fötterna.

    – Inte någon gång under säsongen påverkades vi av matchen som just hade spelats när vi gick in i en ny omgång. Inte ens efter krysset mot Sundsvall innan den avgörande Kalmar-matchen. För jag tror att den tydligaste framgångsfaktorn under säsongen var att AIK lyckades lämna hybrisen och i stället blev resultatcyniskt. Vi förlorade genrepet mot Helsingborg men slog ändå Dalkurd i premiären, trots att vi ofta haft det svårt i öppningsmatcher. Och så rullade det på under säsongen. Vi kunde hantera varje match som en enskild händelse, säger Wesström och sammanfattar med slagordet ni redan läst:

    – 2018 var året AIK gick från hybris till cynism.

    Ett starkt IFK Norrköping var till slut det enda laget som orkade hänga på hela vägen in på upploppet, men under sommaren fram till tidig höst tydde det mesta på ett guldrace mellan AIK och Hammarby. Det fanns en tydlig diskrepans i hur de båda stadsrivalerna tog sig an utmaningen. Bajenspelarna var utåtagerande, öppet äregiriga och pratade gärna om sig själva som blivande guldlag samtidigt som ett okaraktäristiskt blygsamt AIK skydde allt snack om SM-guldet som synden. Bajens yviga spelargalleri stärktes av att slänga bensin på elden medan AIK nästan verkade njuta av att vara samlade yrkesmän som vägrade ta ut något i förskott.

    – Det finns ingen sätt som är rätt eller fel. Man måste agera på ett sätt som passar gruppdynamiken i laget: chefstränare, ledare och spelare. Vi attackerade snacket om guld på ett sätt som funkade väldigt bra, men om vi gjort samma sak guldåret 2009 så hade det gått åt helvete.

    Punkbandet Martin Mutumba, Kenny Pavey, Jos Hooiveld och Bojan Djordjic var inte direkt vattenkammade gossar.

    – Då hade vi bara kväst deras energi. För 2009-laget hämtade energi genom att sätta press på sig själva. Man ska helt enkelt göra det som respektive spelargrupp känner sig bekväm med. Jag tror inte att det hade varit en framgångsfaktor för Hammarby att kväva de där heta känslorna som deras spelare kände i jakten på guldet i år, för jag tror att Bajen hämtade energi ur det. Allt måste avgöras från år till år och från upplaga till upplaga.

    En annan avgörande faktor är att AIK den här säsongen tagit poäng mot ”rätt” lag. Wesström konstruerar varje år en slags tabell där han placerar in allsvenskans 16 lag i olika kategorier: av topplagen ska i snitt AIK ta tre av sex poäng mot, mittenlagen fyra av sex poäng och bottenlagen sex av sex poäng. Håller AIK rätt snitt når de 65 poäng vilket brukar räcka för att vinna SM-guld. Förr om åren har Wesström fått ont i ögonen när han efter säsongen ska vittja resultaten mot de sämre lagen – AIK har helt enkelt haft svårt att leverera mot brödgäng de ”ska” slå – men i år kan han belåtet scrolla ner till bottenskiktet och se hur laget tagit full pott mot Dalkurd, BP, Trelleborg och de andra.

    – Det har tidigare varit vår svaghet vilket inte håller om man ska vinna guld. Särskilt som serien på senare år blivit allt mer skiktat med tydliga topplag. Nu klarar vi även av det.

    ***

    För tillfället är han helt inne i arbetet med att utvärdera årets säsong. Sportchefen sitter med sin laptop och pysslar med staplar, diagram och statistik. Jämför hur det gick med vad den sportsliga ledningen trodde inför 2018. AIK hade fem mätbara mål under säsongen: gå till final i svenska cupen, sluta topp tre i allsvenskan, nå gruppspel i Europa League, kvalificera laget för svenska cupen 2019 samt ha representation i A- och U21-landslaget.

    – Vi lyckades med tre av fem mål. Det är okej. Vi kan konstatera att vi kvalificerade oss för Europa-kval för sjätte året på raken, tog medalj för åttonde året i rad.

    Wesström säger det här lite avmätt, men visst märker man att sportchefen är med all rätt är stolt över prestationen. Ett SM-guld för första gången sedan 2009 är förstås en befrielse – och helt avgörande att direkt fylla utrymmet längst upp i toppen ett år där Malmö FF underpresterar. Samtidigt är det skåningarna som säljer Mattias Svanberg för 50 miljoner kronor och får ännu mer pengar av att kvalificera sig för Europa Leagues gruppspel. AIK närmar sig sportsligt, men Malmö FF behåller och befäster sitt ekonomiska herravälde.

    Rent ekonomiskt är det förstås viktigare att nå Europa än att vinna guld – eller?

    – Ett enskilt år spelar det inte så stor roll. Men det är klart: alla som håller på med det här vet att det är helt avgörande att skapa extraordinära intäkter (Europaspel, stora spelarförsäljningar) för att kunna bygga klubben. Samtidigt får vi andra ekonomiska uppsidor med guldet. Om vi kommit fyra i år hade inte AIK-merchandise sålt så bra som de gör just nu och säsongskortsförsäljningen inför 2019 inte känts så supersexig. Man kan liksom inte välja vilka framgångar man får, utan vi får bara vara glada och tacksamma över att vi tog SM-guldet.

    Ändå är det svårt vifta bort det, om inte mörka, så åtminstone grusgråa molnet som vakat illavarslande över klubben under guldsäsongen. Hur mycket pengar satsade egentligen AIK och vad får det för betydelse för bokslutet? Medieuppgifter har gjort gällande att Gnaget kommer gå 20-30 miljoner back i år, men andra – särskilt runt klubben – antyder att den siffran är överdriven.

    Hur ligger det till?

    – Det får vi se när vi levererar bokslutet för året. Vi har en ordning i hur vi kommunicerar våra ekonomiska resultat och jag följer den. Om folk vill spekulera så får det vara så.

    Wesström tycker alldeles oavsett att diskussionen är missriktad.

    – Vi har inte lånat pengarna. Det är ingen som har kastat stålarna i huvudet på oss. Vi har själva tjänat ihop alla våra pengar. Jag är sjukt imponerad av hur Malmö FF skapat sig resurser för att därefter kunna spendera och växa ännu mer. Och jag är lika imponerad av det vi gör i AIK nu. Det är jäkligt bra gjort att skapa de här resurserna. Det finns inget bättre betyg än att andra säger: ”fan vad pengar AIK bränner”. Ja, och det är skitbra att vi kan göra det.

    Wesström skjuter i väg en giftpil mot värsta konkurrenterna Djurgården – som numera kan stoltsera med ett imponerande eget kapital – för att exemplifiera sin poäng:

    – Du behöver inte resa långt i den här stan för att fråga fansen till den klubben hur nöjda de är. Ser det bra ut för den klubben om du tar kontoutdraget kontra tabellplaceringen? Det finns liksom inget egenvärde i att ha massa pengar på banken om inte klubben uppnår resultat. Man ska satsa och få effekt på fotbollsplanen, om man kan. Vinner vi så vet man ju att vi träffat rätt.

    Men måste ni sälja spelare för att rädda upp ekonomin?

    – Vi ”behöver” bara sälja av två skäl. Ett: det krassa ekonomiska. Vi behöver hela tiden få nya resurser för att omvandla de till sportslig effekt. Två: signalvärdet. Spelarna måste känna att det är en väg ut i Europa via AIK. Det är vår nivå. Midtjylland sålde Kristoffer Olsson till oss i stället för någon annan allsvensk klubb eftersom de vet att vi har en bra försäljningshistorik. Kristoffer Olsson sitter på bänken i Danmark, kommer till AIK, blir en bärande spelare, tar sig till A-landslaget och säljs – som det ser ut – till en bättre klubb.

    Sportchefen har inte varit särskilt pigg på att spekulera i värdet på mittfältaren även om det förstås skjutit i höjden sedan inträdet i landslaget. Mest för att siffrorna framstår som så abstrakta i förhållande till den krassa verkligheten. Det räcker inte med att Olsson är duktig och att AIK kan tänka sig att sälja honom – det måste också finnas en villig köpare – vilket ingalunda är en självklarhet.

    – Folk tror att man kan välja och vraka bland buden. Men ofta är det bara ett fåtal seriösa köpare – om ens det. Man kan lätt bli less på det där. Ibland skriker folk om spelare som inte lyckas i AIK: ”Men sälj den jäveln. Han sitter ju för fan på bänken!”. Ja, men om han sitter på bänken hos oss, vem ska då köpa honom? Det är inte bara våra behov som styr.

  16. Följande medlem gillade det här inlägget av Affe:


  17. #1912
    Medlem Affes avatar
    Gruppering
    Fullast På Bussen
    Reg.datum
    May 2010
    Ort
    Hässelby
    Citat Ursprungligen postat av Torach Visa inlägg
    Denna skulle uppskattas väldigt mycket

    https://www.aftonbladet.se/sportblad...l-cynism/promo

    Tack
     
    Alexander Milosevic, Oscar Linnér, Enoch Kofi Adu och Kristoffer Olsson riskerar förstås att säljas, men skit i det nu. Får man audiens hos en sportchef vill man förstås höra mer om eventuella saftiga rekryteringar. Och det finns förstås en potentiell sådan som är mer juicy än de andra: Alexander Isak. Det vattnas inte bara i munnen på AIK:are när de hör det namnet, de saliverar som svultna hundar. Wesström öppnar inte dörren på vid gavel, men visst gläntar den betänkligt.

    Hade det varit bra för Alexander Isak att vända hem till AIK igen?

    – Det beror på vilka alternativ han har. Det är ju inte bara känslor som avgör. Det finns avtal som reglerar vad en spelare ska ha i lön som på något sätt måste fungera ihop med sportsliga utvecklingsidén som Dortmund har för honom. Självklart ser vi ser oss alltid som ett tydligt alternativ för Alexander Isak och ett ställe där han kan landa. Här är han välkommen. Men det är inte riktigt det som är problematiken att övervinna. Det finns liksom andra utmaningar: vi måste trumfa de sportsliga möjligheter som andra lag kan erbjuda, och att det också är ett viktigare värde än de ekonomiska möjligheterna som vi har.

    Sportbladet erfar att AIK aviserat sitt intresse för anfallaren, konstigt vore det väl annars, men att klubben är medvetna om chanserna till att Isak skulle vända hem till allsvenskan i det här läget av karriären är rätt små.

    Han flög hem till Stockholm för att delta på er guldfest. Hur ser du på det?

    – Det är symboliskt och visar att AIK är hans förening. Han känner att det är moderklubben som vunnit guld. Alla vet att Alexanders utveckling är en väldigt stor anledning till att vi kunde göra de investeringar som krävdes för att vinna guld. Han tar kanske inte credd för det, men så är det. Kul att även Robin Quaison dök upp för det visar att båda känner att de tillhör AIK även om de är en del av laget för stunden.

    Ni sålde honom för en rekordhög övergångssumma, men Isak har efter snart två år i Tyskland inte hittat rätt i Dortmund. Vad beror det på?

    – Jag tänker att hans nya ekonomi påverkar mycket. Så är det för alla människor som får så oerhört mycket pengar på kort tid. Det tar lite tid att vänja sig vid att man kan vara riktigt samma person längre. Det måste man ha respekt för. Att allt förändras för någon i så pass unga år. Omställningen är total och han får ett helt annat ansvar för sin familj, till exempel. Det är massa saker som händer, men jag är rätt säker på att han inte gör samma analys av läget som jag. Han kanske tycker jag är ute och cyklar.

    Ska folk vara oroliga över hans utveckling?

    – Nej, det tycker jag inte. Han har en utmaning, men det är en positiv sådan. Utvecklingen i Tyskland kanske inte har gått i taket på det viset att den är synbar för oss hemma i tv-soffan, men han har redan uppnått saker i livet som vi andra inte kommer vara i närheten av. Åren mellan 15-20 är inte heller tiden som definierar en spelares karriär. Titta bara på Sebastian Larsson, han nobbade AIK som 15-åring, tog ett par utvecklingsår i Arsenal och tänker nog inte att det var fel. Alexander Isak är inte ens 20 år gammal och vi ska nog lugna oss lite med att utvärdera honom. Jag är övertygad om att han kommer få ut all sin potential.

    Namnet på en annan möjlig rekryt säger mycket om hur AIK:s status stärkts de senaste åren: Mikael Lustig. Försvararen hälsade på Sebastian Larsson under guldfesten och kontraktet med Celtic går ut i sommar. För när lite äldre men fortfarande vassa landslagsspelare börjar fundera på att runda av karriären så upplever Wesström att Gnaget och Friends Arena är ett naturligt val för veteranerna. Känslan är att utlandsproffsen längtar "hem" till Stockholm även om de egentligen kommer från Örebro, Eskilstuna eller Sundsvall.

    – Det är bra för oss. Fördelen att dela hemmaarena med landslaget har varit tydlig. Spelarna har helt enkelt goda minnen härifrån och tänker tillbaka på sina stoltaste erfarenheter på fotbollsplanen. Och visst vill de ofta bo i Stockholm snarare än Göteborg eller Malmö. Har du varit utomlands blir Stockholm den enda staden med ett utbud som påminner om det du vant dig vid. Det finns en social trygghet samtidigt som du inte möglar igen som människa eller, ja, ger upp din livsgnista, säger Wesström och avrundar resonemanget:

    – Lägger man till naturgräset, som de självklart föredrar, och våra fina resultat så finns det bara ett alternativ i Stockholm över tid. AIK är det självklara förstavalet.

    Hur ser du på Mikael Lustig?

    – Han är i den kategori spelare som kanske vill göra några bra år i allsvenskan innan han slutar. Han liknar Sebastian Larsson på det viset. Lustig är i rätt ålder, men jag vill betona att han har avtal med Celtic och att vi vare sig får eller har formell kontakt med honom. Samtidigt är det självklart en intressant spelare som skulle tillföra mycket.

    Hur många av den typen – hemvändande landslagsmän – har ni råd med i en trupp?

    – Någon per lagdel, skulle jag säga. De ska framför allt inte konkurrera med varandra. I stället ska de ge sin specifika lagdel energi, som Sebastian Larsson.

    Alexander Milosevic försvinner sannolikt. Lustig kan spela både högermittback och ytterspringare till höger. Perfekt, väl?

    – Du skulle bli sportchef i AIK.

    Det låter kanske lite drygt, men Wesström skrattar till efter svaret och signalerar mest att ämnet är avhandlat för den här gången.

    ***

    Mitt under samtalet om spelarköp och AIK:s framtid inser Sportbladets utsände att vi inte rört vid den kanske mest avgörande frågan: vem tränar egentligen klubben nästa år? Det borde vara – och är kanske – självklart men de senaste veckorna har det ryktats allt mer intensivt om att Rikard Norling eventuellt lämnar AIK. Wesström har noterat snacket men är oförstående till det.

    – Det finns ingen som helst tvekan kring att Rikard Norling tränar AIK nästa år. Vi för inga samtal om något annat.

    I en intervju med Sportbladet från 2013 uttryckte Rikard Norling följande tankar: "Jag upplever mer och mer att tränare har en livslängd (i varje klubb) på tre år. Det är inget unikt". Det är 2,5 år sedan han kom tillbaka till AIK.

    – Där ser man. Visst blir det ofrånkomligen ruljans i toppfotbollen som hela tiden kräver prestationer, men jag ser en styrka i kontinuiteten i arbetssättet. Det är dumt att sätta något tak för hur länge man "kan" vara i en förening.

    Det är ingen hemlighet att Norling driver ett strikt regemente på Karlberg. Hans assistenter jobbar inte 8-16 utan befinner sig ofta på träningsanläggningen under solljusets alla timmar. Ett skyddsombud hade satt arbetsplatsen i blockad. Och ingen sliter hårdare än arbetsnarkomanen Norling.

    Det måste slita hårt på teamet?

    – Det sliter på alla. Det är något som vi måste utveckla. Kanske behöver Rikard utveckla sidor hos sig själv eller så måste arbetsbelastningen blir bättre utspridd över dygnet, veckan och året. Kanske behöver vi ännu fler personer i teamet som vi kan sprida ut uppgifterna på – eller om vi bara ska sluta göra vissa saker vi lägger ner massa tid på. Det finns inget värde i att folk håller på att gå in i väggen.

    Har du pratat med Rikard om den tuffa arbetsbelastningen?

    – Det har jag. Vi pratar ofta om det. Samtidigt är Rikard den personen han är. Väljer man Rikard Norling som tränare, vilket vi alla var överens om, så vet vi vad vi får. Vi fick hårt arbete och SM-guld, men vi måste också ta ansvar gentemot honom och klubben. 2018 hade vi till exempel den största ledarstaben i AIK:s historia och jag tror att en utökning av staben är bland det viktigaste man kan lägga pengar på.

    Somliga kanske kritiserar Norling för den riskminimerande aspekten av 5-3-2-uppställningen, men inte Wesström. Han spinner som en katt när han kikar på kolumnen över antal insläppta mål.

    – Jag tycker inte att vi ska "utveckla" formationen bara för sakens skull. Vår spelartrupp är för tillfället rätt optimal sett till hur vi vill spela. Under 2018 befäste vi det vi är bäst på: att försvara oss. Vi släppte in minst antal mål 2017 och samma sak var det 2018: 16 insläppa på 30 matcher, 11 mål färre än det näst bästa försvarslaget. Om vi inte släpper in minst antal mål 2019 skulle jag bli besviken. Vi ska aldrig göra avkall på det vi behärskar bara för att utveckla något annat, för då drar vi pendeln för långt åt det andra (offensiva) hållet.

    Kan ni försvara guldet nästa år? Malmö FF kommer vädra blod, antar jag.

    – Malmö FF har gjort det väldigt bra sedan Uwe Rösler tog över. De har träffat helt rätt med sin tränare. Han utstrålar allt det som är MFF: pondus, tydlighet, arrogans och skicklighet. Han har allt. De kommer vara starka.

    Sedan ler Wesström ett snett leende. AIK har kanske inte hybris längre, men visst är de fortfarande kaxiga.

    – Det snackas mycket om hur jäkla bra MFF var under hösten. Som jag ser det hade vi runt 10 poäng ner till Malmö när säsongen vände. Hur många poäng skilde det när säsongen var över? Runt 10. Så... all respekt för deras "rekordhöst" – MFF gjorde det bra i förhållande till sig själva – men de kom aldrig närmare oss poängmässigt i tabellen.

    PER BOHMAN


    Fick dela upp på två då det vart för många tecken för AIKforum :)

  18. Följande 2 medlemmar gillade det här inlägget av Affe:


  19. #1913
    Medlem
    Reg.datum
    Apr 2011

  20. #1914
    Medlem
    Gruppering
    Kulturgnagare, ASK, DSM
    Reg.datum
    Aug 2011
    Ort
    Kungsholmen
    2019 – ett allsvenskt ödesår.
    Det menar Sef-generalen Mats Enquist i en stor intervju med Sportbladets Robert Laul.
    – Det är inte kul att åka ur allsvenskan i år för nu blir det ett hopp. Nu går pengarna upp 100 procent, säger Mats Enquist, 58.
    I veckan rasslade det till på microbloggen Twitter.
    Anledningen var att jag teasat i sociala medier om att näste person i min allsvenska intervjuserie #laulmöter är Mats Enquist.
    Upplänningen – son till den berömde författaren Per-Olov Enquist – är sedan 2011 generalsekreterare för intresseorganisationen Svensk elitfotboll (Sef) och så gott som alla tweets handlade om samma sak: underlaget i den högsta fotbollsserien.
    I år är det fem lag – AIK, Kalmar, Falkenberg, Helsingborg och Sirius – som spelar på gräs. Resten på konstgräs eller som i Malmö FF:s och IFK Göteborgs fall, hybridgräs.
    Av naturliga skäl börjar jag intervjun där.
    När går Sverige i Hollands och Frankrikes spår och förbjuder konstgräs, tror du?
    – Den där frågan får vi jättemycket, konstaterar Mats Enquist.
    – Men vi kan inte förbjuda konstgräs. Om inte klubbarna nu skulle tycka det. Däremot har klubbarna bett oss göra en utvärdering av hybdridgräs som är det mest realistiska alternativet till konstgräs just nu. Hur funkar det i vårt nordiska klimat? De första testerna ser väldigt lovande ut och jag tror att utvecklingen går åt det hållet.
    Kan Sverige få en allsvenska där inte ett enda lag spelar på gräs?
    – Det tror jag inte. Några föreningar har medlemsbeslut att spela på gräs. Det är en starkare väg än att hoppas på att ligan ska förbjuda det. Lägg till hybridplanerna hos Malmö, Göteborg och Öster, och jag är säker på att trenden går åt det hållet i stället.
    Hybridgräset – en miljöbov
    Hybridgräs drar, vad jag förstår, enorma mängder energi. Hur ser du på det ur ett hållbarhetsperspektiv? Tar fotbollen verkligen sitt miljöansvar genom hybdridplaner som är en enorm miljöbov?
    – Ja…om jag var expert på det skulle jag gärna svara på frågan, men det är jag inte. Jag vet faktiskt inte. Jag har inte ens koll på jämförelsen mellan de tre huvudplantyperna. Jag får passa på den.
    Borde inte Sef gå i bräschen i miljöfrågan och driva fram en mer hållbar fotboll?
    – Vi ska absolut inte vara i bakvattnet. Men vi har vissa frågor våra klubbar vill att vi ska driva. Ytterst har förbundet ansvaret för hela fotbollen. Egentligen ska du ställa frågan till förbundet.
    Du skickar den vidare?
    – Ja, vi har helt enkelt inte det ansvaret. Det är om klubbarna vill att vi ska driva frågan, då gör vi naturligtvis det.
    Ni har inte fått från klubbarna att ni ska driva den?
    – Nej, säger Mats Enquist.
    ”Det är inte roligt att åka ur 2019”
    Om miljöfrågan är en ödesfråga för hela planeten, så har allsvenskan sitt eget lilla ödesår just nu. Det är i alla fall så fotbollssäsongen 2019 har beskrivits, som att nu går tåget.
    Mats Enquist håller med:
    – Det är klart att det inte är roligt att åka ur superettan i år. Och inte så kul att åka ur allsvenskan inför 2020 heller. Nu blir det ett hopp. Nu går pengarna upp. Det är viktigt att haka på, säger han.
    För de allsvenska klubbarna går pengarna upp med 75-100 procent.
    – En klubb som tidigare fått 10 miljoner om året får 17-20 miljoner per år nu, säger Mats Enquist.
    Det är naturligtvis positivt ur ett ekonomiskt perspektiv för de klubbar som klarar det allsvenska kontraktet i år. Och ännu mer positivt för de som når en topp sex-placering från och med nästa säsong, förklarar Mats Enquist. Placeringsbonusen tar hänsyn till de senaste fem årens placeringar och just nu är exempelvis Malmö FF och AIK helt lika poängmässigt. Den som når högst placering 2019 av MFF och Gnaget kommer bara av den anledningen dra in i uppskattningsvis närmare fem extra miljoner.
    Elfsborg är en av de klubbar som tagit in flera tunga spelare för att säkra sin plats i allsvenskan 2020 – när pengarna blir större.
    Elfsborg är en av de klubbar som tagit in flera tunga spelare för att säkra sin plats i allsvenskan 2020 – när pengarna blir större.
    – "Kick-effekten” från 2020 och framåt gör att de kommer kunna närma sig Europa ytterligare ett steg. Jag tror inte det spelar riktigt lika stor roll för de övriga 25-27 klubbarna, säger Mats Enquist.
    För att beskriva ödesstämningen mer konkret kan vi ta IF Elfsborg som exempel. En före detta toppklubb med realistiska ambitioner, i dag allsvenskans tionde starkaste ekonomi, give or take. Har inför säsongen satsat på att låna in kvalitet för att undvika bottenstrid likt i fjol. Tänk er ändå ett scenario där Elfsborg åker ur allsvenskan 2019 för att sedan tvingas spela ett par år i superettan. Kommer de då halka så långt efter att det blir nästan omöjligt att ens bli en stabil mellanklubb i allsvenskan igen? (Elfsborg kan givetvis bytas ut mot IFK Göteborg eller Kalmar FF eller något annat lag).
    – Rent principiellt har du en poäng, säger Mats Enquist och svarar med ett annat exempel:
    – Om man har potential att haka på toppen, men hamnat i ett mellanläge bakom Malmö, AIK, Norrköping, Hammarby och kanske Djurgården och i stället får problem i år och åker ner…ja det blir en tuff uppförsbacke.
    Mats Enquist poängterar:
    – Skulle man göra det precis just nu, i det här läget, är det ett sällsynt dåligt år att åka ur allsvenskan. Då är nog resan tillbaka rätt tuff.
    Vad tycker du om det?
    – Att det är ganska naturligt. Det är så vår serie ska fungera. Går det bra för dig får du stora fördelar. Går det inte så bra åker du ur och då kommer något annat lag upp i stället. Det är det här alla klubbar taggas av. Det är klart som sjutton att alla lag kämpar för att inte hamna i den situationen, säger Mats Enquist.
    Tv-jätten och spelbolaget bakom miljardregnet
    Bakgrunden till miljardregnet över allsvenskan och superettan handlar om att de centrala avtalen ökar från 410 miljoner i år till totalt 750 miljoner/år från och med 2020. Det handlar framför allt om ett nytt tv-avtal (med Discovery) och ett nytt spelavtal (med Unibet).
    Discovery-avtalet är värt 540 miljoner kronor i sex år, det vill säga 3,2 miljarder. Spelavtalet med Unibet är värt 150 miljoner i sex plus sex år, alltså maximalt 1,8 miljarder.
    Hur miljarderna sedan ska fördelas över allsvenskans och superettans klubbar har länge varit en het potatis, men enligt gällande fördelningsnyckel går 75 procent till allsvenskan och 25 procent till superettan.
    Mats Enquist säger att det är upp till klubbarna om de vill ändra på nuvarande nyckel:
    – Klubbarna har hittills valt att ligga kvar med nuvarande modell. Den tog två år att diskutera fram. Möjligen vill man skruva lite på procentsatserna. Ska det kanske vara 77-23 eller 80-20 med de nya pengarna? Behöver den skruvas på eller inte? Klubbarna bestämmer, säger Mats Enquist, men just nu är det inte uppe till diskussion.
    Pengarna i spelares och agenters fickor?
    Snittlönen för spelarna är uppe i 100 000 kr i månaden. 2021 är den uppe i 150 000 i månaden i stället – eller hur ska ni undvika att de nya pengarna bara hamnar i spelares och agenters fickor?
    – Vi har pratat mycket om det. Men det är ju klubbarnas pengar och till slut är det de som måste hålla emot. Jag tror nog att spelarna vill ha en ökning och i ett fritt samhälle får man nog räkna med det också. Ur mitt perspektiv ser jag gärna att man man kan få talangerna att stanna ett par år till innan de sticker utomlands. Det tror jag är det enskilt viktigaste vi kan göra, säger Mats Enquist.
    Även Sef:s organisation har vuxit i takt med att verksamheten och omsättningen ökat. I dag är de 13 heltidsanställda på kontoret, plus ytterligare nio-tio tjänster i olika projekt, totalt 22-23 personer, säger Mats Enquist.
    Samtidigt anlitades Rune Hauges bolag Profile Partner för att göra tv-dealen och säkra de juridiska avtalsdetaljerna. Agentbolaget fick drygt hundra miljoner kronor för besväret.
    – Vi landade på en kostnad på runt tre procent av avtalet. Vi konkurrensutsatte det mot andra aktörer. Man kan tycka att det är mycket pengar, för det är det naturligtvis. Men ser man till affärens helhet rör den sig om ganska många miljarder. Men alla klubbar var överens om att det är värt pengarna. Och det säger jag i dag också, det var värt det, säger Mats Enquist.
    tv-avtalet kommer innebära för tittarna – det vill säga var matcherna sänds – vet Mats Enquist inte och har inte heller någon kontroll över. Discovery äger bland annat Kanal 5, Kanal 9 och Eurosport 1 och 2. Men de kan också sälja tv-rätten vidare.
    En annan stor förändring är att allsvenskan och Svenska Spel gått skilda vägar för första gången sedan 1934. Enligt Mats Enquist ligger det utgående avtalet på 92 miljoner kronor om året och Svenska Spel ville inte höja från 2020.
    – De ville satsa mer på damfotbollen och drog tillbaka budet till oss. Vi fick gå tillbaka till klubbarna och säga att vi inte hade något förslag från Svenska Spel. Det var en konstig vår, säger Mats Enquist.
    Passande nog blev Svensk elitfotboll snart erbjudna ett nästan dubbelt så stor årlig ersättning av Unibet i stället.
    Kommer klubbarnas hemsidor bli plattform för olika Unibet-spel från 2020?
    – Nej, det ligger inte så i avtalet.
    Klubbarna har rätt att säga nej?
    – Absolut. Det enda de inte kan ta bort är varumärket. Men aktiva spelformer är helt frivilligt i så fall.
    Hur rimmar Unibet-samarbetet med ert arbete mot matchfixning? Där har Svenska Spel tidigare tagit ett ganska stort ansvar i kampen mot matchfixning? Mig veterligen har inte Unibet gjort någonting.
    – Det jag har upptäckt är att Unibet har minst lika stor passion att verka mot matchfixning som Svenska Spel har. Potten pengar som ligger i avtalet för att motverka matchfixning och spelberoende är faktiskt större än tidigare.
    Många människor och även en del allsvenska spelare har vittnat om spelmissbruk. Hur känner du att ingå det här avtalet med Unibet utifrån deras perspektiv?
    – Fotbollen startade Svenska Spel en gång i världen och ska du fråga någon så är det bra att fråga oss för vi har haft en spelaktör som partner sedan 1934. Vi vet var avigsidorna finns, vi jobbar aktivt med det och vi ställer krav på våra partners att de också ska finnas med i det arbetet.
    Unibets marknadsföring är aggressivare än Svenska Spels, men det låter som du tror att ni kan kontrollera dem?
    – Just med Unibet har jag inte uppfattningen att det skulle vara så.
    Om Uppdrag Granskning knackar på Bosse Anderssons dörr och påstår att ”Unibet tar inte samma ansvar för spelberoende som Svenska Spel, varför samarbetar ni med dem”, vad råder du Bosse att svara?
    – (skratt) Jag ska inte råda Bosse till någonting, för han har inte insyn i vad vi kommer göra med Unibet. Så långt har vi inte kommit ännu. Men jag skulle säga att ”Ring Mats Enquist” vore ett bra svar. Då kan jag svara precis som jag svarar dig att det ligger pengar i avtalet för att motverka spelmissbruk.
    Mats Enquist förtydligar:
    – Det här har vi dragit med klubbarna. Vi är överens. Vi måste naturligtvis stå upp och förklara hur det ser ut. Vi kommer att göra ansatser när det gäller matchfixning och spelmissbruk som är minst i linje med det vi gjort tidigare, säger Mats Enquist.
    Hård känga till det gamla förbundstänket
    En debatt som är ständigt aktuell runt allsvenskan är den om supportrarna. Mats Enquists linje har hela tiden varit tydlig: arbete med fansen, inte mot.
    – Vi har delat upp det så att Sef jobbar med supporterdialogen och supporterfrågorna, medan förbundet är myndigheten som hanterar disciplinfrågorna. Det har varit en bra väg. Vi har inte fått bort alla problem men vi har fått bort bra mycket, tycker Mats Enquist.
    [PHP]I den här uppdelningen mellan förbundet och Sef kan ni ibland framstå som ganska populistiska?
    – Nä, det tror jag inte. Vi har aldrig haft något problem mellan oss och förbundet. Vi har hållit en väldigt rak linje. Kalla det populistiskt eller inte, men jag tycker inte vi behövt glida på tonen en enda gång.
    – Individuella beteenden på läktaren ska polisanmälas, men vi går inte ut och fördömer hela supporterkollektivet. Samma sak med klubbarna. Gör de fel i sitt arbete ska de ha ett straff, antingen i form av föreläggande eller böter, men inte för sådant de inte orsakat, säger Mats Enquist och skickar en känga gällande hur Svenska Fotbollförbundet agerade förr:
    – Men de här gamla idiotlösningarna, att man kastade ur sig blinda böter, det tvättade bara nacken på några stycken som kunde gå ut i media och säga att de delat ut böter. Ingen var begåvad nog att ställa frågan: ”Ja men får det någon effekt då?”. Det fick det nämligen inte. Det fick en motsatt effekt då klubbarna var tvungna att minska på säkerhetsinsatserna för att ha råd med böterna och massor av goda supportrar fick kritik utan att de förtjänat det.
    Men det populistiska kan till exempel vara att ni lyfter fram de positiva delarna i stället för att peka på den ganska utbredda hatkulturen på storklubbarnas läktare. Det är ett faktum som både du och jag känner till?
    – Det populistiska skulle vara att blunda för hatkulturen men det gör vi inte, säger Mats Enquist.
    Hur hanterar ni det, menar du?
    – Exempelvis genom något vi precis har kommit överens om med SFSU, supporterunionen. Vi ska göra något som är helt unikt i Europa. Vi ska nu jobba tillsammans, dels med det positiva, men också med de negativa delarna.
    Unikt fanssamarbete mot hatkultur
    Nyheten, som Sef och SFSU gemensamt står bakom, kommer att presenteras senare i veckan, avslöjar Mats Enquist under intervjun med Sportbladet:
    – En så nära relation att en supporterorganisation och en liga kan skaka hand får du leta länge efter i Europa, säger han.
    Det unika, enligt Mats Enquist, är att de olika organisationerna ska jobba i ett gemensamt projekt tillsammans.
    – Dels med de goda sakerna – demokrati, stämning, delaktighet och volontärskap – men också titta på hur man får bort hatkulturen, hur man får bort våldet. Ambitionen att göra detta tillsammans är unik.
    Även inom ishockeyn har supporterfrågorna blivit en allt hetare potatis de senaste åren. När det gäller dialogen mellan hockeyligorna och hockeyfansen tycks de ligga långt bakom fotbollen. Mats Enquist menar att det finns en skillnad på hur de respektive arenaidrotterna förhåller sig till sina supportrar.
    – Vi har upplevt det, ja. Förhållningssättet är ibland olika. Vi har försökt jobba med supporterrörelsen eftersom vi tror att den är helt avgörande för svensk fotboll. Att vi, av egen kraft, skulle kunna bli det vi vill bli utan supporterstöd är ganska korkat att tro.
    Vilket är ditt tips till hockeypamparna?
    – Finns det pampar där (skratt)?
    – Nä, jag har inget tips att ge, folk gör alldeles för många enkla jämförelser. Jag konstaterar bara att vi inom fotbollen har ett ganska bra läge, sedan får hockeyn hitta sitt sätt. Jag tror att ishockeyn, precis som vi, behöver en stark supporterkultur, men vad deras lösning är utgår jag från att de sitter och funderar på själva, säger Mats Enquist.
    Senast redigerad av Murnau den 2019-02-23 klockan 02:47.

  21. #1915
    Medlem
    Reg.datum
    Sep 2013
    Skulle uppskatta om nån ville dela Nivas text om Linnér från i helgen.
    https://www.aftonbladet.se/sportblad...varteren/promo

    Tack på förhand.

  22. #1916
    Medlem
    Reg.datum
    Mar 2011
    ”Finns en anda att aldrig få misslyckas i de här kvarteren”
    Erik Niva hemma hos Oscar Linnér i Djursholm

    Del 1:

     

    Om målet förflyttas från Handelshögskolan till Friends Arena – vad händer då?
    Allt fler svenska elitspelare kommer från allt mer resursstarka områden.
    Oscar Linnér är det tydligaste exemplet hittills, mästarmålvakten från ledarsamhället som aldrig sett misslyckandet som ett alternativ.


    Några sekunder av tystnad, och det märks att Oscar Linnér har en sorts överläggning med sig själv.
    – Jag vet inte om jag borde berätta det. Ska jag...?
    Linnér tittar upp mot huset där han bodde och tvekar. Villorna här på Strandvägen i Djursholm är bland de allra dyraste i Sverige, och även en mörkgrå marsmåndag som den här är det lätt att förstå varför.
    Läget är magnifikt nere vid Värtans vatten, tomterna storslagna. Det första vi såg när vi svängde in var de två privata öarna som ligger ute i Samsöviken, men som tillhör Strandvägen. På den ena bor ABBA-magnaten Björn Ulvaeus, medan den andra ägs av Bernadotte-släkten.

    Pappa gjorde bostadsklipp
    Vi åkte några hundra meter bort längs vattnet, stannade strax innan vi kommer fram till finansmannen Fredrik Lundbergs kvartersstora residens.
    Högt uppe på en klippa tornar Villa Alphyddan majestätiskt upp sig. Huset är ritat i tjugotalsklassicistisk stil, 480 kvadratmeter stort och har 11 olika rum.
    Här bodde Oscar Linnér under större delen av sina tonår, här bodde han när han skrev på för AIK.
    – Äh, det är klart att du kan skriva det. Det är inga hemligheter, och det är verkligen inget jag skäms för. Tvärtom. Såhär var det: Det här huset köpte vi för 23 miljoner, investerade en del i renovering... Och några år senare sålde vi det sedan för 42 miljoner.
    42 miljoner? Det är pengar, det också.
    – Pappa kommer från Linköping. Det var inte så att han kom hit med pengar på fickan, men han drog igång en business här i Stockholm. Tjänade fickpengar, köpte lägenhet, gjorde en bra affär på den... Lyckades köpa ett renoveringsobjekt ute i Stocksund, fixade det, sålde, köpte ett nytt renoveringsobjekt, sålde – och marknaden bara flög. Så allt han har tjänat har kommit in den här vägen.
    Det är viktigt för dig att förklara att ni har tjänat era egna pengar.
    – Ja. Pappa föddes inte med en silversked i munnen. Tro mig, fan vad han har slitit med de här renoveringsobjekten. Men han valde en bra businessinriktning.
    Runtom i världen finns det gott om fotbollsproffs som i första hand spelar för att försörja sin familj, för att säkra framtiden för sina nära och kära. Oscar Linnér tillhör inte dem.
    – Nä. Och det är bra. Jag spelar på ren passion, inte för att jag måste. Och jag har inte fått något gratis när det kommer till fotbollen heller. Det är inte så att jag har haft ett namn som hjälpt till, som skapat en hajp och uppmärksamhet. Min väg har sett annorlunda ut.

    ”100 på att Alex ville väl”
    På vägen fram mot SM-guldet i höstas tog Alexander Milošević fram sin komplimanglåda, och plussade sin målvakt med det allra finaste han kunde hitta där.
    – Det är en kille från Djursholm som har psyke som en kille från Rissne.
    Det var ganska lätt att dechiffrera vad Milošević menade. Oscar Linnér hade varit nere på botten och vänt efter tavlan som kostade AIK sin Europa League-chans nere i Braga. Han hade fått ta emot både rimlig kritik och blint hat – och han hade klarat av att gå vidare starkare.
    Ändå ler han snett när jag påminner honom om kommentaren.
    – Jag är ju helt 100 på att Alex ville väl – det är en fantastisk kille – men jag tror inte att han har särskilt bra koll på hur Djursholm fungerar. På samma sätt som jag har rätt dålig koll på Rissne har han nog en rätt skev bild av hur en uppväxt här kan forma en människa. Jag skulle vilja påstå att tillvaron här ger dig ett extremt starkt prestationspsyke.
    Vi sitter på Monrad's i Djursholms centrum, ett matsalsmysigt ställe som är restaurang, saluhall och delikatessbutik i ett. Skaldjur dominerar menyn och jalusierna är garnerade med champagnemärken.
    – Det här ser jag som min hemmaplan. Det är i området här omkring som jag har hängt under uppväxten. Mina första år bodde jag i grannområdet Stocksund, men jag känner mig som en Djursholms-kille. Under åren som verkligen sätter prägel på en – högstadiet och gymnasiet – så bodde jag i Djursholm, gick i skolan här och spelade för FC Djursholm.

    För tre år sedan publicerades boken ”Djursholm – Sveriges ledarsamhälle”, skriven av forskaren Mikael Holmqvist. I första hand gör den anspråk på att skildra ”ett samhälle med en unik förmåga att upphöja sina invånare till ledare”.
    Ingen skulle hävda något annat än att Djursholm är speciellt.
    Med sin exklusiva avskildhet en mil norr om centrala Stockholm är det den där typen av område som ganska få faktiskt varit i, men som i stort sett alla har föreställningar och åsikter om.
    Själv har Oscar Linnér inte läst boken om ledarsamhället – även om han har den hemma – men någonstans ställer han ändå upp på själva grundpremissen. På ett eller annat sätt är Djursholm bra på att fostra framgångsrika ledartyper.
    – Ska jag identifiera det viktigaste draget i min karaktär är det nog att jag aldrig har tillåtit mig själv att misslyckas. Och det tror jag absolut har en koppling till uppväxten jag haft, området jag bott i och moralen och andan som finns i de här kvarteren.
    Är det på gott eller på ont?
    – På gott. Förutfattade meningar om Djursholm har ofta en negativ laddning. Det ska vara statusfixerat här, det ska vara prestationshets... Men jag vet verkligen inte. Att ha motiverade personer omkring sig är extremt förmånligt, det ger en extra skjuts. Någonstans skulle jag säga att allt utgår från kravställning – och absolut, det finns här ute. Men i min värld är kravställning något bra. Att göra det du gör på ett seriöst sätt, att sikta högt för att bli framgångsrik – det är det jag alltid har utgått ifrån.

    2 300 kvm övningsplan
    När Oscar Linnér var liten sålde familjen huset i Stocksund där de hade bott under de första småbarnsåren. Vem som köpte kåken? Andreas Andersson, landslagsanfallaren som flyttade hem till Sverige och AIK från Premier League och Newcastle.
    Familjen Linnér flyttade tvärs över vägen istället, och både Oscar och hans lillebror Albin lärde sig att spela fotboll i trädgården där.
    Två bröder, en fotbollsfarsa och på de flesta sätt en väldigt vanligt svensk idrottsuppväxt. I den mån det fanns skillnader låg de i läget, i proportionerna.
    Huset låg på samma gata som den kubanska ambassaden. Tomten där de kickade var nästan 2 300 kvadratmeter stor, målet de använde mest var ett riktigt, fullskaligt sjumannamål.

    Om de spelade på skoj eller om tanken på en satsning alltid fanns med? Lite både och. Någon press hemifrån har Oscar Linnér aldrig känt av, men pojklaget där pappa var tränare var samtidigt inte av typen där de lattjade sig igenom träningarna.
    – När vi var i 11-årsåldern flyttade vi över laget till FC Djursholm, som en liten missnöjesmarkering mot Stocksunds IF. Den stora grejen var väl att de inte ville elitsatsa, så vi tog de killarna som verkligen ville något med fotbollen och flyttade över.
    Det finns givetvis gott om olika livsåskådningar och tankebanor i Djursholm också, men där tycks inte finnas särskilt mycket riktningslöst flum. Oscar Linnér berättar om en ungdom – ett liv – där den seriösa målmedvetenheten tidigt präntades in i honom.
    – Jag är en vinnarskalle, och oavsett vad jag gör har jag alltid höga ambitioner. Jag gör ingenting halvdant. Allt börjar med skolan, som i mina ögon är så extremt viktig. Alla föräldrar borde pusha sina barn att ta skolan på ett väldigt seriöst sätt och därigenom sikta högt. Den inställningen finns här ute, och den tycker jag är hur bra som helst. Den är jag stolt över.
    I rekapituleringen av Oscar Linnérs liv är de mellersta tonåren centrala. Det var då han tog besluten som kom att forma framtiden, och han gjorde det alltid utifrån samma övertygelse.

    ”Var sjukt låg nivå”
    Att inte försöka är oförlåtligt, att misslyckas är inget alternativ.
    Där andra valde antingen-eller siktade Linnér konsekvent in sig på både-och. Fungerade det inte från första början fanns det alltid ett sätt att baxa allt framåt ändå.
    – När jag skulle välja gymnasium valde jag mellan Danderyd och Viktor Rydberg här i Djursholm. Och Viktor Rydberg är top of the line, alla vet att det är en bra miljö att vara i ifall man vill komma långt. Men först valde jag ändå Danderyds gymnasium, för de hade en fotbollsinriktning. Så jag tänkte gå ekonomi och juridik där, kombinerat med några extra fotbollspass på morgnarna. Fotbollsträningen var väl helt okej, men själva klassen jag hamnade i var en riktig pajasklass. Jag får väl nästan be om ursäkt till dem, men på riktigt... Det var så sjukt låg nivå på skolmotivationen hos de eleverna.
    Oscar Linnér slår ut med armarna. Utifrån ses Danderyds gymnasium också som en prestigeskola, men ambitionsvakuumet han hamnade i förblir fullständigt obegripligt för honom.
    – Redan efter en månad kände jag: ”Inte en chans att jag går kvar i det här plugget”. Jag satt där på lektionerna, och det var bara blaj. Snarare än att lyftas av de andra hölls jag tillbaka av clownerna runt omkring.
    Det fick lov att bli ett byte tillbaka till Viktor Rydberg, det mytomspunna lärosätet där Oscar Linnér redan gått högstadiet.
    – Där fick man en skjuts istället, eftersom alla var så sjukt motiverade. I klassrummet var det 30 elever som satt knäpptysta, antecknade vad läraren sa och var ohyggligt måna om att lära sig och prestera. För mig var ju det bara: ”Yes!”. Istället för att bli neddragen blev jag pushad en nivå uppåt. Trots att kraven är extremt tuffa fick jag riktigt bra betyg.

    Parallellt med sin kompromisslösa studiesatsning så skulle ju Oscar Linnér se till att bli mästarmålvakt också. Faktum är att det var en betydligt större utmaning, då oddsen till att börja med var sämre och motgångarna därtill fler.
    När Oscar Linnér försökte steppa upp hände absolut ingenting. Han lämnade Djursholm för Brommapojkarna, men skickades snabbt i retur efter en enda halvdan säsong. När gymnasiet började var Linnér tredjevalet i Djursholms U17-lag.
    – Där hade jag en målvaktstränare som heter Christian Tiritiello. Han lärde känna mig och hur jag fungerade, och sa till mig: ”Du är och kommer alltid att vara som bäst när du slår ur underläge”. Han förstod mig. Jag kommer ihåg vad det var för väder när han sa det, en solig dag och en sån där stenhård träning där det ledde till skrapsår varenda gång jag slängde mig. Jag kröp av, visste att jag behövde träna hårdare än någon annan ifall det skulle leda någonstans.
    Din upplevelse är ofta långt mycket viktigare än dina realiteter. Den som snabbt tittar på Oscar Linnér utifrån har nog svårt att se någon som fajtats ur underläge.

    ”Inte haft det jätteenkelt socialt”
    Två meter stilig Djursholms-grabb, uppvuxen i 40-miljonersvilla, bekräftad med toppbetyg från skolan och SM-guld från fotbollsplanen.
    Men när han ser sig själv i spegeln? Då ser han en underdog, en outsider.
    – Jag har inte haft det jätteenkelt socialt. Jag har haft vänner, absolut, men du vet... Det var klasskamrater, det var lagkamrater – det var inte kompisar. I skolan var jag en outsider för att jag alltid försvann till fotbollen. Och när grabbarna i fotbollslaget skulle hänga i omklädningsrummet och spela tv-spel – då drog jag hem och gjorde läxor. Jag spelar inte tv-spel, har inget Playstation, ingen dator, ingenting sånt. Jag var en outsider rakt igenom.
    Var kände du det tydligast?
    – I skolan. Jag var på lektionerna, men efteråt var det fotboll för mig. Samtidigt var det ett gäng som höll ihop utanför skolan, några som gillade sittningar och skivor och skaldjur och champagne. Jag hamnade lite utanför i den miljön.
    Du blev fotbollstönten?!
    – Exakt. Det var den stämpeln jag fick, och det slutade ju med att jag först aldrig visade mig på festerna, och sedan att jag aldrig ens blev bjuden. Och då var det ju något inom mig som bara växte: ”Nu ska jag fan lyckas med fotbollen”.
    Det är bra att känna sig som en outsider. Det föder grejer.
    – Det är grymt. Det hjälper dig att hålla fokus. Och än idag bär jag en känsla av att jag vill göra avtryck i fotbollen för att markera mot de jag gick i skolan med, absolut.

    Vi bryter upp från Monrad's, korsar Djursholms lilla huvudgata och tar sikte på den vita Jaguar som Oscar Linnér kör runt i.
    På vägen smiter han in i kiosken, kommer ut med en läsk och en liten påse plockgodis.
    – Jag har haft ett sjukt sockerberoende som jag försöker bli av med. Mats Elfvendahl som är målvaktstränare i landslaget har varit på mig, och det har blivit bättre. Nu går jag in och tar några godisbitar och drar en cola – men det är ingenting mot hur det kunde vara förut.

    I anslutning till match har Linnér tydliga rutiner för att hålla blodsockret i schack. En halv energidryck före match, en halv i paus. Alltid en Powerade vid målburen, sådär utifall.
    Det här är inget att slarva med, och den unga målvakten har behövt lära sig det den smärtsamma vägen. Utöver fadäsen i Braga är den sämsta match han gjort för AIK den allsvenska bortamatchen mot Jönköping Södra, men det hade sin smått genanta förklaring.
    – Det var en riktig plattmatch – två billiga mål som gick in – men före avspark drog jag en koffeintablett. Jag hade aldrig tagit det förut, aldrig ens druckit kaffe, men hade någon lysande idé om att jag verkligen skulle tagga till. Och det small till ordentligt. Jag var helt väck, helt borta.. Jag var kallsvettig, jag var snurrig och när jag tittar på matchen i efterhand ser jag ju att jag är totalt felpositionerad mest hela tiden. Jag har aldrig sagt det här utåt förut – inte velat skylla på något sådant – men såhär i efterhand kan jag ju säga att den matchen berodde rakt av på den där koffeintabletten.
    Hur kändes det?
    – Det ångrar jag ju, men vafan... Jag lär mig av mina misstag. Ju högre upp jag kommer, desto mindre blir marginalerna – och jag inser att jag inte har råd att slarva med kosten och blodsockret längre.

  23. Följande medlem gillade det här inlägget av Se7en:


  24. #1917
    Medlem
    Reg.datum
    Mar 2011
    ”Finns en anda att aldrig få misslyckas i de här kvarteren”
    Erik Niva hemma hos Oscar Linnér i Djursholm

    Del 2:

     

    Bor hemma i fyravåningshus
    Vi kör ut ur Djursholm, in i Stocksund. Trots att Oscar Linnér fyllt 22 bor han fortfarande kvar hemma hos föräldrarna. När vi väl kommer fram är det rätt lätt att förstå.
    Det är inte 42-miljonersvillan längre – faktum är att det nya huset knappt ens är hälften så stort – men det är likafullt ett prakftfullt fyravåningshus med en hänförande utsikt. På tredje våningen finns en altan som sträcker sig runt fasaden.
    – Det är najs att komma över träden och få fri sjöutsikt. Vattnet utanför, och på andra sidan av den här viken börjar Djursholm. Där är Lidingö, och längst bort i horisonten ser du Storholmen. Här kan man sitta och ta igen sig efter att ha vunnit ett Stockholms-derby, ta en cider och ha det ganska bra... Det ska inte klagas på.
    Vi tar en snabb tur genom huset, som är imponerande utan att ens närma sig det vräkiga. Konst på väggarna, böcker i hyllorna – och en fotboll som blir närvarande först högst upp i huset.
    – Grabbvåningen... Storebrorsan fick sjöutsikten, lillbrorsan får titta ut åt andra hållet.
    Här finns byrålådor överfulla av sparade matchtröjor och klubbvimplar. På Oscar Linnérs eget rum hänger ett inramat fotografi av honom med SM-bucklan och en löpsedel som påminner om nollan i den allsvenska debuten. På Albins vägg finns en lagbild som visar hur de två bröderna startade tillsammans för AIK i träningsmatchen mot Inter Åbo ifjol.
    – Det vore en dröm att göra en allsvensk match ihop. Nu har ju Albin skrivit på för BP, men om några år tror jag absolut att han kan vara tillbaka i AIK.
    Men då är väl inte du kvar? 40 nollor på 79 tävlingsmatcher är nästan unikt bra siffror.
    – Kanske inte, men... Ska jag flytta härifrån måste det vara något riktigt bra. Jag är väldigt hemmakär, det kanske märks?!
    Du gillar ditt liv och din stad.
    – Verkligen. Jag älskar att spela för AIK, älskar att bo i Stockholm. En gång när jag var typ sex år gammal var vi på familjesemester i Turkiet. Då bodde Malmö FF på samma hotell, och Markus Rosenberg hörde att jag pratade svenska. ”Varifrån i Sverige kommer du?”, frågade han. ”Stockholm”, svarade jag. Rosenberg var ganska ung och ny i MFF, men svarade ändå med den där klassiska kaxigheten han har: ”Stockholm? Det är också en jävla skitstad”. Jag vet inte om han själv fattade hur fel han hade.
    Nere i köket samlas hela familjen, inklusive katt. Mamma Cina jobbar med digitalisering på Postnords affärsutvecklingsenhet, och har precis kommit hem efter en av de joggingrundor som fortfarande ter sig självklar för en gammal friidrottare.
    – Vi brukar skoja och säga att det här är vårt fulaste hus. Tidigare har vi bara bott i sekelhus, men det här passar oss nog bättre. Villan på Strandvägen var egentligen alldeles för stor för oss. Men egentligen var det var bara tillfälligheter som gjorde att vi hamnade här ute, det styrdes av husen vi kunde få tag på för att renovera. Ingen av oss är uppvuxen i något palats, jag är från ett 70-talshus i Karlskrona.
    Pappa Thomas kommer egentligen från en golffamilj – systern Gisela Linnér spelade British Open och vann EM för amatörer – men själv lirade han ungdomsfotboll för Linköpings-klubben BK Derby samtidigt som a-laget var uppe i Allsvenskan.
    Någon elitspelare blev han aldrig. Däremot har han tveklöst bidragit till att båda sönerna lyckats bli det.
    – Jag har aldrig varit avlönad tränare, men hade förmånen att ha både Oscar och Albin i samma lag när de var yngre. Väldigt resurseffektivt. Och i och med att jag har haft ett fritt jobb har jag haft förmånen att kunna stå med bilen och vänta på dem efter skolan för att hinna till träningarna, allt för att minimera frånvaron och optimera logistiktänket.

    ”Vi kom med Silja Line-båten och sov i gymnastiksal”
    Thomas Linnér ger sannerligen inte intryck av att vara den där vildögda demontränarpappan, men han uttrycker sig annorlunda än den genomsnittliga fotbollsfarsan. Han använder andra ord – refererar till resurseffektivt och logistiktänk – och ger andra typer av exempel.
    Det är inte så att han underlättat sina söners satsningar med pengar. Däremot har han alltid funnits där med sin framåtriktade företagsamhet. När han såg pojklagen från AIK och Djurgården åka ut i Europa för att spela turneringar lyfte han telefonen och såg till att grabbarna i Djursholm fick samma möjligheter.
    – Ett starkt minne är när vi och Djurgården båda åkte på en turnering i Finland. De flög dit, bodde på hotell, hade egen buss och drack vatten ur någon sorts specialflaskor snarare än vanliga plastflaskor. Vi kom med Silja Line-båten och sov i en gymnastiksal som jag fått hyra för en femhundring. Vi stod där och lagade nudlar med vattenkokare – och när vi sedan ändå skickade ut Djurgården i semifinal blev de helt rabiata.
    Ni var de fattiga Djursholms-kusinerna från landet?
    – Nämen, vet du vad? Vi drog in alla pengar till laget själva, föräldrarna behövde inte betala en spänn. Vi hade inga sponsorer, ingenting, men vi arrangerade cuper och hittade intäkter. Det fanns inte ett billigare lag att spela i någon annanstans i Stockholm – och ändå mötte vi Roma, Tottenham, Bayer Leverkusen, Feyenoord, Borussia Dortmund och Schalke 04. Och där hoppas jag väl att vi i FC Djursholm varit lite vägvisande. Idag har det blivit många fler klubbar som har bra fotbollsutbildning i Stockholm, i alla fall i de här områdena som vi pratar om. Det finns ingen anledning att söka sig till de stora klubbarna för tidigt.

    ”Det har hänt något”
    Visserligen är Oscar Linnér den första fotbollsspelaren från just Djursholm som verkligen slagit igenom, men det finns en tydlig tendens som inte stannar vid honom. Tidigare genererade Stockholms rikaste områden knappt några elitfotbollsspelare överhuvudtaget – idag finns de överallt uppe i toppen.
    I landslaget har vi Albin Ekdal från Äppelviken, Ludwig Augustinsson från Kungsholmen och Kristoffer Nordfeldt från en villastad i västerort. Bland utlandsproffsen hittar vi Felix Beijmo och Jack Lahne från välmående delar av Bromma, precis som Philip Haglund, Carl Starfelt, Michael Almebäck, Ian Sirelius och Jacob Une Larsson i Allsvenskan. Där finns även Elliot Käck, Jonathan Augustinsson och Jesper Karlström från innerstan, samt Axel Björnström från Danderyd.
    – Det har hänt något, det har absolut blivit en förändring.
    Thomas Linnér pratar om förbättrade faciliteter, hur privata investerare gått in med mångmiljonbelopp för att rusta upp anläggningar. Han nämner dessutom hur allt fler ser fotbollen som en väg till ett stipendium och en utbildningsplats i USA, något som bland annat tog Axel Sjöberg från Edsviken till toppen av MLS.
    – Fotbollen har blivit mer accepterad och etablerad i områden som Djursholm. Tidigare var det väl mest en fritidssyssla. Nu ses det som en karriärväg också.

    Nere på hatthyllan i källaren ligger en specialdesignad keps med den inbroderade kombinationen OL34 – Oscar Linnér, nummer 34 – flankerad av en smiley.
    – Jag gillar smileys...
    Med ett ryck avtäcker Linnér sin torso och visar en tatuering vid revbenen; en typ av smiley som ser ut att vara glad och arg på samma gång.
    – Det ska vara ett självporträtt. Nästan lite inställsamma ögon, men vet ändå vad han vill med blicken, har the eyes on the price.
    Alla har sett din jättegnagare på armen också, men tatueringar känns inte Djursholm?
    – Nej, det är det inte. Så jag har satt dem så att jag kan dölja dem med en skjorta, så att jag fortfarande kan föra mig.
    Men blir du kvar i AIK några år till så...?
    – Haha, det finns gränser jag inte går över. Hade jag gjort som de andra och lagt upp en bild med min postkod – #182 – så hade ju folk härute bara... ”Vad i helvete håller han på med?”. Eller rättare sagt: ”Vad i hela sjuttsingen sysslar han med?”. Det hade inte funkat.

    Ensam från överklass-Djursholm
    Att komma till AIK var en omtumlande upplevelse för Oscar Linnér på många olika sätt. Där han tidigare inte haft särskilt mycket kontakt med ungdomar från Stockholms så kallade utanförskapsområden delade han nu omklädningsrum med lagkamrater som åtalades för mord, som hade familjemedlemmar fängslade, som levde totalt och fullständigt andra liv än han själv gjorde.
    – Sedan jag kom till AIK har jag behövt bli en bättre människokännare. Inte nödvändigtvis för att bli omtyckt, utan för att kunna bemöta de andra killarna med respekt, på ett värdigt sätt. Vad är det här för lirare? Vad har de för bakgrund? Och jag tycker att det är intressant, jag brukar fråga om hur det fungerar i deras områden för att få en förståelse för deras sociala koder och hierarkier. Och när de berättar så förstår man allt från varför de klär sig som de klär sig till varför de är som de är. Det är fascinerande, det är verkligen skilda världar om du jämför Djursholm och Danderyd med Rissne och Akalla.
    Vad tycker de andra spelarna i AIK om dig?
    – Förhoppningsvis att jag är speciell – annorlunda än dem – men att de tycker om mig ändå. För det innebär i så fall att jag klarat av att anpassa mig, men ändå förblivit mig själv trots att jag någonstans hoppat mellan två ytterligheter.
    När AIK vann SM-guldet i höstas innehöll truppen ett halvdussin spelare från Stockholms mer utsatta förorter. Oscar Linnér var ensam om att komma från sin sida av stan.
    – Utåt har ju verkligen AIK kört alltmer på den här bilden av Orten och Blå linjen: ”Där sitter AIK:s själva DNA”. Och visst, så är det till viss del. Men jag hoppas verkligen att killar från mina områden inte känner sig ovälkomna eller utestängda – för de behövs också. Det är ju just blandningen som visat sig vara framgångsrik hos oss, att vi har bakgrund i alla olika samhällsklasser över hela världen.
    Den blandningen är rätt svårt att hitta ute i samhället idag.
    – Om de inte vore för AIK hade ju jag aldrig lärt känna killar som Alex Milošević och Nabil Bahoui och Heradi Rashidi, men nu lär vi oss alla att förstå våra respektive inställningar till livet. Fotbollsomklädningsrum är coola och beundransvärda miljöer, för de är verkligen ofta bra på att acceptera folk för vad de är. Man respekterar varandras bakgrund utan att ifrågasätta. Vi har grabbar från Orten, och vi har mig från Djursholm. Vi har kristna killar från Sydamerika och killar från muslimska länder – men det är ingen som ifrågasätter dem för att de duschar med kalsongerna på. Alla gör som de vill.

    Om inte Oscar Linnér hade spelat fotboll längre tror han själv att han antingen hade läst juridik eller ekonomi vid universitetet i antingen Uppsala eller Lund. Många av hans gamla klasskamrater är just nu mitt uppe i sina vidareutbildningar på antingen Handelshögskolan i Stockholm eller något av Ivy League-universiteten i USA.
    – Går du en sådan skola – då är du hyfsat klar. Då går du en bra framtid till mötes.
    Vi tar en sväng förbi Viktor Rydbergs Gymnasium – konsekvent förkortat VRG härute – och betraktar den imposanta huvudbyggnaden.
    Oscar Linnér pratar om skolan med en beundran som gränsar till vördnad. När AIK tryckte på för att få honom att byta till Solna gymnasium meddelade familjen tidigt och tydligt att det inte var ett alternativ. Här på VRG finns det ambitioner, här ställs det krav, genomsyras allt av knivskarp konkurrens.

    Och om Linnér skulle förklara för Alexander Milošević vad som krävs för att klara sig här? Då hade han kanske refererat till ett Djursholms-psyke.
    – Många utifrån ser oss från Djursholm som lite sköra och lite bekväma. De tror att allt går så lätt eftersom vi har det så bra – men de missar helt hur oerhört hårt och fokuserat människorna här slitit för att bygga upp sin framgång. Med tanke på vad de investerat i sin skoltid är det rättvist att de får bra jobb.
    Ofta framstår Oscar Linnér som betydligt äldre än sina 22 år. När han erkänner att han ibland tittar ut över nationen och undrar vart drivet egentligen tagit vägen refererar han faktiskt till ”dagens unga”.
    – Ibland blir man ju förbannad på ungdomar som lajar bort skolan och inte tar det seriöst. Jag har väldigt stor respekt för att alla inte kommer från en lätt hemmiljö, men generellt verkar grundinställningen hos dagens unga ändå ganska loj. Kravställningen som finns här är något man skulle vilja se överallt, i alla områden. En anda där man strävar efter att lära sig mycket, där man har en dröm om att kunna driva samhället framåt. Innovatörer och entrepenörer och forskare och läkare som gör avtryck i samhället.

    Målmedvetenhet från Handels
    Även om han själv kände sig som en outsider på VRG fanns det andra han kunde spegla sig i. Han berättar om jämnåriga kometentrepenören Joel Hellermark som också struntade i skaldjursskivorna, som satte sig och knackade algoritmer då Oscar Linnér åkte till fotbollsträningen.
    – Vi körde båda vårt race, vår grej, det vi trodde på. Han var också såhär extremt dedikerad kring det han gjorde, gick hem på kvällarna och läste fördjupningsmatte istället för att gå på festerna. En sån här kille som åkte till London och drev ett företag när han var 16, som åkte på sommarkurs på Harvard – bara för att lära sig. Sjukt, sjukt driven. Nu har han startat en grej som sysslar med AI, artificial intelligence, och nu ser man honom stå och hålla stora föredrag i USA.
    Min egen förklaring till varför så många spelare kommer från den här typen av områden numera är att ni lyckats överföra en sorts nedärvd målmedvetenhet från Handelshögskolan till fotbollskarriären. Köper du det?
    – Till 100 procent. När du ser dina grabbar som Joel åka till de här amerikanska universitet på sommarloven för att gå någon extra mattekurs så påverkar det dig. Det har definitivt smittat av sig på min fotboll. Om de lägger ner den kraften på sina studier är det den kraften jag måste lägga in i min träning. Vem kommer att bli mest framgångsrik? Vem kommer att komma längst med sitt liv och sin karriär? Man vill ju vara bäst. Sån har jag alltid varit i alla fall. Automatiskt blir det så att man tävlar med dem man har omkring sig, och om jag ska kunna matcha deras nivå på framgångsskalan så krävs det att jag gör något bra.
    Nu har du ett SM-guld. Räcker det för att imponera?
    – Nej, det gör ju inte det. Det var några gamla klasskamrater som skrev grattis till mig, men långt ifrån alla. Och visst, några av dem kommer säkert att slå i taket och bli miljardärer, men idag finns det mycket pengar att tjäna i fotbollsbranschen också. Jag tror inte att mina jämnåriga ser ner på yrket av ekonomiska skäl längre. Får du ett Premier League-kontrakt och tjänar en miljon i månaden under fem år – vilket inte alls är omöjligt – så blir det pengar som märks här ute också. Eller, det var fel formulerat... Då blir det framgång som märks här ute också.

  25. Följande medlem gillade det här inlägget av Se7en:


  26. #1918
    Medlem
    Reg.datum
    Nov 2010
    https://www.aftonbladet.se/sportblad...r-framgangarna

    Alexander Isak i exklusiv intervju: ”Då skulle jag vilja vara Barack Obama”

    Denna skulle uppskattas!

    Tack på förhand, kamrater.

  27. #1919
    Medlem
    Reg.datum
    Mar 2011
    Isaks framtidsplaner – efter framgångarna
    Alexander Isak i stor, exklusiv, intervju


     
    SOLNA. Alexander Isaks succé i holländska ligan har tagit honom till landslaget.
    Bakom framgången finns en doldis.
    – Det är en väldigt viktig person, säger Isak.
    I en stor intervju med Sportbladet ger svensk fotbolls framtidsman också sitt löfte till AIK-fansen, berättar att han vill tillbaka till Dortmund, kommenterar Dickson Etuhus roll i rekordövergången och svarar på vilken som är hans största framgång respektive motgång i livet.
    Och vilken känd person skulle han vilja käka middag med?


    Det har gått en knapp timme efter att Alexander Isak mötte media för första gången som en del av det riktiga landslaget.
    Sajterna har redan hunnit publicera flera artiklar från pressmötet, med rubriker om den skämtsamma piken till AIK om guldbonusen han väntar på, om succén i Willem II, om när han skulle med på januariturnén men kallades tillbaka på flygplatsen av Dortmund och om de sju-åtta kilo han lagt på sig sedan han spelade på Friends Arena senast (med AIK).

    Då får Sportbladet sitta ner i en av restaurangerna på Friends Arena med landslagets hetaste spelare sedan Victor Nilsson Lindelöfs famösa återbud.
    De sju-åtta kilona – är det bara muskler?
    – Nej, det är blandat. Det är lite fett också, ler Isak.
    Han är mer avslappnad nu än när han en stund tidigare stod framför en skog av mikrofoner några våningar ner i nationalarenan.
    – Jag har en bättre aptit nu.
    Äter du allt?
    – Jag äter inte gluten.
    Allergisk?
    – Nej, men det är inte bra för mig.
    Sedan ett halvår jobbar Isak på egen hand med Sebastian Pisano, en fysiopraktor och sportkinesiolog i Stockholm.
    – Det är en väldigt viktig person i min karriär.
    Vad hjälper han dig med?
    – Allt. Träning, kost... vi pratar dagligen så han hjälper mig med allt möjligt.
    Då har han bidragit till de senaste månadernas succé i Willem II?
    – Väldigt mycket, väldigt mycket. Jag har träffat kostrådgivare i Dortmund och Willem. De säger inte samma saker. Det är bra att hitta någon man kan lita på.
    Dortmund eller Willem II har inget problem med det?
    – Nej, absolut inte.

    Känner revansch
    Vad säger du till dem som säger att du gjorde fel som valde Borussia Dortmund?

    – Jag är inte missnöjd. Klart jag kunde ha spelat mer. Men jag går inte runt och ångrar saker. Det går inte att förutspå saker eller hur det ska bli i framtiden eller hur det kunde ha varit. Jag är tacksam för allt som varit och allt jag fått. Idag sitter jag ändå här med landslagströjan. Nej, jag vill inte titta tillbaka och säga att jag är missnöjd.
    Man kan tycka att du kastat bort två av de viktigaste åren i din utveckling?
    – Jag skulle inte säga att det är bortkastade år. Man lär sig hela tiden under sin karriär. Jag har varit i en stor förening där jag lärt mig mycket. Det har varit nyttigt för mig.
    Kan du känna revansch nu med succén i WIllem II?
    – Ja, på ett sätt. Folk som tycker om mig, mina fans och så, förtjänar att se mig spela. Jag förtjänar det själv. Det känns bra att visa vad jag går för nu.
    – Andra får tycka och tänka. Men jag känner det för mig själv och förhoppningsvis kan man visa Dortmund också.
    Du kan känna revanschlusta gentemot Dortmund – att visa vad du kan?
    – Det är är ändå min klubb i grunden så jag måste visa dem om jag vill spela där. Det är en viktig del att visa vad jag går för.

    Blivit smartare
    När du klev in i Dortmunds omklädningsrum som 17-åring – blev du star struck då?

    –Inte star struck. Man har självklart stor respekt och säger inte så mycket. Jag skulle inte säga att jag satt där med stora ögon och var förvånad. Nånstans fick man leva sig in i verkligheten. Men det var speciellt.
    Du gick inte in och sa ”Jag är Alexander Isak – vilka fan är ni”?
    – Nej, exakt. Och jag gick inte in och sa ”wow” heller. Men det var en speciell känsla.
    Hur är det att träna med spelare med sådan kvalitet som i Dortmund?
    – Man anpassar sig ganska snabbt till den nivå man är på. Man blir lite noggrannare, man blir lite bättre. Man känner att nivån är något man inte varit med om tidigare. Det var faktiskt coolt.
    Isak menar att han trots väldigt lite matchande under åren i Dortmund utvecklats mycket och pratar om hur han blivit snabbare, starkare och bättre tekniskt. Men också smartare på plan.
    – Även om jag tycker att jag förstått spelet bra tidigare också så kan jag spelet bättre nu. Jag förstår hur jag ska springa och jag förstår bättre hur jag ska använda mig själv.

    Etuhu var rådgivare
    Övergången från AIK till Dortmund, då Alexander Isak blev tidernas dyraste, allsvenska spelare med en prislapp på 90 miljoner kronor, var oerhört omskriven och det fanns uppenbarligen många parter, personer och intressen inblandade.
    Kände du själv att du var med och bestämde valet av klubb?
    – Absolut! Absolut! Stora klubbar var inblandade men det måste ändå funka för mig i slutändan. Jag kände att jag i slutändan bestämde.
    Det har rapporterats att 20–25 procent av de 90 miljonerna gick till agenter och mellanhänder, med bosniern Vlado Lemic i spetsen.
    Vad tänker du kring det?
    – Jag vet inte riktigt vad som hände mellan alla agenter. Jag vet inte vad som är sant. Jag fokuserade vad som var bäst för mig och min familj.
    Du har inte försökt ta reda på det eller?
    – Nej, det har inte varit så stort fokus för mig.
    I samband med åtalet i höstas mot Dickson Etuhu för matchfixning framkom det att Isaks förre lagkamrat i AIK fått en miljon kronor för sin inblandning i försäljningen av Isak.
    – Det är samma sak där: jag vet inte riktigt vad som hände. Jag hade mitt team och litade på mitt team. Allt som gällde mig fungerade jättebra. Om han fick något eller inte har jag ingen aning om. Det rör mig faktiskt inte.
    Du vet inte vad Etuhu gjorde för att få en miljon?
    – Nej, jag vet inte. Han var med en del och var ett bra stöd för mig och gav mig mycket tips. Han har ändå varit ute i den världen. Han hade kanske sin del i det.
    Etuhu åtalades för att ha försökt muta Kenny Stamatopoulos inför en match mot IFK Göteborg i maj 2017, men friades.
    Båda är gamla lagkamrater till dig i AIK – vad tänker du kring den historien?
    – Det är väldigt tråkigt om det stämmer. Väldigt, väldigt tråkigt. Jag vet inte vad jag ska säga... det vore synd om det var så.
    Vem är din agent i dag?
    – Vlado Lemic.

    Vill tillbaka till Dortmund
    Vad drömmer du om?

    – Spela i ett världslag, de största ligorna, vinna titlar... med landslaget också. Men också avsluta den här säsongen på ett så bra sätt som möjligt och också göra det bra här i landslaget.
    Men för att inte framstå som en naiv drömmare lägger han snabbt till:
    – Jag brukar inte tänka så mycket på det utan leva i nuet och fokusera på var jag är här och nu. Jag tror att det kommer att ta mig längst.
    Han är bara utlånad till Willem II säsongen ut och har kontrakt med Dortmund till 2022.
    Var spelar du nästa säsong?
    – Som det ser ut just nu är det Dortmund. Men bollen är rund, allt kan hända, ler Isak.
    Vill du tillbaka dit?
    – Absolut! Det är så planen ser ut. Som det ser ut nu så kommer det väl att bli så. Det är det jag vill.

    AIK som gäller
    Isak har haft stora förväntningar på sig ända sedan han slog igenom i AIK för tre år sedan. Han har kallats ”den nye Zlatan”, betraktats som svensk fotbolls stora framtidshopp och rekordförsäljningen dämpade inte direkt haussen. Nu har han tagit sig in i landslaget.
    Hur hanterar du alla de här förväntningarna?
    – Jag blev ganska van vid det under min tid i AIK. Jag tycker att jag hanterade det bra. Sedan var det en tid, när jag var i Dortmund, när det inte skrevs lika mycket och skrevs lite negativt. Det blev en del frågor.
    – Nu har det börjat skrivas lite mer. Nu är det inget problem. Får jag en fråga så svarar jag på den. När det gäller jämförelser är det upp till folket Jag kan inte kontrollera sånt. Jag jämför mig inte med någon annan.
    Vilka vinner allsvenskan?
    – AIK.
    Vilket lag är den största utmanaren?
    – Det lär bli Malmö och Norrköping.
    AIK-fansen undrar säkert – kommer du att spela i AIK igen?
    – Om det går som jag vill: absolut! Det är AIK som gäller till 100 procent. Det finns inte en chans att det skulle bli en annan klubb i Stockholm – eller i Sverige.

    Vill käka middag med LeBron James
    Alexander Isak har gett väldigt få, längre intervjuer de senaste åren.
    Så för att lära känna svensk fotbolls framtidsman lite bättre och ge en bredare bild av honom passar vi på att ställa lite annorlunda frågor också.
    Vilken känd person skulle du vilja käka middag med?
    – LeBron James.
    Om du inte hade blivit fotbollsspelare, vad hade du gjort då?
    – Jag skulle kunna säga rappare men jag är inte bra på att rappa, haha Jag hade velat bli artist. Men det kan vi glömma. Mer realistiskt är väl att jag hade pluggat. Men jag hade säkert velat bli fotbollstränare.
    Vem är den mest kända personen i din telefonbok?
    – Marco Reus.
    Om du fick vara en annan person för en dag vem skulle du vilja vara då?
    – Barack Obama när han var amerikansk president.
    Vilken är din största framgång i livet?
    – Jag måste ändå säga flytten till Dortmund.
    ...och motgång?
    – Hösten i fjol i Dortmund när jag inte fick spela.
    Vad skulle du göra om du fick vara osynlig för en dag?
    – Gått in i ett fängelse, ett tufft fängelse. Det hade varit intressant..
    Vilken historisk tid skulle du vilja uppleva?
    – 90-talet.
    ”Du missade inget”, skjuter landslagets presschef – Jakob Kakembo Andersson, som sitter med vid intervjun – snabbt in.
    – Inte? Det var då alla artister var på topp. Jag skulle vilja vara i den ålder jag är nu fast på 90-talet. Det hade varit nice.
    Om du vore statsminister för en dag, vad skulle du göra då?
    – Då skulle jag göra det bättre för förorterna.

  28. Följande medlem gillade det här inlägget av Se7en:


Sidan 96 av 96 FörstaFörsta ... 4686949596

Liknande ämnen

  1. Aftonbladet: Fotbollsbibeln 2011
    Av AIK15 i forum Övrig sport
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2011-03-26, 14:23
  2. Svar: 9
    Senaste inlägg: 2010-11-23, 12:43
  3. Aftonbladet: "Sveriges bästa på läktaren"
    Av Josman i forum Supportrar
    Svar: 71
    Senaste inlägg: 2010-11-12, 18:56
  4. Kommentarfältet i Aftonbladet och Expressen
    Av Dur och moll omvartannat i forum Media
    Svar: 18
    Senaste inlägg: 2010-08-10, 18:35
  5. VM-Drömelva @ Aftonbladet
    Av Elmtoft i forum Övrig sport
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2010-06-01, 16:44

Behörigheter för att posta

  • Du får inte posta nya ämnen
  • Du får inte posta svar
  • Du får inte posta bifogade filer
  • Du får inte redigera dina inlägg
  •